Vad kommer hända den här gången?

Så här skrev Göran Persson i sin bok, "Min väg, mina val" om det svenska ordförandeskapet i EU 2001: 

”Oppositionen slöt upp bakom ansträngningarna att göra det svenska ordförandeskapet så bra som det bara var möjligt. Under halvåret när Sverige hade ansvar för ordförandeskapet utmanades jag inte inrikespolitiskt en enda gång.” 

Vad kommer Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson göra under andra halvan 2009, då Sverige återigen är ordförandeland?  

En berättigad fråga som ställs av Anders Ekberg, kandidat till Europaparlamentet (FP).

EU-kämparna

Expressen uppmärksammar folkpartiets EU-politik som presenterades igår av Jan Björklund och Cecilia Malmström:

"[I]nget annat parti företräder Europatanken bättre i Sverige än folkpartiet. För detta förtjänar folkpartiet respekt och fler röster i EU-parlamentsvalet 7 juni."

Jag gillar folkpartiets linje. Jag är själv väldigt positiv till hela Europatanken. 1994 fick jag inte rösta i EU-valet men var rätt engagerad ändå. Ett klistermärke på min byrå sammanfattade vad jag tycket då och tycker nu:

"Ja till Europa - för fredens skull!"

Sen tycker jag att EU gör en massa dåliga saker, men det är ju därför jag är politiskt aktiv, för att förändra. Det finns en hel del som EU ska hålla sina fingrar borta från, jordbrukspolitiken är väl det bästa exemplet. Staterna måste själva få bestämma i så mycket som möjligt, men vissa saker behöver vi också samarbeta om. Euron, energipolitik, en del brottsbekämpning, militär osv.

Därför gillar jag verkligen en av fp:s kandidaters slogan, Anders Ekbergs:

"Hälften så mycket, dubbelt så bra!"

Dessa två slogans sammanfattar mina åsikter om EU på ett klockrent sätt.

Läs om EU-politiken på folkpartiets hemsida.

Kom sen ihåg att rösta den 7 juni.

Comeback för Marit!

Jag hörde i fredags i Stockholm att Marit Paulsen var på väg tillbaka. Just nu håller hon pressträff och berättar varför. Jag kom ju in i partiet lite efter hennes storhetstid med det fantastiska valresultatet 1999. Men de gånger jag lyssnat på henne vid fp-möten så har jag gillat det. En politiker som går genom tv-rutan, är väl det minsta man kan säga.

Politiken i Bryssel är ofta rätt seg att följa, men Marit gjorde det levande. Kul att hon göra comeback nu. Vi behöver fler kärringar i Bryssel!

Gnällistan

Sören Wibe blir föga förvånande ny partiordförande i Junilistan. Därmed kommer partiet troligen göra hyfsat från sig även i nästa Europarlamentsval. Känns som de flesta partier profilerar sig genom EU-kritik. Jag och folkpartiet är också kritiska mot mycket inom EU men vi väljer en annan väg än gnällandets. Vi tror att Sverige får större inflytande om vi visar att vi är positiva till själva samarbetet. Då kan vi lättare ändra det som vi tycker är fel och utveckla det vi tycker är bra. Exempelvis måste vi inom Europa jobba för en utbyggnad av kärnkraften om vi ska klara att ha kvar vår industri samtidigt som vi sänker koldioxidutsläppen.

När jag var i Stockholm i fredags hörde jag en del om vilka som kan komma att toppa folkpartiets lista nästa år. Det är en hel del riktigt spännande namn. Dock inte Christer Fuglesang som det ryktats om tidigare. Nästa års val blir viktigare än tidigare. Europaparlamentet får nämligen mer att säga till om.

Inte bara en tanke

En rejäl sovmorgon behövdes efter den intensiva resan. Totalt elva tågresor och tre flygresor varvat med fem studiebesök, tidiga morgnar och sena kvällar gör att man blir lite trött. Men nyttigt var det. Resan syfte var som sagt att få se hur man tänkt kring resecentrum ute i Europa. En del satsar på stor flashig arkitektur (Liege), andra på funktionalitet (Zug). Många intryck som ger oss kommun- och regionpolitiker bättre möjlighet att göra rätt val när den tiden kommer. Dessutom har resan stärkt relationerna mellan Linköping-Norrköping.

