Pimp my bokbuss

Ordet pimpa användes troligen för första gången i kommunfullmäktige igår. Det var jag, ungdomlig som jag är, som tyckte att man kunde pimpa den nuvarande bokbussen så den kan rulla några år till. Majoriteten ville köpa in en sprillans ny bokbuss som naturligtvis kostade mer än de pengar de hade fått tilldelade.

Man hade inte heller ens undersökt om det gick att köpa någon begagnad buss någonstans ifrån, så de pengar de hade fått skulle räcka. Nej, sprillans nytt ska det vara. 

Jag har lånat många böcker i bokbuss. Så beslutet att säga nej till mer pengar kändes helt fel i hjärtat, men tyvärr helt rätt i hjärnan. Vi har helt enkelt inte råd.  

Ibland undrar jag om folk inte drar några slutsatser alls av att vi är mitt i den kanske värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet. Tidigare under fullmäktige hade vi resultatet för de tre första månaderna. Där kan man se att investeringarna ligger på en nivå cirka 300 miljoner kronor över vad vi har råd med. Inget - inget! - har ändrats från före finanskrisen. Det görs av med precis lika mycket pengar. 

Samtidigt stod hundratals lärare och vårdpersonal och protesterade mot nedskärningarna ett par hundra meter bort vid Rådhuset. Det är dom som drabbas av den slösaktiga politiken. 

Överens om verkligheten, men inget annat

Några av mina kollegor skriver att vi diskuterade och inte var överens om verkligheten igår på KF. Det stämmer ju inte. Vi var faktiskt helt överens om verkligheten, men inte vad det blir för konsekvenser av den. 

Flera gånger under debatten försvarade vänsterkoalitionen att de lånat pengar för investeringar. Det är rakryggat av dom. Tyvärr är det en ekonomisk politik som är mycket oansvarig. Om det händer något enstaka år, för något enstaka projekt så kan det vara berättigat. Men när det sker år efter år, då är det mycket illa. 

Förra året ökade Norrköpings kommuns skuld med tre miljoner kronor om dagen. Det förstår var och en att det inte är hållbart. Trots det fortsätter precis samma politik idag. 

I helgen var det lönehelg då folk flockas på restauranger och nattklubbar och pengarna bränner i fickorna. I Norrköpings kommun har det varit lönehelg varje dag, året runt, i flera år. Känslorna efter en sådan politik fångas bra av Magnus Uggla i låten Kung för en dag, som jag citerade i KF:

vaknar samma måndag

med obeskrivlig vånda

och festat upp varenda liten slant

förträngt varenda räkning

därför hotas utav vräkning 

Lugn helg

Det har varit en mycket lugn och skön helg. Jag tittade lite försiktigt i kalendern nyss och insåg att detta var den sista lugna helgen tills EU-valet 7 juni. Men det ska bli jäkligt kul, jag har längtat efter valrörelse.

Newcastle torskade borta mot Spurs. Nedflyttning känns oundvikligt. Men om Shearer stannar känns det som det kvittar. Med Shearer har man hopp.

När jag gick hem från brorsan nyss stod två brandbilar utanför ett hus i närheten. Den ena hade hissat upp stegen ändå upp på taket, och det är väl en tio våningar skulle jag gissa. Läser på NT.se att någon känt röklukt men man hittade ingen källa till röken.

Jag missar IFK-premiären imorgon. Vi har KF-grupp. Det krockar tamef... alltid!

Hade inne en debattartikel i lördagens NT. Den är svar på de tre Socialdemokratiska kommunalråden som angrep Folkpartiet i en artikel förra veckan.

Deltidsbrandmännen

Mina kollegor Karin och Fredrik har redan skrivit mycket bra om deltidsbrandmännen, så jag behöver inte fylla på med argument. Jag besökte de i Krokek igår. Framförallt är det rökdykeriet som är problemet. Med färre än fem man får de inte gå in och de beskrev situationer som kan uppstå. 

Ett hus brinner, de känner personerna i huset, men eftersom de bara är tre på platsen får de inte gå in, även om de vet att det finns människor där inne. 

Spara pengarna behöver man göra och en del av de förslag som kommer angående brandförsvaret är bra, men just Krokek och Östra Husby bör bevaras intakta. Istället går det nog exempelvis att spara lite mer på miljö- och hälsoskyddsinspektionen. Då hinner de dessutom inte åka runt och underkänna lika många restauranger.

Det här är de prioriteringar jag tjatat om. Kommunerna gör många viktiga saker, men vad är viktigast? Brandförsvaret tillhör definitivt det som är viktigast.

Även borgerliga på hal is

Via Johan Ingerö hittar jag ett klockrent inlägg från min gamla klass- och gruppkamrat från lärarprogrammet i Norrköping, Björn Andersson, numera boende i Oxelösund. Han är socialdemokrat och vi pratade en del politik när det begav sig. En av de allra trevligaste personerna jag träffade på under utbildningstiden. Han är i opposition majoritet i Oxelösund och tycker inte en bandyanläggning är högprioriterat just nu:

 

"År 2009 får Oxelösund mindre skattintäkter i rund slängarna 9 miljoner. Nästa år får vi ca 40 miljoner mindre. Regeringens vårbudget ger kommunen 6 miljoner om man räknar om de 7 miljarderna som staten ska ge kommuner och landstingen år 2010. I detta tänker Alliansen tillsammans med Miljöpartiet stoppa 13 miljoner i en konstfryst isbana som endast ett fåtal kommer att använda."

 

En ansvarslös politik är ansvarslös oavsett om det är Socialdemokraterna eller Alliansen som styr.

Bollen rullar inte rakt

Bollen rullar inte rakt på nya konstgräset på Idrottsparken, skriver Folkbladet. Med tanke på hur det såg ut på det konstgräs som finns i Södertälje - som enligt spelarna är det bästa i Sverige - så kan en sned plan knappast vara en nackdel för IFK.

Jag blev inbjuden igår av brandmännen ute i Krokek som tänker informera och protestera mot att ett par tjänster ska dras in där. De menar att rökdykarinsatserna kommer försenas rejält eftersom de inte kan gå in om de är så få, och måste vänta på folk inifrån stan.

Sitter nu och svarar på lite mail och fixar småsaker. Är bra att bli av med sådant så man kan göra lite storverk under eftermiddagen. 

Undrar var solen har tagit vägen. Jag har blivit lite beroende av bra väder nu efter den långa vintern.  

Sten Nordin, finansborgarrråd i Stockholm, skriver klokt på Newsmill om balanskrav och att kommunerna ska ta eget ansvar. Lite på samma tema skrev Stig Henriksson, vänsterpartistiskt kommunalråd i Fagersta (där V har över 50 procent av rösterna), i Politikerbloggen: 

"Det finns en tendens att kommunerna i praktiken budgeterar för en evig högkonjunktur. Inte av dumhet, men trycket från medborgarna är stort och kommunen ska väl inte gå ”med vinst” brukar det heta. Och då får man snabbt problem när konjunkturen viker och väldigt stora problem när den viker så snabbt."

Inte helt utan poäng

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Så håll i dom nu. Thomas Östros är inte helt utan poäng när han kommenterar budgeten. Han kritiserar regeringens satsning på arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsåtgärder. Det i sig är märkligt eftersom det är precis vad Socialdemokraterna har efterlyst, men ska man vara emot så ska man vara det rejält. 

