Vad menar du Stjernkvist?

Lars Stjernkvist skriver om utställningen på Stadsbiblioteket:

"Det är viktigt, tycker jag, att försvara yttrandefriheten, och i det ligger att vi även måste försvara rätten att uttrycka åsikter vi inte gillar."

Ja, det instämmer väl de flesta i. Men det som diskussionen handlar om är om antisemitiska utställningar ska få visas på kommunens stadsbibliotek eller inte. Stadsbiblan har en policy om att utställningarna inte får vara rasistiska.

Jag har svårt att tolka Stjernkvist på något annat sätt än att han är tveksam till att utställningen togs ner. Eller så är det bara en allmän reflektion. Här är det faktiskt viktigt att vara tydlig, så förtydliga dig gärna Lasse!

Läs innan du kommenterar Widar...

Widar Andersson för just nu en trist debatt på Folkbladet.se, så här skriver han:

"Enligt Folkbladet hissade någon en Hizbollahflagga på scenen där Lars Stjernkvist tidigare hade hållit ett tal på demonstrationsmötet i Hörsalsparken i Lördags. Stjernkvists ansvar för detta torde vara obefintligt. Folkpartisterna Svansbo och Sundin tycks dock anse att Stjernkvist har visat sympati för Hizbollah genom att tala fred och citera Amos Oz från en scen där det senare förekom en flagga från Hizbollah. Långsökt, minst sagt."

För det första var det inte en flagga, och den hissades inte. Det var flera flaggor som viftades med under hela tillställningen, bland annat när Lars pratade. De syntes mycket väl. Kolla bilder hos Svansbo och Gudmundson.
För det andra har jag eller Erik aldrig påstått att Stjernkvist visar sympati med Hizbollah. Om man läser vad jag skrev i lördags så skriver jag tydligt att jag att Lars naturligtvis inte delar deras åsikter. Just därför borde han tydligt ta avstånd från sådana organisationer och inte dela scenen med dom. Det kan man kräva av demokrater.

Att vi tycker man sympatiserar med Hizbollah för att man talar om fred och citerar Amoz Oz är ju rent löjeväckande, ärligt talat. Var får du det ifrån Widar?

Om jag anordnade en manifestation för fred i Mellanöstern och det dök upp en organisation som är pro-Israel och tycker man ska kärnvapenbomba Gaza (ja, det finns sådan dårar), då skulle jag tydligt säga att dessa personer har inget här att göra och inte på något sätt representerar mina eller manifestationens åsikter.

Varför är det så himla svårt för en del sossar att göra samma sak med extremister som Hizbollah och Hamas? Återigen - jag vet att dessa sossar inte delar dessa organisationers åsikter, men genom att dela scen med dom släpper man in dom i finrummet. Sånt är farligt.

Utplåna Israel - det får man tåla

Jag och Erik Svansbo var och tittade på demonstrationen "för folkrätt" som hölls i Hörsalsparken. "Värdig" är det ord som Lars Stjernkvist beskriver den med. Talarna höll en hyfsad ton och Lars sa en del bra saker, på det sättet håller jag med om att det var värdigt.

Det som dock inte var det minst värdigt var flertalet Hizbollah-flaggor. En sådan organisation, med uttalat mål att utplåna Israel och judarna som bor där, har så lite med folkrätt och värdighet som det kan bli. Erik frågade Lars efteråt, men han ville inte ta avstånd från flaggorna. Widar Andersson skriver om saken:

"Mathias Sundin och Erik Svansbo buade inte. Fast lite upprörda var de. På scenen fanns en Hizbollahflagga vilket retade de två lokala folkpartisterna. Men herregud - den som är så snarstucken och enögt känslig att man inte pallar med en sådan sak i en demonstration av det här slaget; den bör hålla sig hemma."

För mig är detta ett oerhört märkligt resonemang. Varför ska man "palla med" terroristorganisationer? Har man inte som demokrat en skyldighet att bli upprörd? Jag lastar inte Lars Stjernkvist eller någon av arrangörerna för att dessa personer dyker upp. Jag förstår också om man inte känner igen vissa flaggor (vilket ingen använde som ursäkt). Men när man blir konfronterad med det efteråt och inte ens då tar avstånd, då har man hamnat snett.

