Svennebanan

Vaknar till liv här på söndag morgon med Promoes Svennebanan i högtalarna. Att en sån urfånig låt kan vara så medryckande. Årets sommarplåga, no doubt. 

Förutom Klockaretorpet en stund idag så är det styrelsemöte och föreläsning med samfundet Sverige-Israel. 

På Brännpunkt varnar docenten i nationalekonomi Roger Svensson för de bubblor som kan uppkomma av de extremt låga räntorna. Den låga kronkursen kommenterar han så här: 

"Bra för exportföretagen på kort sikt, men minskar samtidigt kraven på omställning och anpassning hos dessa företag, som på lång sikt därför riskerar att tappa i konkurrenskraft."  

Exakt. Det är som att sätta upp tullar. 

Huu vad jag blir deprimerad

Högst på inköpslistan står Johan Norbergs "En perfekt storm" om orsaken till finanskrisen, men inget inköp har ännu gjorts. Under tiden har jag lyssnat på Johans föreläsning i Lund. 

Det är en mycket mörk bild som tonar fram. Även om jag inte förstått alla delar i finanskrisen, så har jag varnat för kortsiktigheten i den som nu sker. Alla är helt fixerade vid att krisen måste ta slut så fort det bara går. Det man inte tänker på är vilken skada man gör för framtiden. Vi har inte bara nästa kvartal att tänka på. Vi måste tänka längre, mycket längre. I Studio Ett benämnde jag det med ordet kvartalspolitik. 

Johan bekräftar mina värsta farhågor. Tycker ni ska titta också. Men gör det inte ikväll om ni hade tänkt ha en trevlig afton. 

Själv har jag haft en kanondag, tills jag kollade på föreläsningen. Jag hade själv en föreläsning för folkpartiklarna i Örebro, min gamla hemstad, i förmiddags. Sen en lång fikastund och promenad i det underbara vårvädret tillsammans med barndomskamrat Ola. Igår kväll fick jag stryk av farsan, brorsan och pappas sambo Marianne i gin rummy. Hade rätt bra händer hela tiden, förutom en gång när allt förstördes. 

Nu ska jag ta mig samman, ta en varm dusch och sedan knalla ner mot Saliga Munken.

Kissar vi i byxorna?

Om jag har förstått rätt var en grundläggande orsak till finanskrisen i USA att folk lånade för mycket pengar till husköp och konsumtion, för att räntorna var så låga.

Nu ser det ut som vi gör samma sak igen. Rekordlåga räntor för att få igång konsumtion och därmed ekonomin. Är det ett alldeles för kortsiktigt tänk vi har? Alla jobbar hårt för att den här krisen ska vara så kort som möjligt, men riskerar vi inte att bygga upp för en ännu större kris runt hörnet?

Att vi får en tillbakagång i en ekonomi är naturligtvis jobbigt, men samtidigt något naturligt. Dåliga företag försvinner, de livskraftiga företagen överlever. Kapital flyttas från dåliga branscher till bra branscher och på det sättet växer välståndet igen.

Jag menar inte att regeringar och riksbanker ska sitta med armarna i kors. Men man ska inte ägna sig åt kortsiktiga panikåtgärder som innebär stora budgetunderskott. Dom lånen ska betalas tillbaka någon gång.

Därför tycker Folkpartiet i Norrköping att Norrköpings kommun inte ska dra på sig stora låneskulder. Det är som att kissa i byxorna, varmt och skönt i början, men snart klibbigt och kallt.

Tillfällig sinnesförvirring

Jag vet inte vad det var för fel på mig, men av någon anledning uttryckte jag mig rätt positivt om regeringens paket för bilindustrin. Efter lite självrannsakan så kan jag inte tycka att det är bra alls. Företag som inte klarar av att sälja produkter som folk vill ha ska inte få ta del av skattepengar för att överleva. Pengar som folk inte själva ville spendera på bilar tar man alltså ändå och satsar på bilar.

Om vi stöttar den typen av företag kommer inga nya fram som gör saker på ett annat sätt som folk vill ha. Då bromsar vi upp och förstör ekonomin vilket kommer få mycket, mycket större konsekvenser för oss alla än om Volvo och Saab går under.

Samtidigt tycker jag inte att man som en del debattörer håna regeringen för att man agerar. Det är lätt att sitta vid sidlinjen och kommentera, det är en helt annan sak att sitta i regeringen med problemet i knät. Jag tycker också att regeringens lösning är betydligt bättre än det sossarna föreslagit. Att ta pensionspengar och köpa företagen. Men som sagt, regeringen borde i detta fall inte ha gjort dessa åtgärder alls.

Istället ska man satsa på att fortsätta underlätta för nya företag att tillkomma och andra att växa. Det görs en hel del av det i budgeten. Kanske måste det göras mer. Det får vi se.