Det som jag kan hålla med Östros om är att det är viktigt att arbetsmarknadsåtgärderna inte blir någon förvaring. Östros kan se in i framtiden och vet att det blir så. Det är inte jag alls så säker på, men det gäller att vara på sin vakt.

Nu finns en chans för regeringen att verkligen vara nyskapande i dessa åtgärder, inte bara slentrianmässigt fortsatta med samma åtgärder som Socialdemokraterna har misslyckats med så många gånger. 

Jag är stark anhängare till att det offentliga ska spela en roll i när människor blir arbetslösa och behöver omskolas eller komma vidare till nya jobb och sektorer. Huvudansvaret ligger dock på varje enskild människa. Det behöver vi betona och skapa förutsättningar för även nu. 

För övrigt blir man mörkrädd över att lyssna på oppositionen (den i Stockholm). Alla tre partier har sedelpressar i källaren numera och skulle fullständigt köra Sverige i botten om de fick regera.

Läs också Frykman.

Extra allt

Nu ska jag snart ta mig en snabb lunch. Kanske blir det pizza. "Extra allt", finns det någon djupfryst variant av pizza som erbjuder. Det är också vad Socialdemokraterna erbjuder i sin ekonomiska politik. Centerns Roger Tiefensee använde det uttrycket i budgetedebatten. 

Thomas Östros är i opposition och kan inte sätta sin politik i verket - vilket vi tackar de högre makterna, aka väljarna, för - men i Norrköping är det verklighet. På lördag ska grädden på extra allt-fyllningen visas upp för allmänheten. Nya Idrottsparken ska premiärvisas (även om allt inte är klart ännu).

Ordning och reda - i skola och ekonomi

Jan Björklund i debatt om ordning och reda i skolan:

Svenska folket tror inte att oppositionen klarar att sköta Sveriges ekonomi - inte skolan heller för den delen:

Stop spending our future

Hittat hos Hax.

I media

I osignerad ledare i Svenska Dagbladet om stödet till kommunerna: 

"Det måste finnas tydliga incitament för kommunerna att sköta ekonomin. Detta begriper man även på kommunal nivå. ”De tre senaste åren har Sveriges kommuner gått med nästan 30 miljarder kronor i överskott”, skrev Norrköpingsfolkpartisten Mathias Sundin i en debattartikel på Newsmill (31/3). ”Därför säger jag, som kommunalråd, nej till mer pengar”.

Men det är förstås rena grekiskan för de flesta." 

I GP om farliga hundar: 

"Den nya lagen om tillsyn över hundar och katter ger polisen utökade möjligheter att ta hand om farliga hundar samt att utfärda hundförbud för personer som missköter sina djur. Bra!

Men lika lite som den lagen kan användas som argument för att kattvänner skall få hålla sig med tama lodjur, lika lite kan lagen användas som skäl för att inte förbjuda import, innehav och avel av uppenbart farliga hundar."

Tacksam och skeptisk

Det blev en rejäl slant från staten till kommuner och landsting. För Norrköpings del cirka 70 miljoner nästa år. Prognosen har visat på minskade skatteintäkter på cirka 170 miljoner. Sparbetinget blir dock inte så stora, eftersom priser och löneökningar också minskar, vilket sparar pengar. Cirka 92 miljoner mindre kostnader på grund av det räknar kommunens ekonomer med. 

Lägger vi ihop det hela så landar det nödvändiga sparbetinget på ungefär åtta miljoner kronor. I en budget på nästan sex miljarder kronor är det en liten summa. 

Ur det perspektivet är jag som kommunpolitiker idag tacksam mot regeringen. Efter att ha besökt mycket verksamhet, som jag har gjort, så vet man att man ofta kämpar mycket hårt med små resurser. Att ytterligare behöva minska det är tufft. 

Samtidigt finns det saker vi kan minska på utan att välfärden tar stryk. Idrottsparken är det tydligaste exemplet i Norrköping. 

Jag är dock också skeptisk. Som jag skrivit tidigare tycker jag inte att staten ska komma med några riktade statsbidrag till kommunerna. Vi har ett eget ansvar att sköta vår ekonomi och vi måste någon gång börja göra rätt, och prioritera rätt saker. 

Staten har ett ansvar att hålla ihop statsfinanserna. Det förtroendet är vår allra största tillgång som en litet och exportberoende land. Nu gör regeringen bedömingen att detta går att genomföra med fortsatt stabila statsfinanser. Jag hoppas verkligen dom har rätt.

Nej tack till statliga pengar

Jag skriver idag på Newsmill och tackar nej till statliga pengar till kommunerna. Här är inledningen på artikeln: 

"Staten har under de goda åren sett till att betala ner sina skulder och passat på att sälja företag till rekordhöga priser. Därför verkar kommunerna anse att staten har någon sorts skyldighet att pytsa in pengar i kommunsektorn, som inte har hushållit lika klokt. Staten har, i min mening, inte någon sådan skyldighet och ska inte rikta några speciella statsbidrag till kommunerna vare sig år 2009 eller 2010.

En hel del kommunpolitiker har de senaste åren fallit för frestelsen att vinna de kortsiktiga vinsterna och spenderat alldeles för mycket av de kraftigt ökade skatteintäkterna.

Min hemkommun Norrköping är ett sådant exempel. Där har den rödgröna vänstermajoriteten byggt nytt och investerat i en aldrig tidigare skådad takt mitt under den brinnande högkonjunkturen. Eftersom allting är som dyrast då, har kommunens kassakista snabbt tömts på pengar. Pengarna som fanns i kassakistan hade kommunen fått in i slutet på 90-talet, då man sålde det lokala energibolaget för att betala av de jättelika skulder man hade. Nu upprepas historien. I lågkonjunkturen, när betalningen är som sämst, börjar man sälja ut fastigheter för att ha råd att betala på skulderna och för att klara av tidigare beslutade investeringar. Ingen buffert finns, inget har sparats i ladorna. Kommunen måste nu hårdbromsa direkt, med stora nedskärningar som följd. Det slår hårt mot välfärden. Tvärtom mot hur man borde ha agerat, och tvärtom mot hur staten har agerat." 

Om detta debatterade jag bland annat med Thomas Östros, Carl B Hamilton och Peter Wolodarski i Studio Ett i eftermiddags. Ni kan lyssna i efterhand här. Jag kommer in efter cirka 10 minuter

Spara i ladorna

SCB redovisar idag statens offentliga sparande, som det heter på byråkratsvenska. Alltså hur mycket överskott, eller underskott, staten gick med och hur mycket statsskulden ökat eller minskat.

 

Överskottet har minskat jämfört med rekordåret 2007, från 3,8 till 2,5 % av BNP, men är alltså fortfarande högt. Statsskulden minskade med 40 miljarder kronor förra året och är nu nere på 38 % av BNP. Det är ner från 46 % i slutet av 2006.

 

Det är vad vi på vanlig svenska kallar att spara i ladorna. Under de goda åren sparar man pengar och betalar av skulder. Nu i år kommer staten gå med underskott. Det är naturligtvis inte bra och får inte dra iväg, men är inte speciellt allvarligt om man sköter sig bra under de goda åren. På sikt måste naturligtvis statsskulden helt raderas ut. 