Jag har fetstilat "av det här slaget" i det Widar skriver. Jag kanske läser in för mycket i det, men jag tycker det säger en hel del. Det är en oerhört förlåtande attityd mot människor som står för rent vidriga åsikter. I demonstrationer "av det här slaget" får man liksom acceptera lite judehat, utplånande av Israel och dylikt. Widar delar inte dessa åsikter, såklart, men varför markerar han då inte kraftigt mot det? Den överslätande attityden legitimerar fruktansvärda åsikter.

Jag vet att Lasse inte delar vare sig Hamas eller Hizbollahs värderingar. Just därför måste han och andra markera.

Se bilder på Eriks blogg.

Per Gudmundson skriver om fler sossar under Hizbollah-flag.

Kommer jag att bua imorgon?

Widar Andersson undrar på Folkbladet.se om jag kommer bua på anti-Israeldemonstrationen imorgon (som jag och Erik Svansbo gjorde 2006 på en hatisk anti-Israelmanifestation). Fått den frågan av andra också.

Jag kommer vara där och höra vad som sägs. Att bua har jag inte planerat, men det hade jag visserligen inte planerat förra gången heller.

Hamas sköt under humanitär paus

Parterna hade kommit överens om att stoppa krigföringen under tre timmar på dagen så att humanitär hjälp kunde komma in i Gaza. Hamas passade dock på att skjuta lite under pausen, rapporterar BBC och Haaretz. Ingenstans har jag sett det i svensk media. Jag känner liksom på mig att det hade rapporterats om det varit Israel som gjort samma sak.

Läs för övrigt Erik Svansbos blogg, han har skrivit väldigt mycket bra om konflikten.

Obama om Israel och Hamas

Barack Obama har inte sagt något om kriget i Gaza ännu. Vad han kommer att säga när han blir det om ett par veckor vet inte jag, men i valrörelsen var han mycket tydlig. Många var osäkra var han stod i Israel-frågan innan han höll ett tal på AIPAC förra sommaren. Inte efter. Här är något av det han sa då:

"Our alliance is based on shared interests and shared values. Those who threaten Israel threaten us."

"The long road to peace requires Palestinian partners committed to making the journey. We must isolate Hamas unless and until they renounce terrorism, recognize Israel's right to exist, and abide by past agreements. There is no room at the negotiating table for terrorist organizations. That is why I opposed holding elections in 2006 with Hamas on the ballot."

"The Palestinian people must understand that progress will not come through the false prophets of extremism or the corrupt use of foreign aid."

"I will always keep the threat of military action on the table to defend our security and our ally Israel."

Hamas kan stoppa kriget

Men väljer att inte göra det. Israel och PLO har sagt ja till den franska-egyptiska förslaget, men Hamas gör tummen ner. Förslaget går ut på att vapensmugglingen in i Gaza ska sluta och att krigföringen stoppas, från båda sidor. Ganska enkla krav, kan man tycka. Men inte för en organisation som Hamas. De behöver sina vapen för att kunna fortsätta bygga upp sin armé. Deras krig är inte över, även om vi får en tillfällig vapenvila.

Back to work

Oppositionskorridoren börjar fyllas. Kristdemokraterna var här först, Jörgen kom någon minut efter mig. Det är kommunstyrelse idag efter lunch. Hoppas att de fått igång ett element i Rådssalen, där brukar det vara kallt även när det är plusgrader ute. Bävar för hur det är idag. Nåja, man får ju vara inomhus i alla fall.

NT har korrigerat det där med Palestina även i tidningen ser jag. Utmärkt, det är viktigt. Tyvärr har ett annat fel smugit sig in i artikeln. Det står att 635 civila har dödats i striderna. Det är den totala dödssiffran varav en majoritet Hamas-män. Men eftersom media hela tiden klumpar ihop civila och soldater får man lätt uppfattningen att alla som dör är civila.

Kom hela tiden ihåg att en vapenvila är möjlig. Om Hamas slutar skjuta in i Israel och om smugglingen av vapen till Gaza slutar så upphör kriget. Men Hamas gör inte det. Hamas startade konflikten och vägrar att sluta den, ändå är det Israels ansvar som man hela tiden talar om. På TV4-nyheterna i morse diskuterades ett förslag till fredsavtal som Frankrike och Egypten har lagt fram. Hur ställer sig Israel till det, frågade programledaren. Hamas ståndpunkt var tydligen inte intressant.

