Fred i Irak, missiler i Israel

Dick Erixon skriver om valet i Irak, som man bara kan läsa ytterst sporadiska artiklar om i Sverige. Det har gått lugnt och fredligt till, och dessutom har islamisterna tappat mark.

President Bush går inte till historien som en stor president. Jag tycker han misslyckades på många områden, där han borde ha kunnat lyckats mycket bättre. På ett område tror jag dock att historien kommer ge honom rätt. Om Irak. Inte för sättet hur man hanterade situationen efter invasionen, däremot slutresultatet. Våldet är nu det lägsta sedan invasionen, och sjunker. Dessutom håller en stabil demokrati på att ta form. Det kan få enormt positiva effekter på övriga arabvärlden och på sikt skapa fred i och demokrati i ett område som aldrig upplevt något av det.

Hamas skjuter nu varje dag in raketer och missiler i Israel. Inte ett dugg förvånande är det att omvärldens tystnad är dånande. Israel borde kräva av världen att se till så att beskjutningen slutar. Det Israel gör är alltid fel, så varför kan då inte FN fixa problemet. Kanske genom lite dialog med Hamas? Det påstås ju funka.
Erik Svansbo skriver mer om det.

Dessutom avslöjar en kanadensisk tidning att Israel inte alls besköt en FN-skola. När kommer svenska medier som spred osanningar med en dementi? Håll inte andan.

Omtumlande

Som jag sa under valkampanjen så var valet mellan John McCain och Barack Obama ett positivt val. Det var två bra kandidater som stod mot varandra. En faktor var naturligtvis det historiska i Barack Obamas kandidatur. Idag när jag sett honom svära eden och lyssnat på hans tal så är jag full av känslor. Jag kan naturligtvis inte ens förstå vad det måste betyda för alla de människor som kämpat för svarta människors mänskliga rättigheter. Den gamla svarta pastorn som pratade efter att Obama svurit eden, vad går det genom huvudet på honom en dag som denna?

Jag tänker också på president Bush. Hur känns det en dag som denna, när han inte länge är världens mäktigaste man? Det måste vara väldigt blandade känslor. Han är impopulär hos många, så kanske känner han sig lättad. Men han får inte längre påverka utvecklingen i världen, vilket måste kännas tufft.

Sista avsnittet på TV-serien Vita huset då president Bartlett lämnar över till president Santos skildrar detta på ett underbart sätt.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att Barack Obama kan bli en av de stora presidenterna. Världen behöver ett starkt USA. Det är den bästa garanten för en demokratisk utveckling i världen.