Inget eget ansvar

Jag instämmer med föregående talare att det inte var någon höjdardebatt i KF igår. Delar av Socialdemokraterna hade bestämt sig för att det inte skulle pratas något om kommunen, utom regeringen och världen i stort.  

Bristen på eget ansvar gjorde mig nästan skrämd. Att de inte går upp och gör avbön förstår jag, så funkar politiken. Men att de på fullaste allvar menar att de själva gjort allt de kan för att rusta kommunen och nu ska staten träda in med pengar, det är obegripligt.

Under de goda åren har de inte sparat något i ladorna, istället har de tömt ladorna och till och med belånat själva ladan.

Nu börjar de sälja ut verksamhet och är helt oförmögna att inse att beslut de fattat om exempelvis Idrottsparken nu får konsekvenser. De 300 miljoner för Parken kunde använts till att rusta skolor och vägar idag, till en billig peng dessutom. De elva miljoner som ombyggnaden kostar varje år, motsvarar hela besparingen inom vård- och omsorg.

Men ingen tar ansvar. 

Att man dessutom ett par timmar senare tar beslut om att köpa in nya spårvagnar för 250 miljoner, det är rent oansvarigt.

Att spendera alla pengar är inte en stark budget

När man läser hur Lars Stjernkvist resonerar om ekonomi är det inte konstigt att förstå varför kommunens ekonomi är så misskött. Men vi tar det del för del:

"Sundin vill diskutera hur kommunerna agerar JUST nu, inte vad som hände förra året."

Jag diskuterar gärna vad som hände förra året, men inte enbart, eftersom det ändå är nuet som vi lever i.

"Jo, det är just den tillbakablicken som är viktig. Linköping presenterade i höstas en budget som var underfinansierad. Det fanns bara pengar till en del av löneökningarna. Var pengarna ska tas, ja, det överläts till de anställda att bestämma."

Vilket var exakt så som det gick till i Norrköping också. Från början avsattes 60 miljoner till löneökningar som över en natt, efter nya skatteprognoser, blev 48 miljoner. Dessutom stoppades flera saker in under kommunstyrelsen utan att finansieras. Vilket innebär besparing - som överläts till de anställda att bestämma.

"Så gjorde inte vi i höstas. Vi hade pengar till löne- och prisökningar och därmed en starkare budget. Med en starkare budget är det självfallet enklare att strama åt i dag."

Jo, exakt precis så gjorde ni. Notera sista meningen "en starkare budget är det självfallet enklare att strama åt idag".

Vad betyder det? Jo, att vänsterkoalitionen sagt till verksamheten att ni får så här mycket pengar till verksamhet - bara för att ett par månader senare dra tillbaka pengarna.

Den linje vi i Alliansen vill hålla är istället att ha en buffert i ekonomin. Det innebär såklart att inte lika mycket går ut i verksamheten från början. Men man kommer bort från de hårda inbromsningarna och besparingarna. Man får gasa lite mjukare, men också bromsa mjukare.

Hittills har alla jag frågat som jobbar i den kommunala verksamheten velat ha det så. En stabilitet. Inte guld och gröna skogar, inte immun mot finanskriser och lågkonjunkturer, men en långsiktig stabilitet.

Stjernkvist gör till slut ett nummer av det inte är så stora skillnader. Nej, det vore väl väldigt konstigt eftersom det handlar om två procent av hela budgeten. Vi har inget annat att göra än att förhålla oss till vänsterns budget.
Men för att prata om Stjernkvist favorittidsålder - hösten - då la vi en budget med buffert och utan investeringar som tömmer kassakistan. Hade vi antagit den, hade vi idag inte behövt spara något.

Och återigen Lasse, varför sparar ni inte något på politiken?

Nycklarna till sedelpressarna

Som statsministern sa i debatten med Mona Sahlin. Den vill hon ge till amerikanska bildirektörer.

Kommunen har, till skillnad från staten, inte tillgång till någon sedelpress. Men det finns andra kreativa sätt att trolla fram pengar. Till exempel kan man sälja saker till sig själv.

Det är vad vänsterkoalitionen planerar att göra.

Kommunens fastigheter som man har äldreboenden i planeras att säljas till det kommunalägda Hyresbostäder. Där får man in 350 miljoner till kommunen. Troligen måste dock pengarna som Hyresbostäder ska köpa för lånas av kommunen, som i sin tur lånar i någon bank. Detaljerna låter vi vara osagda än så länge, men jag har svårt att se att det skulle gå till på något annat sätt.

Samma sak med tre fastigheter som nu säljs från kommunen till kommunalägda Eventfastigheter.

Om du gjorde liknande affärer med dina egna pengar skulle du nog säkert ha en stående plats i TV3:s program Lyxfällan.

I drömmarns värld

Lars Stjernkvist skriver i sin blogg:

"Våra budgetbekymmer beror inte på att vi levt över våra tillgängar. Nej, det är svallvågorna av USA-s och andras obalanser som drabbar vår kommun. Orättvist men ofrånkomligt."

Kan du Lasse då förklara för mig varför man i Linköping inte behöver spara? Tyvärr deltar Lasse ytterst sällan i någon debatt med andra bloggare som bemöter hans påståenden, men kanske blir detta ett undantag. Självklart är det konjunkturen som gör att skatteintäkterna viker, men det är den missköta ekonomin som gör att vi måste hårdbromsa direkt. Till skillnad från borgerligt styrda Linköping.

Stefan Arrelid däremot fortsätter den intressanta debatten om spårvagnarna. Bra! Han försöker visa att det skulle bli dyrare med mitt alternativ, utan att alls visa varför faktiskt.

Det stämmer att vi går miste om statsbidrag om vi väntar. I alla fall vet vi inte säkert om det finns några sådana statsbidrag om 10-15 år. Vad vi däremot vet är att spårvagnarna blivit så pass mycket dyrare att nästan hela statsbidraget ändå ätits upp.

Arrelid påstår också att dessa vagnar krävs för handikappanpassning. Sanningen är ju den att just dessa nya vagnar har ställt till problem för funktionshindrade på en hel del hållplatser. De kommer helt enkelt inte ombord.

Förut en ökad driftskostnad per år på 1,5 miljoner så måste kommunen också låna över 200 miljoner kronor, med Stefans förslag. 4-5 % i ränta ger en årlig kostnad på 8-10 miljoner per år. Dessutom ska pengarna någon gång betalas tillbaka.

Stefan må tycka att det är en bra affär. Jag gör det inte. Dessutom, även om man tycker det är en bra affär så måste man ha pengar att köpa för. Det finns många klipp man skulle kunna göra idag när priserna har sjunkit. Men har man inte pengar så har man inte. Det är den bistra verkligeheten.

Herrar Stjernkvist och Arrelid lever tyvärr i drömmarnas värld. Sånt blir lätt till en mardröm.

Långsiktigt ansvar

Först: Det är kul att Stefan Arrelid verkligen debatterar här på NT-bloggen. De andra från vänsterkoalitionen bemöter ytterst sällan vad någon annan skrivit.

Nu har Arrelid skrivit ett inlägg där han menar att jag inte tar "långsiktigt ansvar" och gör ett "populistiskt utspel" eftersom jag röstade nej till att köpa nya spårvagnar för över 200 miljoner kronor.