De skolor som träffades igår besköts för att det kom granateld därifrån. Det är en välkänd taktik från Hamas att göra så. Dödsfallen blir inte mindre tragiska för det, men vi ska komma ihåg vilka som bär huvudansvaret.

Hamas, inte Palestina

Jag blev intervjuad av NT idag och det har smugit in sig några fel i artikeln. Några gånger står det att jag skulle ha sagt "Palestina", när jag istället har sagt Hamas. Det är ganska viktigt faktiskt. För det första är Palestina inte något sammanhängande land. Fatah styr Västbanken och Hamas Gaza. Säger man Palestina låter det som om man pekar på alla palestinier, vilket jag inte gör.

Min huuvdpoäng kommer inte heller alls fram. Att om båda sidor var demokratier så skulle vi inte se detta vi ser nu. Det är grundproblemet i konflikten att den ena sidan inte står för demokrati, utan precisa motsatsen.

UPPDATERING:
NT har nu rättat i artikeln på webben.

Obalanserad rapportering om Gaza-kris

Om man ska ha någon balans i medierapporteringen och möjlighet att själva till exempel tydligt se varifrån uppgifterna kommer ifrån kan man inte läsa svensk media. Jag kollade en stund på CNN och fick en mycket bredare bevakning än i Sverige. De lät båda sidor komma till tals, de redovisade både sidor av konflikten. Exempelvis visade de en karta över israeliska angrepp i Gaza, och motsvarande karta över Hamas angrepp i Israel.

Av någon anledning har DN.se och SvD.se "Attackerna mot Gaza" i den så kallade balken, rubriken som sammanfattar ett helt område av artiklar. Konflikten handlar ju faktiskt inte om bara attacker mot Gaza, utan också attacker från Gaza.

Jag har mailat DN och SvD och frågat varför de har den rubrik de har i balken. Hittills fått svar på DN:

"Det som fångar världens uppmärksamhet just nu är attacken mpt Gaza. Beskjutningen mot Israel har (tyvärr) pågått en längre tid. Rubriken i "balken" ändras efter hand.

vänligen
Mats Areskoug
DN.se"

Andra medier, som just har "världen" som publik verkar dock göra en annan bedömning än svenska DN. Hos BBC står det istället "Middle East Crisis", samma sak hos CNN på TV, på nätet "Gaza Crisis".
DN och SvD är dock inte ensamma, även Al Jazeera har rubriken "War on Gaza".

Utländska medier är också mycket mer noga med att uppge varifrån deras uppgifter kommer. "Säger israeliska militären", eller "säger Hamas" förekommer flitigt när olika uppgifter om exempelvis antalet döda rapporteras.

Demokrati är lösningen på konflikten

Widar Andersson skriver följande på Folkbladet.se:

"Läser Norrköpings folkpartists Mathias Sundins blogg. Han gör en kort resumé av varför det är som det är i Israel/Gaza. Sundin är Israelvän. Inget fel i det. Jag har själv lätt att finna argumentkedjor som talar för Israel. Samtidigt kan jag - till skillnad mot Sundin(?) - bygga argument som talar för palestiniernas sak."

Men min argumentation är inte bara för Israel, den är för båda sidor. Min argumentation är för demokratin. Om Hamas la ner vapnen och accepterade demokrati och om delar av den palestinska befolkningen stödde demokrati skulle vi få en fredlig lösning på konflikten. Argumentationen för "palestinernas sak" är alltså exakt densamma som för "israelernas sak". Det är faktiskt nu bara att titta på olika delar av Palestina. Det pågår inget krig på områden som är kontrollerade av Fatah, däremot på det område som kontrolleras av Hamas. Fatah behöver gå längre mot demokrati och ta större avstånd från våld, men där har det gått åt rätt håll. Hamas är motsatsen.

Om man däremot likställer Hamas med palestinier, ja då kan jag inte bygga någon argumentationskedja för deras sak. Deras syfte är att utrota andra människor. Därför ska man ställa sig på demokratins sida. Demokratier krigar inte med varandra. De löser konflikter på andra sätt.

