Vänta och se med Obama

President Obama vill få tillstånd en dialog med ledarskapet i Iran och har därför hållt en mycket låg profil i kommentarerna kring protesterna som pågår där nu. För det får han en hel del kritik i USA, och inte bara från republikaner.

Min största anledning att stödja McCain före Obama var utrikespolitiken. Hittills har flera av de värsta farhågorna besannats men jag tycker ändå man ska vänta med omdömet ett tag. Jag hoppas att Obamas strategi bygger på att verkligen sträcka ut handen till världens auktoritära stater och sedan köra en riktigt tuff linje mot dom som inte tar den.

Diktaturer förstår ett språk: Maktspråk. Om de känner att motståndaren är mäktigare backar de. Annars flyttar de fram sina positioner.

Att tala maktspråk innebär dock inte att man inte alls ska ha någon kontakt alls med diktaturerna, och det är vad jag hoppas Barack Obama inser.

Min förhoppning är alltså att omvärlden erkänner att Obama verkligen har försökt nå dialog, och när det inte lyckats kommer sluta upp kring en tuffare linje. Det känns naivt, och är troligen naivt. Övriga världen kommer troligen vilja fortsätta den mjuka linjen, och frågan är om Obama också komme vilja göra det.

Historien har visat att om inte USA går före, kommer inte någon annan att göra det heller. EU och andra länder känner sig bekvämare i ett lite ljummare maktspråk. Ett USA med samma vaga inställning som EU kommer innebära att diktaturerna flyttar fram sina positioner i världen. Men låt oss vänta med det slutliga omdömet tills vi har sett lite mer vad Obama har i tankarna. Han är ingen dumskalle.

Turnén fortsätter

Tåget var chockerande nog försenat så Cecilia Wikström, trea på FP:s EU-lista, blir en halvtimme försenad ungefär. Hon ska först till Söderköping, sedan delta i en lättläststafett i Mjölby och sedan först visning av Klosterkyrkan i Vadstena och på kvällen ett öppet möte på Asylen. 

Det var en härlig dag med Roland Utbult igår. Han berör människor både med sin musik och med det han säger mellan låtarna. 

När jag satt där på Ria i Motala och Roland spelade blev jag nästan rörd, i alla fall väldigt berörd. Demokrati är så starkt på något sätt. Så fint. Människor söker andra människors stöd för att de vill göra skillnad. Det som är det mest fantastiska är att det är likadant om du vill komma in i EU-parlamentet, kommunfullmäktige eller bli USA:s president.

Mötet igår på Ria kunde lika gärna ha utspelat sig i New Hampshire, USA, under primärvalet. Visst är amerikansk politik också storslaget och flashigt, men det är också många, många små möten precis som det i Motala. 

Men jag tror att Roland Utbult sjunger bättre än både John McCain och Barack Obama.

Vad var det jag sa?

Jag vet att det är ofint att säga "vad var det jag sa?", men struntar i det och säger: vad var det jag sa?

I president Obamas stimulanspaket på drygt 800 miljarder dollar finns en "köp amerikanskt"-klausul. Det innebär att inga utländska produkter får köpas med pengarna. Inget utländskt stål, järn eller något annat. Det är inte bara dåligt för övriga världen, det är väldigt dåligt för USA. Det innebär att om man skulle kunna köpa säg, svenskt stål, som är bättre och billigare än amerikanskt måste man ändå köpa den sämre och dyrare produkten. Dessutom riskerar det att leda till ett handelskrig, vilket är ännu sämre.

Jag tycker att Barack Obama på många sätt börjat väldigt bra som president, men stimulanspaketet ser inte bra ut.

Som Hans påpekar på Michajlovs blogg, det "hade inte hänt med McCain". Samtidigt som jag tror att de flesta av Obamas andra beslut faktiskt hade hänt med McCain, till exempel stängningen av Gitmo.

Hittat hos Dick Erixon.

Obamas stimulanspaket

Inatt röstade demokraterna i representanthuset igenom president Obamas stimulanspaket. Nästa vecka ska det till senaten där troligen utgifter för 80-90 miljarder dollar läggs till. Den totala summan närmar sig därmed 900 miljarder dollar.

Jag är skeptisk.

Visserligen finns det delar av programmet som är bra, som en skattesänkning som faktiskt påminner en del om alliansregeringens jobbskatteavdrag. Det finns också en del satsningar på infrastruktur och annat som kan vara vettigt. Men det verkar också dölja sig en hel del utgifter som har väldigt lite med jobbskapande att göra. Och det är ju så paketet har sålts in, som jobbskapande och bevarande.

