Dick Cheney

Han blev inte vicepresident tackvare hans lysande talekonst men förhoppningsvis har han andra kvalitéer. Ett ganska tråkigt och oengagerat tal, speciellt om man ser det direkt efter Zell Miller. Han har dock en rätt trivsam röst så tiden går hyfsat snabbt.

Han lyfte fram vad han och Bush hade gjort hittills, bättre skolor, lägre skatter, bättre hålsovård osv. Dessutom menade han att de stod inför en av mänsklighetens stora utmaningar och jämförde hotet från terroristerna med bland annat andra världskriget. Det är ett genomgående tema att lyfta fram vår tid som en speciell utmaning för de fria krafterna i världen och att John Kerry inte klarar av att leda landet då.

Han gav sedan de sedvanliga råsoparna åt Kerry. De hamrar in Kerrys flip floppande och det är väldigt effektivt. Varje talare har en liten ny vinkling men budskapet är detsamma. Bush står stark, trygg och beslutsam och John Kerry är motsatsen.

Som sagt, inte direkt något passionerat tal och Dick Cheney framstår som rätt en rätt trist typ. Speciellt om man jämför honom med John Edwards. En ung, snygg och vältalig 50-åring mot en grå och trist gubbe. Jag är dock inte så säker på att det behöver vara en så stor nackdel som det först kan verka. Cheney framstår som kompetent, som en statsman. Han har inget vinnande leende men tonvis av erfarenhet. Frågan det republikanska partiet får ställa till väljarna är: Vem tror du är bäst lämpad att leda landet i svåra tider?

För när en vicepresident tvingas ta över så är det svåra tider, president är troligen död eller har tvingats avgå i någon sorts skandal. Ställer sig väljarna den frågan så är det nog fördel Cheney trots allt.