Vi börjar med "populistiskt utspel".

Populism är det om man ändrar sin egen åsikt utifrån hur väljarna tycker. Jag har under min tid som politiker sagt nej till investeringar som gör att kommunen gör slut på sina pengar. Idrottsparken, Kulturhuvudstadsår och nu spårvagnar, för att ge några exempel. För det har jag och Folkpartiet fått ta en hel del skit. Kallats nej-sägare. Men det tar jag gärna för jag är övertygad om att det är rätt politik. En politik som inte ändrar sig utifrån väljarnas åsikter eller konjunkturer.

Att kalla det utspel känns också rätt märkligt. Detta var ett ärende som var uppe på kommunstyrelsen. Jag röstade nej. Tidningarna skrev om det.

Så till den viktigaste delen, långsiktigt ansvar. Stefan skriver att jag "vill lägga kostnaderna på de ungas framtid". Då har han ärligt talat inte begripit någonting av Folkpartiets politik.
För att ha råd med spårvagnarna måste Stefan låna pengarna. Dessa pengar ska betalas tillbaka, om man så vill, av "de unga" i framtiden.
Folkpartiets politik är att vi ska spara pengar i de goda tiderna så vi har när det går sämre. Hade vi följt Alliansens budgetar hade vi nu haft över en miljard i kassakistan. Vi kunde köpt spårvagnar utan lån, och genomfört flera investeringar till billigare kostnad.

Under förra året ökade Norrköpings kommuns checkkredit från drygt 100 till 700 miljoner kronor. Det är vad man i en privatekonomi närmast kan likna vid ett SMS-lån med skyhög ränta.
Det, Stefan, är inte att ta långsiktigt ansvar.

Ska man sadla om?

Sportbloggarna på NT.se är verkligen en höjdare. Stämningen på sportredaktionen verkar grymt skön. Nästan så man börjar fundera på att sadla om och bli sportjournalist istället.

Förutom halvt oseriösa blogginlägg genomför de nu också grävande journalistik. Avslöjandet om att Peter Hunt hade rätt och att Hans Lundin ljög är väl underbyggt med fakta och påskrivna kontrakt.

Avslöjandena både oroar och skapar förtroende.

Oro för att det finns mer lik i garderoben och för IFK:s framtid. Förtroende för att nya styrelsen verkar göra upp med det gamla och förhoppningsvis styr klubben i bättre riktning.

Det mest positiva är naturligtvis att det verkar se riktigt hyfsat ut på fotbollsplanen. Det behövs en bra försäsong, inte minst för att publiken ska komma till ytterligare en säsong i Superettan. Själv börjar jag i alla fall känna suget igen. Det har varit borta ett tag.

Ur ett kommunalt perspektiv oroar jag mig dels för att IFK inte kommer kunna betala hyran för Idrottsparken. Då får skattebetalarna kliva in som vanligt. Men också för att Hans Lundin är ordförande i kommunens nästa största företag, Norrköping Hamn & Stuveri, med en omsättning på flera hundra miljoner. Sköter han det bolaget på samma sätt som IFK? Då kan ännu fler skattepengar vara illa ute.

Ansvarsfull hushållning

Under flera år har Folkpartiet tillsammans med övriga Allianspartier lagt fram en budget där vi varit noga med att ha en buffert. Pengar som finns som en reserv ifall något oväntat skulle hända, eller som sparas för sämre tider framöver.

Vänsterkoalitionen har istället lagt budget efter budget som dels inte haft någon som helst buffert, och som dessutom gjort slut på pengarna i kassakistan.

Nu ser vi resultatet av den politiken. Norrköpings kommun står inför stora besparingar, hundratals människor kommer att få lämna arbetet i kommunen. Radio Östergötland jämför Norrköping med Linköping:

"I Norrköping visar exempelvis den senaste prognosen att skatteintäkterna kommer att minska med 56 miljoner kronor, jämfört med den budget som lades i höstas. Där ser politikerna just nu över det bekymmersamma läget.

I Linköping har man, trots väntat minskade skatteintäkter på 100 miljoner kronor i år, ännu inte diskuterat några besparingar. Här tar man istället av kommunens buffert för att få ihop budgeten."

Naturligtvis kommer Linköping också att få spara så småningom. Men inbromsningen blir mjukare, verksamheterna hinner planera bättre, man behöver inte rycka i handbromsen. Så kunde vi haft det i Norrköping också.

Bättre med pengar än utan

Hans Stigsson Michajlov skriver i inlägget "Bättre med än utan" att han tycker det är rätt att köpa in nya spårvagnar. Men han missar det centrala: att kommunen inte har några pengar att köpa för.

Alternativet är, som jag skrev tidigare, inte speciellt bra det heller. Det innebär att en del pengar måste investeras i att rusta gamla vagnar så de kan rulla 10-15 år till. Men kostnaden blir betydligt mindre - och framförallt slipper vi dra på oss ytterligare stora lån.

Alternativet är inte att vi kommer att stå utan spårvagnar. Det är inte vad frågan handlar om. Inte heller behöver vi de nya spårvagnarna för att klara utbyggnaden till Navestad.

Att det är dyrt med spårvagnar visste vi, konstaterar Michajlov. Ja, just därför borde kommunen ha sparat pengar för att ha råd att göra inköpet. Det har varit känt länge att vi behöver köpa nya vagnar.

Jag tycker faktiskt inte - och har ingen förståelse för - att man kan resonera så att man ska genomföra köp man inte har pengar till. Så kan man inte hantera sin egen privata ekonomi, och inte heller skattebetalarnas pengar.

Spenderbyxorna fortsatt på

Jag känner mig mer och mer oroad över kommunens - och därmed skattebetalarnas - ekonomi. Under flera år har vänsterkoalitionen gjort av med för mycket pengar, vilket har tömt kassakistan. Tänk om vi nu hade haft en miljard i kistan, som hade varit fallet om Alliansen hade styrt. Då kunde vi genomfört flera investeringar nu till en mycket lägre kostnad.

Vad som sker nu istället är varje ny investering innebär att kommunen hamnar allt djupare i låne- och skuldträsket.

Idag fattade vänsterkoalitionen tillsammans med Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna beslut om att köpa in nya spårvagnar. Det finns saker som talar för att man ska göra köpet nu, men Folkpartiet sa nej eftersom kostnaden på över 200 miljoner kronor just sätter oss djupare i skuld.

Skulder ska en dag betalas tillbaka - och under tiden ska man betala ränta. Det tar pengar från annan verksamhet och gör att vi står mycket rustade för att ta tillvara nästa högkonjunktur.

Tidigare var vi eniga i Alliansen om att hålla mot när vänsterkoalitionen satte på sig spenderbyxorna. Nu är det bara Folkpartiet som gör det. Jag har respekt för de andra partiernas ställningstagande och påstår inte att beslutet om spårvagnar var lätt, men utvecklingen vi ser nu är mycket oroande.

Ekonomin var visst inte så bra

Jörgen Rundgren kom precis till jobbet. I måndags oroade han sig i fullmäktige för IFK Norrköpings ekonomi och deras förmåga att betala 4,5 miljoner nästa år till kommunen, och åtta (eller 15 miljoner, om det blir Allsvenskan) året därpå.