Det är Hamas som ska fördömas

När det kommer till Israel blir världen alltid galen. Hamas och Israel behandlas på samma sätt och många tycker att Israel "som den starkare parten" ska visa återhållsamhet och "inleda fredssamtal". För det första är det ju precis vad Israel gör, tar större ansvar. För det andra så är lösningen på våldet i konflikten mycket enkel: Om Hamas slutar beskjuta Israel så kommer inte heller Israel beskjuta Gaza.

Vi börjar från början, eller i alla fall i november.

Under den så kallade vapenvilan så sköt Hamas bara under november och början av december 213 raketer och 126 granater in i Israel. Bland annat mot en skola där barn tränade fotboll. Till skillnad från Israel, som försöker undvika civila offer, är Hamas mål just de civila offren.Trots detta har Israel exempelvis fortsätt ta emot sjuka människor från Gaza som får komma till israeliska sjukhus för behandling. Mellan den 16-21 november 155 personer, veckan därpå 187 personer, osv.

Sedan "vapenvilan" slutade så har Hamas ökat antalet beskjutningar av Israel kraftigt. Israel varnade då att man skulle slå till hårt mot Hamas om inte beskjutningen slutade. Det gjorde de naturligvis inte och nu när Israel angriper så kommer fördömanden från hela världen. Men vad i guds namn ska de ta sig till? Ska de sitta med armarna i kors när Hamas öser in raketer och granater?

Och kom ihåg - världen sa för några år sedan att Israel skulle lämna ockuperat område. Israel lämnade Gaza. Vad hände? Hamas tar över och bedriver krigföring från området. Ändå fortsätter världen säga att Israel ska lämna ockuperade områden. Kom ihåg; Hamas mål är inte att driva ut Israel från Palestina, det är utrota staten Israel och dess invånare.

Alla säger att konflikten är så komplicerad. Det stämmer. Men i grunden är det hela mycket, mycket enkelt. Om Hamas och andra palestinska terroristorganisationer lägger ner sina vapen kommer våldet sluta. Om Palestina blir en fungerande demokrati kommer konflikten lösas på fredlig väg, som demokratier alltid gör. Det kommer vara bråk och konflikt, men inte med våld.

Var fanns FN med sina fåniga pressuttalanden när Hamas konstant lobbade granater in i Israel? Om världen ställde sig på demokratins sida och krävde demokrati av alla inblandade skulle konflikten bli lättare att lösa.

DN123, SVD123

Men gladast är nog Bengtzing

Jag röstade på Daniel i Melodifestivalen. Det hjälpte ju föga. Sen röstade jag på Bengtzing för hon blev så glad när hon gick vidare till andra omgången. Jag hade missat låtarna, så det blev annat som fick avgöra.

Gillar inte att norrmän vinner Vasaloppet. Men Auckland blev ju glad.

Medvedev "vann" presidentvalet i Ryssland. Han blev säkert också glad. Men gladast är nog Putin.

En annan auktoritär ledare, Chavez i Venezuela, hotar att starta krig med Colombia. Att han är en dåre visste jag men att han skulle starta krig, det trodde jag inte.

Dödstalen stiger i Gaza. Israel fördöms som vanligt. Och jag blir som vanligt oerhört irriterad över att skulden läggs där och inte där den hör hemma, på Hamas. Om de inte sköt 50-60 raketer om dagen in i Israel skulle inte en enda palestinier dö. Om världen och FN hade någon moralisk kompass skulle Hamas unisont fördömas och stoppas.

Helgen som snart ligger bakom mig har varit mycket bra. Veckan som ligger framför mig ser också väldigt bra ut. Det gör mig glad.

Men gladast är nog Bengtzing.

Produktiv kväll

Efter kommunstyrelsen satt jag ganska håglös på mitt rum i Rådhuset. Klockan var fem och jag tänkte nog gå hem. KS hade dragit ut på tiden. Folk var väldigt debattglada idag, speciellt Stjernkvist. Nya kommundirektören Åsa Byman Falk hade sin första arbetsdag och satt med på KS som sig bör.
Jag hade dock en hel del att göra och satte igång och jobbade lite smått. Kom plötsligt in i ett väldigt flow och fick en hel gjort. Nyss hemkommen faktiskt.

Har läst lite snabbt om regeringens förslag för att underlätta för förtidspensionerade att komma tillbaka till arbete. Man ska belönas om man kan arbete och gå upp i arbetstid, inte bestraffas. Utanförskapet bryts för allt fler människor.