Vi måste komma ihåg att USA redan har ett budgetunderskott och en statsskuld som är hög, och ökar. Det kan vara svårt att reda ut den härvan mitt under en lågkonjunktur, men att dra på sig permanenta kostnader under lång tid är heller ingen lösning.

Hade USA haft budgetöverskott och en liten eller ingen statsskuld hade den ekonomiska situationen i världen varit bättre. Jag hoppas att de bra delarna av paketet smörjer ekonomin och ökar farten på hjulen. Men de stora skulderna kvarstår - och måste betalas någon gång. Där gäller samma sak för USA, som för Norrköping.

Omtumlande

Som jag sa under valkampanjen så var valet mellan John McCain och Barack Obama ett positivt val. Det var två bra kandidater som stod mot varandra. En faktor var naturligtvis det historiska i Barack Obamas kandidatur. Idag när jag sett honom svära eden och lyssnat på hans tal så är jag full av känslor. Jag kan naturligtvis inte ens förstå vad det måste betyda för alla de människor som kämpat för svarta människors mänskliga rättigheter. Den gamla svarta pastorn som pratade efter att Obama svurit eden, vad går det genom huvudet på honom en dag som denna?

Jag tänker också på president Bush. Hur känns det en dag som denna, när han inte länge är världens mäktigaste man? Det måste vara väldigt blandade känslor. Han är impopulär hos många, så kanske känner han sig lättad. Men han får inte längre påverka utvecklingen i världen, vilket måste kännas tufft.

Sista avsnittet på TV-serien Vita huset då president Bartlett lämnar över till president Santos skildrar detta på ett underbart sätt.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att Barack Obama kan bli en av de stora presidenterna. Världen behöver ett starkt USA. Det är den bästa garanten för en demokratisk utveckling i världen.

43 blir 44

Jag tittade på min "att göra"-lista imorse och tänkte att den var lång och jobbig. Men allt är ju som bekant relativt. Barack Obamas "att göra"-lista imorgon är aningen längre och aningen svårare.

Som jag skrev igår har Obama hittills imponerat på mig. Jag är mycket nöjd med att han utsåg Hillary Clinton till utrikesminister och i övrigt verkar han omge sig med många kompetenta personer. Han verkar effektiv och oerhört genomtänkt i allt han gör. Det är en bra egenskap som president. Jag hoppas att han fortsätter leverera. Men man ska inte glömma bort att han själv inte är den som kommer fixa alla problem.

Jag la upp lite bilder från när jag träffade Obama på en gymnasieskola i New Hampshire. Jag skrev då att hans handslag var på en delad förstaplats med John McCain. Så blev han ju president också.

Ni hittar bilderna här.

Clinton som utrikesminister

Jag blir bara mer nöjd med det Barack Obama gör som president-elect. De på vänsterkanten borde däremot börja bli lite sura vid det här laget. Säg så här, Hillary Clinton som utrikesminister och Robert Gates som försvarsminister - det är två personer som John McCain mycket väl kunde ha utnämnt om han hade vunnit.

Färdigskrivet

Nu har jag skrivit klar min rapport. Ska låta den ligga till imorgon bitti då jag skriver ut den, läser igenom igen och sedan skickar in. Kom på ett bra namn på den också. Dessutom skrivit tre artiklar för två tidningar under sjukledigheten. Nu ska jag börja skriva på en bok. Inte något fancy. Blir väl kanske ett hundratal sidor. Får se om någon vill ge ut den, annars kan man ju ut böcker själv numera på Vulkan.se.

Barack Obama presenterar Hillary Clinton som sitt val som utrikesminister imorgon. National security advisor blir James Jones, 65-år och rutinerad marinkårsgeneral som bland annat varit befälhavare för Natos trupper i Europa. Försvarsminister idag under Bush är Robert Gates, han får fortsätta under Obama. Change we can belive in, ey?

Jag tycker Obama hittills har skött det mesta bra som president-elect. Han utser rutinerad personer från Clinton-eran, vilket jag tror behövs. Men någon större förändring från same old Washington är det inte.

Imorgon kommer Jan Björklund till Norrköping. Han ska delta i ett energipolitiskt seminarium hos Holmen. Jag ska vara med under dagen. Sen bär det till Linköping för att börja planera EU-valet nästa år.

Israel, Obama och Samuel

Jag har varit i Linköping ikväll och pratat för samfundet Sverige-Israel om Barack Obamas Israelpolitik. Otroligt trevligt, vilka underbara människor! Barack Obama är dessutom en riktig Israelvän, det känns väldigt skönt.

När jag kom hem hade jag fått mail från Svensk Israel-information där Samuel Danofsky skrivit om FN och rasismen. Samuel jobbar till vardags på folkpartiets riksdagskansli och är dessutom kandidat till Europaparlamentet. Kolla in hans blogg vetja.