Då gick Hans Lundin, vid tillfället IFK-ordförande, upp i talarstolen och talade, med myndig stämma, om att Jörgen inte visste vad han snackade om. Ekonomin är i god ordning, den nya styrelsen kommer till ett dukat bord.

Nu är Hans Lundin inte längre ordförande i IFK och den nye ordföranden sa igår på årsmötet att "gamla styrelsen har sopat saker och ting under mattan" och att han känner oro för "hela klubbens existens".

Det positiva är att vi nu kanske fått ett mer ärligt ledarskap i IFK. Det negativa är såklart att den som får ta notan om IFK inte kan betala är skattebetalarna.

Fiktion eller verklighet?

Läs först den här artikeln. Se sedan det här inslaget:



Vad är fiktion och vad är verklighet?

Tack till Anna för tipset om inslaget.

Vad väntar ni på? Köp!

Det är många som kräver att regeringen ska använda skattebetalarnas pengar och stoppa in dom i Saab. Ett gäng näringslivsföreträdare skriver i Dagens Industri att regeringen borde ompröva sitt beslut:

"Saab är en del av det svenska fordons klustret och bidrar till att Sverige är en konkurrenskraftig leverantör på en mycket konkurrensutsatt marknad.

Hela det svenska fordonsklustret skulle drabbas om en viktig aktör som Saab Automobile skulle försvinna."

Ungefär samma sak säger IF Metall.

Låt mig i all enkelhet föreslå dessa personer samma sak som Tommy Rydfeldt och Expressens ledarsida: Köp Saab!

IF Metall sitter på en kassakista på 6,5 miljarder kronor. Näringslivsrepresentanterna kommer från flera företag med stora resurser. Saab går att få rekordbilligt. Om nu Saab är så viktigt för andra företag, och en så bra affär, vore det väl läge att slå till?

Svaret är naturligtvis att de inte alls tror så mycket på Saab om de själva ska betala.

Många kopplar ihop folk från näringslivet med en tro på marknadsekonomi. Det kan stämma i vissa fall, men väldigt ofta är det företagen själva som är de allra ivrigaste anhängarna av statsstöd, tullar och subventioner - så länge det gynnar deras eget företag. Samma sak nu.

Saab och Volvo är konkurrenter

Carl B Hamilton, Folkpartiets talesman i ekonomiska frågor:

"Statligt stöd till Saab motverkar ett starkt Volvo. Om Saab försvinner får Volvo mindre konkurrens om olika inputs som skolade bilarbetare, ingenjörer, bildesigners, bilmarknadsförare, etc. ... På försäljningssidan slipper Volvo en konkurrent om främst de svenska bilköparnas gunst. Volvo kommer att producera och sälja fler fordon än man annars skulle göra om Saab finns kvar."

Exakt. Går staten in och stöttar vissa bolag förstörs marknaden. Går man in med pengar i Saab, så ökar det risken att Volvo också måste ha stöd. Istället kan en nedläggning av Saab innebära att Volvo stärks och möjligen att svensk fordonsindustri på hela taget blir starkare. Det senare kan vi naturligtvis inte veta - just därför ska inte skattebetalarnas pengar användas på marknaden.

2000 medlemmar

Eller 2128, för att vara exakt, i min grupp "Inga mer skattepengar till Konstfack".

Expressen har läst i elevens, godkända, examensarbete:

"Om det kostar samhället så jävla mycket, skit i att tvätta bort det", skriver han. Eller låt bli att klottra?

Två sidor av hans - fortfarande godkända - examensarbete består av texten bla-bla-bla-bla-bla.

Your taxdollars at work.

Djupt imponerad av regeringen

Jag är ingen opartisk granskare naturligtvis, men jag tror många kan hålla med om att det krävs politisk mod och stark ryggrad för att göra som regeringen gör i Saab-frågan. Även om man inte håller med om agerandet i sak.

Den enkla vägen vore att gå in med stöd, lappa och laga, "rädda" tusentals jobb och så vidare. Den svåra vägen är att se till hela Sverige, att ta ansvar för hela Sverige.

Socialdemokraternas hållning är faktiskt förvånande. Även om jag inte delat deras åsikter i många frågor så har jag - och många andra - haft en tro på dom som statsbärande parti. Att de ibland kan sätta sig över kortsiktiga poäng för att ta ansvar för Sverige. Så är inte längre fallet. Mona Sahlin har visat det i fråga efter fråga. Nu gör hon det igen. Jag antar att det fortfarande är pensionspengarna hon ska köpa Saab för.

Att ha en socialdemokratisk regering innebar tidigare många felaktiga och dåliga beslut. Det kvarstår, men nu också med en kortsiktig politik som är väldigt, väldigt skadlig för ett land.

Få regeringar klarar av det den svenska regeringen gör nu. Jag är, som sagt, djupt imponerad.

Svårt men rätt om Saab

Jag minns när jag växte upp att jag var stolt över att ett så litet land som Sverige ändå hade två bilföretag. Saab och Volvo är fortfarande nationella symboler, även om de numera sedan länge har utländska ägare. Att säga nej till att kortsiktigt rädda Saab kan vara svårt rent känslomässigt - och inte minst för att man känner för alla de människor som riskerar att förlora jobbet.

Men om vi ser till vad som är bäst för Sverige som helhet och för den svenska ekonomin så är beslutet enkelt. Av två anledningar:

1) Det verkar rent omöjligt - utan enorma belopp - att få Saab att gå med vinst. Saab är så litet att det inte klarar sig att stå på egna ben, som det skulle tvingas med bara svenska staten som ägare. Man har inte gjort vinst på 14-15 år i en stor bilkoncern, inget talar för att man på egen hand skulle kunna göra det heller. Dessutom ser vi en kraftig nedgång för bilindustrin i hela världen, där bara de starkaste kommer överleva. Saabs enda chans är om de tas in i en annan stor bilkoncern.

2) Det kan på kort sikt vara jobbigt för svensk ekonomi när så många blir arbetslösa, speciellt inom ett så begränsat geografiskt område. På det stora hela rör det sig dock inte om så många människor. Om Saab tvingas lägga ner så frigörs mycket kompetens och arbetskraft för andra, mer livskraftiga, företag. Kapital och kompetens flyttar till nya branscher. Det är mycket bättre än att skattebetalarna pumpar in miljarder kronor som kunde använts till annat.

Även om andra stater stöttar sin bilföretag så är det bättre för Sverige att låta bli. Kortsiktigt kan det verka bättre, folk får ju behålla jobbet. På lite längre sikt så ger det dock Sverige konkurrensfördelar och gör att vi kommer klara oss bättre än andra.

Det betyder inte att man bara ska stå med armarna i kors och se på. Människor som blir arbetslösa kan behöva omskolning. Vi ska fortsätta att se till att det blir lättare och starta och driva företag, osv.

1000 medlemmar!

På mindre än 24 timmar har antalet medlemmar i Facebook-gruppen "Inga mer skattepengar till Konstfack" fått över 1000 medlemmar. 1006 just nu, för att vara exakt.

Debatten är livlig i gruppen mellan de som tycker Konstfack ska fortsätta få skattepengar, och alla de som inte tycker det. Gå med vetja!