Mer tragiskt är självmordsdådet i Israel. Ett år sedan sist. Verkar visst som den där "muren" har hjälpt. Hamas kallar dådet heroiskt. Påminn mig, men var det inte de där som vi ska ge bidrag till och ha förbindelser med?

Vi måste ha dialog med Hamas

På Hamas tv-kanal går en video med budskap till arabiska och palestinska grupper i Sverige. Texten går ungefär så här:

En bombning varje minut
Soldater är rädda
I svarta säckar
Stycken av judars kött

Vi måste ha dialog med Hamas! Dom är bara missförstådda! Allt snack om att de villa utrota judar och utplåna Israel är bara ont förtal. Vi måste ha dialog med Hamas!

Läs mer hos Gudmundson.

Dags för KS

Om sisådär 10 minuter har vi en timmes förmöte i Alliansen inför KS. Därefter vidtar KS i en eller ett par timmar, beroende på hur mycket diskussioner det blir. KS är upplagt så att först har vi ett informations-KS, där tjänstemän kommer och föredrar förslagen och vi diskuterar mellan blocken. Sen ett par veckor senare är det besluts-KS där vi bara yrkar på det beslut vi vill ha och sedan röstar. Besluts-KS brukar med andra ord ta mycket kortare tid.

Noterar att...

...Fredrik Malm förtjänstfullt sågar Ali Esbati som i sin tur hyllar diktatorkramaren George Galloway.

...Johan Ingerö tycker det är mycket gnäll och lite verkstad från vissa i jämställdhetsdebatten.

...en annan Johan, Norberg, förklarar att det inte finns något motsatsförhållande mellan yttrandefrihet och religionsfrihet.

...och att Hamas sin vana trogen fortsätter försöker döda barn. Hur var det nu igen? Vi skulle visst erkänna och samarbete med dessa barnamördare?

Dom borde ta jobb på JKL

Hamas PR-byrå borde söka jobb på JKL, eller så borde JKL söka jobb hos dom. Hamas är nämligen enormt skickliga på PR och svensk och annan västmedia köper hela tiden deras tricks. Kanske inte alltför sällan för att de själva sympatiserar mer med Hamas än med Israel.

De senaste dagarna har något mycket olustigt utspelat sig som visar hur det hela tiden går till.

I onsdags uppmärksammade Erik Svansbo och bloggen TT-kritik att svensk media fullständigt ignorerar det regn av missiler som Hamas skickade in i Israel. 18 människor skadades. Israel avstod länge från att svara på attacken, men gick tillslut till motangrepp. 2500-3000 av 23 000 människor i staden Sderot har nu flytt från attackerna.

Det var först när Israel gjorde något som svenska medier vaknade och började rapportera. De ställde sig då på Hamas sida. "Israelisk flyganfall får Hamas att reagera", skrev SvD, och gav därmed sken av att det var Israel och inte Hamas som inledde striden. I DN:s artikel låg även där tyngdvikten på Israels insatser, och inte Hamas, men Hamas nämndes i alla fall. Nu när raketattackerna från Hamas fortsätter (bland annat mot en synagoga), så struntar DN, SvD och TT i det och nämner bara vad Israel gör.

Så här går det till nästan hela tiden i rapporteringen av vad som sker i konflikten. Skulden läggs oftast på Israel. Vi sitter här med armarna i kors och ställer oss till doms över Israel. Frågan är vad vi skulle göra om någon sköt raketer in i vårt land? Skulle vi tycka omvärlden var rättvis när de klagade på oss när vi slog tillbaka?

Mer Birgitta

Att sätta Birgitta Ohlsson som utrikestalesman i folkpartiet var en riktig femetta. Så här kommenterar hon Hamas och Fatah:

"Det är positivt att de palestinska ärkerivalerna Hamas och Fatah satt sig vid förhandlingsbordet. En enhetsregering kan bli ett avstamp för en ny politik men först måste kvartettens (USA, Ryssland, EU och FN) krav uppfyllas; att den palestinska regeringen erkänner staten Israel, tar avstånd från terroraktioner och godtar alla avtal som PLO har slutit med Israel. ... Vi får aldrig glömma Hamas är en väpnad islamistisk terrororganisation som utfört många självmordsdåd och i grunden vill utplåna staten Israel."

Word!