Också på andra sidan Atlanten

Precis som kollega Bergqvist har jag anlänt på andra sidan Atlanten. I Nevada närmare bestämt. Börjar bli rejält trött känner jag. Klockan i kroppen är halv tre, men på väggen bara 18.30. Ska försöka hålla mig vaken några timmar till så jag kommer rätt i tiden.

Barack Obama kommer hit på lördag och John McCain på måndag. Nevada är en av de delstater som fortfarande är väldigt jämn, med liten fördel för Obama.

Nehe, dags att gå ut på stan innan jag somnar.

Hyfsad debatt i natt

John McCain bestämde sig för att åka och delta i debatten, men jettar nu tillbaka till Washington för att hjälpa till att nå en överenskommelse kring finanskrisen. Jag tror ju personligen att det inte hjälper speciellt mycket att ha presidentkandidaterna i Washington just nu.

Debatten var helt okej, men ingen av dom är någon lysande debattör. McCain visade på sin mycket stora kunskap kring utrikesfrågor. Han har besökt alla platser och träffat alla personer. Barack Obama är inte okunnig, men hans kunskap känns som den kommer mycket mer från vad han läst i olika PM för att förbereda honom för debatter snarare än riktig kunskap.

Debatten handlade om utrikespolitik men inleddes med ekonomifrågor. Ingen av kandidaterna kändes speciellt insatta i den nuvarande finanskrisen. Ingen av dem har någon bakgrund inom ekonomifrågor och de kan knappast ha hunnit lägga så mycket tid på finanskrisen just nu. Här har Obama dock ett övertag eftersom han inte är republikan. Väljarna beskyller Bush och republikanerna för problemen de ser. McCain har alltså mer att bevisa, vilket han inte gjorde.

Mitt första betyg är ett oavgjort, vilket är en halv seger för Obama eftersom han anses svagare i utrikesfrågor än McCain.

Nu måste jag sova så jag orkar guida på Rådhuset idag på Kulturnatten. Kom förbi klockan mellan 11.30 och 15.30 så får du en guidening av något kommunal- eller oppositionsråd.

Apropå blåst

Meteorologen Martin Hedberg skriver på nya intressanta sidan Newsmill om orkanen Gustav och republikanernas konvent:

"Gustav föddes långt ute på Atlanten, utanför Afrikas kust, ungefär samtidigt som McCain kontaktade Sarah Palin, guvernör i Alaska för att fråga om hon ville bli hans presumtive vice president. Gustav växte sig till en orkan när Palin presenterades för världen. Och Gustav sveper in över New Orleans lagom till Republikanernas crescendo, konventet.

Är orkanen Gustav ett verk av naturens slump, eller är det någon som försöker säga oss något viktigt?"

Ja, jösses. Jag svarar honom i artikeln "Apropå blåst":

"Ibland påminns man tyvärr att ordet blåst inte bara är en beskrivning av vindar."

Inte mycket frihandelsdebatt

Jag såg fram mot en rejäl frihandelsdebatt igår på KF när Patrik Anderssons (m) motion om Fair trade kom upp. Men icke. Jag försökte provocera så mycket jag kunde genom att berätta hur mycket bättre det blivit i världen. Sånt brukar reta upp folk å det grövsta. Min poäng var att eftersom fattigdom, svält och undernäring minskar och välstånd, matproduktion och medellivslängd ökar behöver vi inte hitta på nya verktyg för att lösa de återstående problemen. Vi vet redan vad som minskar fattigdom, det är frihandel inom och mellan länder. Och inte minst demokrati.

Men vänstern var trötta igår tydligen.

Det var fakiskt min enda gång uppe i talarstolen. Känns lite ovanligt att sitta så tyst, men någon gång ska man ju prova på det också.

Jag vill precis som Karin ge en eloge till Elin Melander. Hon tog i från tårna med klassklampsretorik igår på KF. Jag höll inte med om en enda stavelse - förutom full sysselsättning - men det är kul när någon vågar ta ut svängarna.

Demokraternas konvent är inlett. Michelle Obama höll tydligen ett bra anförande i natt. Jag har inte hunnit se det ännu och vet inte heller mycket om henne. Det lilla jag har sett verkar dock imponerande.

I övrigt är det lite nervöst hos demokraterna just nu. De oroar sig över att det är precis jämnt i valet trots att Obama egentligen borde leda med 10-12 procentenheter. Om du frågar väljarna om de vill ha en demokrat eller en republikan (utan att ange en specifik kandidat) så väljer de en demokrat med just 10-12 % övervikt.

Obama underpresterar rejält just nu.