Konstfack-bidrag uppe på ministernivå

Fredrik Malm, riksdagsledamot (FP), tar idag upp frågan om sänkta bidrag till Konstfack med högskoleminister Lars Leijonborg, skriver Aftonbladet.

"Det här är ingenting som skattebetalarna ska finansiera och jag tycker att man ska minska anslaget så att det blir kännbart för Konstfack."

Bra Fredrik!

Om Konstfack på Newsmill

Newsmill har precis lagt upp min artikel om "Inga mer skattepengar till Konstfack" och länkar bland annat till Facebook-gruppen, med samma namn, som nu växer i snabb takt:

"Provocerande konst är en sak. Den fullständiga bristen på respekt för sina medmänniskor är en annan. Det finns många viktiga saker att ifrågasätta i dagens samhälle - kulturens beroende av staten, till exempel. Konsten och kulturen spelar en viktig roll i detta ifrågasättande. Det Konstfacks elever sysslar med har dock inget med denna viktiga samhällsuppgift att göra. ...

Facebook har blivit ett ställe för att snabbt kunna visa sina känslor för något. Jag startade en grupp, "Inga mer skattepengar till Konstfack‘", och skickade länken till några vänner. På ett par timmar hade hundratals personer gått med."

Varmt och skönt nu, kallt och klibbigt sen

I ett par debattartiklar idag tas de frågor upp som jag berörde igår på bloggen. Om risken att vi tänker för kortsiktigt och tar till åtgärder som skapar större problem längre fram.

I Svenska Dagbladet skriver nationalekonomen Fredrik NG Andersson (vilket namn) om räntesänkningen och risken för stor inflation om några år:

"Under den senaste lågkonjunkturen i början av 2000-talet sänkte Riksbanken, efter mycket påtryckning, räntan kraftigt och höll den på en låg nivå alldeles för länge. ... En del av uppgången i inflationen under 2007–2008 berodde alltså inte bara på högre oljepriser utan även på en monetärinflation, skapad av Riksbankens expansiva penningpolitik. Det var därför som Riksbanken höjde räntan från 4,00 procent till 4,75 procent under 2008. ...

En av de genom historien mest pålitliga långsiktiga inflationsindikatorerna är tillväxttakten i penningmängden. ... En hög penningmängdstillväxt betyder högre inflation och tvärtom. Tyvärr fullföljde Riksbanken inte sin åtstramningspolitik under förra året och det finns därför fortfarande för mycket pengar i cirkulation, och med de senaste räntesänkningarna har tillväxttakten i penningmängden till och med börjat ta fart igen."

I en annan artikel i Sydsvenskan skriver Johnny Munkhammar och Nima Sanandanji att vi ska lära av USA:s misstag:

"Det statliga låneinstitutet SBAB har ett tydligt politiskt uppdrag att pressa lånevillkoren på bolånemarknaden."

Exakt det uppdrag som Fannie Mae och Freddie Mac hade i USA.

Häromdagen var Thomas Östros ute och krävde att regeringen skulle tvinga ner räntorna genom att sänka via SBAB. Det är kortsiktigt om något.

Kissar vi i byxorna?

Om jag har förstått rätt var en grundläggande orsak till finanskrisen i USA att folk lånade för mycket pengar till husköp och konsumtion, för att räntorna var så låga.

Nu ser det ut som vi gör samma sak igen. Rekordlåga räntor för att få igång konsumtion och därmed ekonomin. Är det ett alldeles för kortsiktigt tänk vi har? Alla jobbar hårt för att den här krisen ska vara så kort som möjligt, men riskerar vi inte att bygga upp för en ännu större kris runt hörnet?

Att vi får en tillbakagång i en ekonomi är naturligtvis jobbigt, men samtidigt något naturligt. Dåliga företag försvinner, de livskraftiga företagen överlever. Kapital flyttas från dåliga branscher till bra branscher och på det sättet växer välståndet igen.

Jag menar inte att regeringar och riksbanker ska sitta med armarna i kors. Men man ska inte ägna sig åt kortsiktiga panikåtgärder som innebär stora budgetunderskott. Dom lånen ska betalas tillbaka någon gång.

Därför tycker Folkpartiet i Norrköping att Norrköpings kommun inte ska dra på sig stora låneskulder. Det är som att kissa i byxorna, varmt och skönt i början, men snart klibbigt och kallt.

Annat ord för ekonomiskt oansvar: Mona Sahlin

Mona Sahlin och Socialdemokraterna har tydligen bestämt sig för att köra den svenska ekonomin i skiten. Först bestämmer hon sig för att strunta i utgiftstaket, som har varit en garant för en ansvarsfull ekonomisk hushållning. Sen kommer hon i en oavbruten ström av miljarförslag som skulle skapa rejäla underskott. Nu vill hon dessutom slå sönder pensionssystemet.

Det gamla systemet ändrades på 90-talet eftersom det helt enkelt gick ut mer pengar än vad som kom in. Det förstår var och en att det inte är hållbart. I det nya systemet, om ekonomin går dåligt, som nu, bromsar utbetalningarna av pensionerna in. Precis som de ökat rejält senaste åren när nästan ett par hundra tusen människor fått jobb.
Det är såklart inte kul när systemet bromsar, men helt nödvändigt för att vi inte ska ha ett penssionssystem som gör oss bankrutt.

Det vill Sahlin ändra på. Hon vill minska inbromsningen. Kissa-i-byxorna-politik kallas sånt. Det är skönt i början, men snabbt blir det bara kallt och obehagligt.

Mona Sahlin är inte redo att leda Sverige.

Vilket resonemang menar du Widar?

Jag får ett litet brev publicerat på Folkbladets ledarsida idag och Widar Andersson svarar direkt. Just detta är en av de saker som är så bra med Folkbladets ledarsida. Denna snabba kommunikationen mellan läsare och ledarskribent.

Hur som helst.

Jag förstår dock inte riktigt Widars svar (ej online tyvärr). Det är som att han kommenterar något helt annat än det jag skrev om. I mitt brev förklarar jag varför folkpartiet gör en annan bedömning och inte är med på övriga Alliansens förslag om att tidigarelägga investeringar. Widar skriver att mitt resonemang inte håller och det visst är hårda ord mot övriga Alliansen och att vi har olika uppfattningar på ett viktigt politikområde. Ja, men var påstår jag att detta inte är viktigt? Just eftersom det är så viktigt kan vi inte heller gå med på det.

Det jag vill åt är en diskussion om själva sakfrågan. Hur mycket pengar som ska "brännas iväg", för att citera kollega Bergqvist i en intervju hos Widar. Men det tycks jag inte uppnå den här gången. Vi låter väl julefrid råda över frågan ett tag då. Nya friska tag nästa år.

Fp gör en annan ekonomisk bedömning

Igår presenterade de andra allianspartierna och SPI ett förslag för att tidigarelägga investeringar. Det är inget fel på förslaget i sig och det görs nu i en del andra kommuner. Men problemet i Norrköping är att det inte finns några pengar att satsa och man då måste låna pengar. Hade vänsterkoalitionen gjort som vi föreslagit i flera budgetar, sparat i ladorna under de goda tiderna, hade det funnits pengar att satsa.

Widar Andersson raljerar över att folkpartiet tidigare kritiserat vänsterkoalitionen för deras oansvariga ekonomiska politik och vi därför nu får stå vårt kast. Det har inte fallit Widar in att vi faktiskt har en politik som vi tror på? Vi anser inte att det är bättre nu att göra slut på pengarna och sätta kommunen i skuld än det var förut.

