Kort version
Namn: Mathias Sundin
Politisk åskådning: Liberal
Sysselsättning: Oppositionsråd
Bakgrund: Gymnasieekonom, entreprenör med två företag - sålde tvättmedel mm och IT-företag inom dataspelsbranschen. Lagerarbetare, kokosbollsförsäljare, vårdbiträde på äldreboende, arbetsledare på jordbruk, lärare på högstadiet och lärarstudent.
Lång version
Jag heter Mathias Sundin och är oppositionsråd för folkpartiet liberalerna i Norrköping. Det betyder att jag jobbar heltid med politik.
Jag växte upp i Svennevad, drygt halvvägs mellan Norrköping och Örebro. Det är en liten by med 500 innevånare och en telefonkiosk, som numera är borttagen. I järnvägsknuten Hallsberg (som jag åkte buss till) gick jag i gymnasiet på det ekonomiska programmet. Under gymnasietiden drev jag ett företag och sålde bland annat tvättmedel, och jobbade åt ett annat företag med kokosbollsförsäljning. Ett kort tag innehade jag faktiskt svenskt rekord i kokosbollsförsäljning!
Efter studenten flyttade jag till Stockholm där jag arbetade på ett VVS-lager. Det inte alltför stimulerande arbetet fick mig studiemotiverad igen och jag flyttade till Örebro där jag påbörjade en utbildning mot civilekonom. Efter kurser i marknadsföring och bokföring var det dags för nationalekonomi, vilket snabbt visade sig att det inte var min grej. Inte för att ämnet i sig är tråkigt, utan för att det är överbelamrat med matematik, vilket inte är min favorit, så jag hoppade av.
Jag fick jobb på min gamla högstadieskola i Pålsboda som lärare i engelska och sedan även svenska och tyska. Där jobbade jag ett och ett halvt år samtidigt som jag drog igång ett internetföretag. För att inte behöva tänka tillbaka och ångra mig senare i livet tog jag chansen och beslutade mig för att satsa rejält på företaget. Jag sa upp mig från skolan och på nyårsdagen drog flyttlasset till Stockholm.
Några turbulenta år senare hade jag lärt mig enormt mycket, jobbat i Korea, USA och Storbritannien med stora spelföretag som Electronic Arts, Microsoft och Pan Vision. Jag fick både uppleva slitet att vara småföretagare och leva utan pengar, och kontakterna och samarbetet med investerare där summorna räknades i miljoner.
Efter äventyret i Stockholm och företagsvärlden bestämde jag mig för att bli lärare, som jag hade trivts otroligt bra med under åren i Pålsboda. Därför gick flytten nu till Norrköping och livet som student. Jag har läst inriktning mot SO och NO och är därför (nästan färdig) SO- och NO-lärare.
Politiken började jag på allvar med under eurovalrörelsen då jag kom i kontakt med liberala ungdomsförbundet och folkpartiet. Eftersom jag sedan jag fick en tydlig politisk åskådning hade sett mig som liberal och alltid röstat på folkpartiet så var valet av parti lätt, men steget kändes ändå stort, att nu bli medlem. Betydde det att jag måste hålla med Lars Leijonborg om allt? Nej, så funkade det inte, märkte jag snart.
Efter ett halvår blev jag ordförande för liberala ungdomsförbundet i Norrköping efter min goda vän Erik Svansbo. Jag blev också framröstad som vice ordförande i folkpartiets lokalavdelning, mest för att ingen annan ville. Det skulle de aldrig ha gjort för nu fick jag blodad tand och blev mer och mer engagerad. Framåt sommaren 2004 fick jag mitt första politiska uppdrag i form av andre vice ordförande-posten i kultur- och fritidsnämnden.
Året därpå, i februari 2005 tyckte tidigare ordföranden Kurt Thelin att det var dags att trappa ner lite och jag röstades fram till ny ordförande på årsmötet. Framåt våren meddelade så dåvarande oppositionsrådet Kristin Lundberg att hon skulle avgå och på ett medlemsmöte i november röstades jag enhälligt fram att bli hennes efterträdare. Ett av de stoltaste ögonblicken i mitt liv.
Resten av historien fortsätter här och min tanke är att låta er följa med på den resan här på bloggen. Hur ser vardagen ut för en politiker i Norrköping, är vi värda vår lön? Jag kommer försöka förklara hur jag och partiet resonerar i olika frågor, och hoppas att ni kommer följa med mig på resan med era kommentarer, åsikter och idéer. Häng med, nu kör vi!