Mitt starkaste intryck från resan kommer bara indirekt från tåg och resecentrum. I Strasbourg mötte oss två herrar från Alstom, som sedan följde oss till Paris. Den ena såg ut precis som en fransk gentleman och var det också. Den andre visade sig vara tysk, eller som han sa själv; europé med tysk pass. Båda två personifierade globaliseringen och den Europatanke som inte längre bara är en tanke. När jag gick bakom de två i Strasbourg på väg till tåget och hörde dem konversera på franska så kändes andra världskriget och alla de tjogtals krigen mellan Frankrike och Tyskland långt, långt borta. När vi morgonen därpå åkte från Paris till Bryssel tog resan ynka en timme och tjugo minuter. Europa krymper, folk kommer närmare varandra. Jag funderade på resan vad vänsterpartister och miljöpartister känner i ett sånt läge. Ser de inte den fantastiska utvecklingen? Vi måste visserligen inte ha en union och gemensam valuta för att komma närmare varandra, men det har helt klart hjälpt till. Vi behöver också fri handel och en fri ekonomi - något som de två tyvärr också motsätter sig. Vad är deras alternativ egentligen? Nåja, låt oss inte grotta ner oss i det. Låt oss i stället njuta av att tanken ersatts med verklighet.

Ditt och datt

Åt en trevlig sushi-lunch med Åke Bjurhamn idag. Kul att återse folk när de kommer tillbaka efter semestern.

Ser att Fredrik Reinfeldt öppnar för kommunala nyval. Mycket bra. Bisarrt att oavsett vilken parlamentarisk soppa det blir så måste kommunen styras, eller inte styras, så mandatperioden ut.

Kristdemokraterna vill ha större allianssamarbete även i Europaparlamentet. Mycket bra och helt i linje med min och Erik Svansbos motion till landsmötet. Där föreslår vi en valallians i EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. Likt fp:s partistyrelse säger de andra partierna nej och hänvisar bland annat till de olika grupperna partierna sitter i parlamentet. Jaha, det är väl bara att sätta sig i samma eller samarbete mellan grupperna. Så, då var det löst.

Igår berättade Lars Ohly att han kan tänka sig högre skatter. En del saker blir man mer chockad av än andra, och andra mindre. Bra i alla fall att han är ärlig att han vill ta bort skattesänkningar för låginkomsttagare. Det vill socialdemokraterna också, men säger det inte lika tydligt.

Lysande Eskil!

Regeringen föreslår idag att EU:s jordbruksstöd ska tas bort, som första land i EU. Precis en sådan EU-politik ska vi driva. Vi ska våga gå före och ta ledningen. Jag läste också i tidningen att Fredrik Reinfeldt åker runt till bland annat Polen och försöker hjälpa EU:s ordförandeland Tyskland med en ny konstitution. Precis så ska vi jobba i EU. Då får medlemskapet verklig mening.

EU:s jordbrukspolitik är ett perverst monster till system som gör att vi får dyrare mat och fattigare människor tvingas kvar i fattigdom. Ingen vinner på det. Ju fortare det kan monteras ner, desto bättre.

Rätt val för Europa

Nicolas Sarkozy ser ut att vinna det franska presidentvalet. Det är viktigt för Europa, för Frankrike spelar en dominerande roll i EU-samarbetet. En vänstervriden socialist hade försvårat verkliga framgångar för EU. Man ska dock inte överdriva hur bra Sarkozy är. Han har även han fallit in tugget om ökad protektionism och skydd av franska företag. Ska han läsa Frankrikes problem med mycket långvarig och hög arbetslöshet så är det inte mer protektionism som behövs utan mer frihandel. Det groteska jordbruksstödet inom EU kommer nog inte försvinna under Sarkozy heller.

Grattis EU

Idag fyller EU 50 år. Stort grattis!

Jag är stark anhängare till den grundläggande idén bakom unionen. Fri handel och fri rörlighet är det bästa motmedlet mot krig och fortfarande den starkaste anledningen till en union och fortfarande unionens starkaste prestation. Ett Europa som härjats av krig så länge vi kan komma ihåg består numera av nästan enbart demokratier, det svarta fåret är Vitryssland. Att kunna röra sig fritt är en grundläggande rättighet som vi kommit långt med i Europa.

Men EU får inte glömma de här grundläggande tankarna in sin iver att fixa diverse problem. Idag har vi en organisation som medborgarna har för lite inflytande över. Det betyder inte att vi ska politisera mera, utan mindre. Medborgarna ska få större inflytande genom att EU-byråkratin får mindre. Exemplet med nya arbetstidslagar som infördes vid nyår är klåfingrighet som EU inte har något med att göra.

Detta är krav vi måste ställa på våra EU-parlamentariker och på vår regering. Men i den kritik vi har måste även vi komma ihåg de grundläggande idéerna bakom unionen. De är fantastiska och måste få leva vidare till våra barn och barnbarn - och de måste fortsätta spridas till fler länder.

Nu ska jag ta mig en promenad ner till Rådhuset för att jobba lite.