Men varför är det så allvarligt? Jo, om vi sätter oss i skuld under lågkonjunktur måste vi använda den kommande högkonjunkturen till att betala av skulderna. Vi lyckas inte spara något i ladorna då heller. Sen när vi igen går in i lågkonjunktur kanske vi inte har klarat av att betala av alla skulder och drar på oss ännu större skulder enligt tidigare logik. Man hamnar då en i negativ spiral.

Widar undrar också om vi är forna Allianskamrater. Verkligen inte. Vi har diskuterat detta tillsammans i Alliansen och kommit fram till att vi gör olika bedömningar. Det finns inget facit i sådana här situationer men vi i folkpartiet lägger mycket stor vikt vid att inte dra på kommunen nya låneskulder. Och man kan som sagt konstatera att om Alliansen hade fått styra hade vi idag haft sparade pengar att satsa. Då hade det varit en klockrent beslut att tidigarelägga investeringar.

Tänk bara vad vi kunde använt de 300 miljoner för Idrottsparken till nu.

Vakna upp med Sundin

Jag förstår att det är många som drömmer om det. Vakna upp till min ljuva stämma och vackra anlete. Imorgon kan drömmen bli sann. Ni kan se mig kl 06.43 på SVT1 diskuterandes John McCain med Birgitta Ohlsson. Jag ska hoppa på ett tåg till Stockholm nu. Taxin går från hotellet kl 05.50. Puh. Sen är det direkt hem till Norrköping.

Budgetfullmäktige är avslutat. En rätt tam tillställning. Det var inte mycket schvung i vänsterkoalitionen. De pratade mest om att deras budget var som våran. Det stämmer mycket illa. Det skiljer sisådär 600 miljoner kronor i investeringar. Det är dessa miljoner som gör att vänsterkoalitionen tömmer kassakistan och sätter Norrköping i skuldfällan.

Tyvärr fick vi också reda på vad som gäller angående budgeteringen för Idrottsparken. Via SMS fick jag reda på att IFK förlorade borta mot Sundsvall. Äventyret i Allsvenskan är över - för den här gången. Det känns tragiskt faktiskt. Men allting är relativt. Fem familjer har förlorat sina hem i en brand. Då är fotboll inte allt. Men nu måste det göras rent hus i IFK. Det säger jag inte som kommunpolitiker, utan fotbollsfan.

God natt!

Illa rustat eller inte?

I går skrev kommunstyrelsens ordförande Mattias Ottosson om att Norrköping är väl rustat för att möta krisen. Idag publicerar NT min artikel där jag konstaterar att Norrköpingsborna är fenomenala på att resa sig efter kriser, men att kommunen står dåligt rustad. Utan ekonomiska muskler är det lätt att blåsa omkull i lågkonjunktur. Det går ut över skolorna, hemtjänsten och allt annat som är viktigt i vår kommun.

Ett besök på Ottossons blogg kan rekommenderas. Där får man en djupare inblick i ordförandens inre tankar.

Insändare

I NT har Monika Magnusson och Haralampos Karatzas en debattartikel idag om klimatsatsningarna i regeringens budget. Deras sågning av vänsterblockets splittrade och märkliga miljöpolitik är mycket läsvärd. Tyvärr hittar jag inte artikeln på nätet. NT, vakna!

I Folkbladet skriver jag en insändare där jag undrar varför Lars Stjernkvist på riksplanet leder attacken mot vänsterpartiet, men här i Norrköping ger dom ansvaret för den näst största nämnden. Resultatet har inte låtit vänta på sig. Underskott två år i rad.

Nu ska jag snart knalla ner till fullmäktige och debattera delårsresultatet. Det är en mycket trist läsning. Redan innan finanskris och lågkonjunktur står Norrköping mycket dåligt rustat. Underskott och tom kassakista. Det är inte ett bra utgångsläge innan en lågkonjunktur.

Jag leker inte

Hans Stigsson Michajlov tycker att vi kommunpolitiker ska sluta leka och ägna oss åt den mer akuta finanskrisen. Han raljerar över att vi igår på kommunfullmäktige debatterade en vision som sträcker sig mot 2030.

Det har han en poäng i såklart och vi ägnar oss faktiskt en hel del åt krisen. Jag återkommer strax om den saken. Men först ett par invändningar.

För det första så har vi en modell för att styra kommunen. Högst upp, längst fram, eller hur man nu vill se det, finns en vision. Utifrån den visionen ska man ta fram program som styr mer i detalj olika områden och sedan ute i nämnderna tas sedan uppdragsplaner fram för varje år. Såklart ännu mer detaljerade.
Det finns en del problem med den här modellen det tycker jag, men vi kan knappast kasta den överbord och inte göra det vi måste för att det är kris i finansbranschen.

För det andra så är det väl ändå inte orimligt att diskutera visioner även i dagar av akuta problem. Visionerna påverkar faktiskt vår vardag också. Men visst, vem som har lyckats skriva de mest högtravande orden kan kännas lite malplacerat att debattera - inte bara vid finanskriser.

Men så till detta med krisen. Vi sitter just nu i Alliansen i djupa budgetförhandlingar. Där är det hela tiden avvägningar och bedömningar av framtiden som diskuteras. Hur stora säkerhetsmarginaler ska vi ha? Vad kan vara rimligt att satsa på? Hur mycket ska man gasa och hur mycket ska man bromsa? Och så vidare.

Där tycker jag att det är viktigt med både hängslen och livrem. Det bästa vi kan göra för att få stabilitet i Norrköping är en välskött ekonomi. Tyvärr går kommunen i år med underskott och kassakistan som fylldes på vid försäljningen av NME töms snabbt. Den kommer vara slut snart - kanske precis när lågkonjunkturen träffar botten. Det är inget roligt läge.
Därför har vi länge förespråkat en annan politik och fortsätter med en dåres envishet att göra det.

Framtidstro är inte att göra slut på pengarna

Stefan Arrelid undrar vad vi vill i Alliansen, det ska vi snart presentera i vår budget. Men i går berättade vi bland annat att vi vill stötta Vargarna med ett så kallat luftstaket så vi kan minska risken för de otäcka olyckor vi sett alltför ofta inom speedwayen.

Stefan menar att vi visar väldigt lite framtidstro eftersom vi sa nej till 300 miljonersprojektet Kulturhuvudstadsåret och tycker att 300 miljoner till Idrottsparken kunde använts på ett bättre sätt.

Framtidstro är inte att göra slut på kassakistan. Framtidstro är inte att få betala dyra räntor på lån. Framtidstro är inte när dessa räntorkostnader äter upp utrymmet för satsningar i skola och äldreomsorg.

Folkpartiet är mycket måna om en ansvarsfull hushållning med skattepengarna. Om vi i Norrköping hade tagit tillvara på de goda åren och sparat i ladorna så hade vi nu istället kunna satsa i Norrköping. Istället tvingas vänsterkoalitionen skära ner i förskolan, trots att de rätt oärligt låtsas som att det är en satsning.

Alliansregeringen la nu fram en budget helt utan besparingar. Det hade vi kunnat göra i Norrköping också om Alliansen hade styrt här.