Så jag skyller på tillfällig sinnesförvirring och ändrar ståndpunkt.

Bilpaketet

Totalt 28 miljarder till bilindustrin. Inget ägande - och inga pensionspengar (som Mona Sahlin har tyckt att vi ska använda för att köpa Volvo och Saab).

Det ser okej ut även om jag i grunden är djupt skeptisk till att staten ska satsa pengar för att hjälpa vissa företag men inte andra. Om jag som småföretagare går omkull står inte någon där för att ta emot. Samtidigt får man ju vara lite praktisk. Volvo och Saab är två stora företag som betyder mycket för svensk ekonomi. Att bara strunta i dom är inte heller ekonomiskt försvarbart.

Man ska dock alltid har i bakhuvudet - och regeringen verkar ha det - att marknadsekonomin måste få verka. Det är tufft när företag går omkull. Men ur det kommer möjligheter till nya företag som växer sig starka om inte staten hindrar den utvecklingen.

Lugn i stormen

Jag måste säga att jag förvånas en del av väldigt mångas reaktioner på regeringens extrasatsningar och över huvud taget på mångas beteende i denna kris. Samtliga särintressen fullständigt skriker efter mer satsningar just på deras område. Ansvarstagandet och helhetsbilden känns som bortblåst.

Jag vet inte om regeringens insatser nu räcker eller inte. Det vet ingen. Men något vi vet är att missköta statsfinanser är oerhört skadligt för Sverige. Det är för att vi har välskötta finanser som vi har råd med satsningar på 40 miljarder utan nedskärningar.

Stefan Arrelids kommentarer är häpnadsväckande. STATEN ska ta större ansvar för KOMMUNERNA. Kom ihåg att Stefan Arrelid har de senaste två åren fattat beslut om budgetar UTAN några som helst buffertar. INGENTING har sparats i ladorna, tvärtom gör de slut på de pengar vi har i mycket snabb takt. Idrottsparken är det värsta exemplet. 300 miljoner kronor samtidigt som han skurit ner hemtjänsten och kommunen går med underskott. Och nu ska staten komma in och rädda honom.

Som sagt, ingen vet om det är tillräckligt det regeringen gör, men kom ihåg att vi satsar just nu mest av ALLA Europas regeringar.

Samtidigt föreslår Mona Sahlin att vi ska ta våra pensionspengar i AP-fonderna och köpa Volvo och Saab. När jag tänker på vad det kan leda till knyter det sig i magen på mig. Våra pensionspengar ska alltså riskeras på två företag som mycket väl kan gå i konkurs även om staten är ägare. Miljarder pensionspengar kan gå upp i rök. Och vad säger att det slutar med Volvo och Saab?

Oppositionen kan inte samla ett gemensamt alternativ och en gemensam politik. De kan inte ens bestämma sig för om de ska samarbeta eller inte. Dom är inte redo att leda Sverige.

Jan Björklund berättade igår hur regeringen jobbar och det känns mycket förtroendeingivande. Dom jobbar frenetiskt med inte panikslaget. Jag får känslan att alla andra rusar runt som yra höns, då måste vi ha det några som är aktiva men samtidigt lugna i stormen.

Bonusar

Jag har inget emot bonusar, men det som idag verkar finnas inom finans- och bankbranschen (och säkert en del andra branscher) har inget med bonusar att göra.

En bonus ska vara till för att locka anställda att prestera något extra bra. Går företaget med stor vinst, lyckas en rektor få upp betygen på en svår skola, klarar en anställd en svår utmaning, och så vidare. Men bonusarna till bankfolket handlar inte om det, de handlar om illa dolda sätt att sko sig på andras bekostnad.

Jag har inget heller mot att folk tjänar mycket pengar. Men när folk som uppenbarligen inte gör ett bra jobb får skyhöga löner och enorma bonusar, då blir jag riktigt förbannad. Om en entreprenör har startat ett företag och sedan vältrar sig i pengar, det spelar mig ingen roll. Då har personen själv riskerat något och investerat ofta sitt eget liv i företagets framgång. Går företaget omkull riskerar han eller hon sina egna pengar och sitt eget liv. Det kan inte sägas för högt uppsatta direktörer.

Att nu de svenska bankerna tvekar att gå in i statens nya system, där de tvingas avstå från bonusar, visar på en girighet som är vidrig. Girighet i sig är inget dåligt, den är en stark drivkraft för att skapa gott för andra människor, och därmed en själv. Men den girighet som bankdirektörer visar handlar inte om det.

Skönt att se att dirrarna hos Goldman Sachs avstår sina bonusar i år. Alltid något. Svenska bankdirektörer - se och lär!