Frågan kvarstår: Hur hade de tänkt betala?

Det som gjorde att Folkpartiet tillslut röstade nej till Kulturhuvudstadsåret var inte att vi tyckte det var ett dåligt projekt, eller att ansökan var dålig. Tvärtom hade ett bra arbete gjorts och många av idéer kan vi ta tillvara på.

Det som gjorde att vi röstade nej var den ack så tråkiga, men också ack så verkliga ekonomiska sanningen. Kommunen går just nu med ett stort underskott, 80 personer har sparkats inom hemtjänsten och kommunens kassakista håller på att ta slut. På kort sikt är ekonomin dålig och på några års sikt rent katastrofalt dåligt.

Vi var övertygade om att detta 300-miljonersprojekt inte går att genomföra utan stora nedskärningar i kommunens kärnverksamhet. Det går helt enkelt inte att hitta så mycket pengar i en kommunal budget om man inte tar det från skolan, omsorgen och den kommunala servicen.

Jag uppmanade och frågade flera gånger vänsterkoalitionen hur de hade tänkt göra med betalningen. Det enda svaret jag fick var att det ska vi tänka på sen - efter att ansökan är inskickad.

Folkpartiet är mycket måna om en ansvarsfull hushållning med skattepengarna. Sköter man ekonomin bra då har man också råd med den här typen av satsningar. Nu missköts ekonomin, då är det rent oansvarigt att söka.

Andersson och Andersson

Widar Andersson har pratat med Eva Andersson, som ersätter Ottosson medan han är pappaledig. Han verkar köpa hennes verklighetsbeskrivning vilket gör att han inte ser några större problem alls med kommunens ekonomi.

Han skriver i artikeln att jag driver kampanj på att pengarna är slut. Det gör jag inte, vilket man kan läsa igårdagens Folkbladet. Jag och Folkpartiet lyfter upp problematiken med att pengarna i kommunens kassakista, den finansiella nettogången, håller på att ta slut. De är inte slut nu, men de kommer ta slut med den budget som Eva Andersson antagit. När pengarna är slut stannar det inte med det, investeringstakten fortsätter och lånen börjar växa.

Då kommer vi hamna i en kris. Jag har inte tagit ordet kris i min mun ännu. Det är bara NT som har gjort. Men att vifta bort de ekonomiska problemen med att det är lite växtvärk, som Widar skriver, är inte heller korrekt.

Det går inte att leva över sina tillgångar. Så enkelt är det. Och det gör Norrköpings kommun nu. Det är ett recept för kris. Och för de människor som nu får gå från hemtjänsten och de äldre som därmed får sämre vård känns nog inte kris som ett helt fel ord.

Du glömmer ett par saker, Hildebrand

Kerstin Hildebrand skriver om den ekonomiska krisen i kommunen, i huvudsak orsakad av hennes egen nämnd. Men hon skyller det mesta på den borgerliga regeringen. Hon skriver om statsbidragen och menar att de fryses 2009 och 2010. Det stämmer, men det Hildebrand passande nog glömmer att nämna är att den borgerliga regeringen ger mer i statsbidrag i år och förra året än den förra sa att den skulle göra.

Dessutom lär det komma en hel del pengar till kommunerna från staten, men satsningarna är inte i detalj bestämda ännu. Regeringen avvaktar för att kunna göra en så noggrann bedömning av ekonomin som möjligt.

En annan sak som Kerstin Hildebrand också glömmer bort att nämna är de ökade skatteintäkterna. När vi tog budget för 2007, alltså i slutet av 2006, gjordes en prognos för skatteintäkterna 2008. Samma sak gjordes i slutet av 2007. Under detta år hade regeringens jobbpolitik satts i sjön och börjat verka. Resultatet? Nästan 80 miljoner i ökade skatteintäkter bara för 2008.

Lägger vi ihop alla plus och minus (i kronor räknat) så har den borgerliga regeringen ökat kommunens intäkter. Trots det står vi nu inför stora underskott. Men det är väl i alla fall Anders Borgs fel antar jag.

Ekonomisk kris

Det skriker NT:s förstasida ut. Folkpartiets varning för den ekonomiska politik som förs just nu i kommunen får en helt annat resonansbotten när det ekonomiska läget blir tydligt. Det blev en del samtal om det idag när jag var ute och kampanjade.

Men nu ska vi inte deppa över det. Visserligen är vädret inte toppen, men det är hyfsat varmt i alla fall. Jag gillar värme.

Hade en lugn avslutning på kvällen igår. En pizza och öl på Pappa Grappa och en drink på Manésa. En Bahama Mama, aldrig testat förut. Helt ok. Dom har sköna fotöljer man kan hänga i.

Nu sitter jag och funderar vilken bok jag ska läsa. Började med en ny igår, Vilda svanar, om tre kinesiska kvinnor. Kanske den, eller Göran Perssons bok. Har ju lite kvar i boken om Truman också. Blir kanske lite av alla tre.

Senare ikväll blir det födelsedagspartaj. Andreas Nilsson fyller. Får inte blir för mycket fest. Kampanj imorgon också.

Messi, Messi...Scholes

Kommentatorerna var väldigt kära i Leo Messi. Tröttsamt när media får för sig att hypa en spelare så att han inte kan göra något fel. Messi uträttade inte speciellt mycket ikväll när Barca försökte slå Man Utd på bortaplan. Det gick inte alls det. Paul Scholes satte stopp för deras planer med en riktig rackarrökare, som någon annan kommentator sagt.

Vet inte om de hänt förut, men ikväll höll jag på Man Utd.

Folkpartiets affischer är nu uppe på olika ställen i stan. Kul att se många timmars arbete och planering bli verklighet. Mattias Ottosson tycker att vi ska byta reklambyrå eftersom budskapet var fel. Sorry Mattias, jag vet inte om socialdemokraterna använder reklambyråerna för att forma politiken men de här budskapet har vi snickrat ihop egen hand. Självklart har vi haft hjälp med layouten, men inget annat.

Frågan grundar sig i en oro över hur Ottosson sköter ekonomin. Pengar ska inte bara ligga på banken och samla damm (och lite ränteintäkter), de ska användas. Men med den takt som Ottosson spenderar slantarna måste han börja låna redan om två år. Och tyvärr är det du som står för notan.

Vad ska (s) sälja ut när pengarna är slut?

Igår var det bokslutsdebatt. Vi tittade bakåt på det gångna året. Mycket bra har gjorts i den breda kommunala verksamheten. Tyvärr sköter dock socialdemokraterna inte ekonomin lika bra vilket hotar just den verksamheten framöver.

På 90-talet tvingades socialdemokraterna sälja Norrköping Miljö- och Energi, NME, efter stora ekonomiska problem med lån på över en miljard. Skulder kunde betalas av och pengar lades i en kassakista. Den kassakistan minskade med nästan 200 miljoner kronor förra året. Med den beslutade budgeten är den helt borta år 2010. Då tvingas kommunen börja låna pengar igen.

Min fråga igår, som tål att ställas igen, var: Vad ska socialdemokraterna sälja ut när kommunens pengar är slut?

Förra gången tvingades de sälja NME. Vilka kommunala tillgångar ryker den här gången?

PS. Kolla runt på stan idag på affischtavlorna. DS.