Drömmar om ett fritt Iran

Tänk om... tänk om Iran kunde bli fritt. Vägen dit kan vara lång, eller precis runt hörnet. Inget vet hur situationen kommer utveckla sig. Få saker, om något, skulle betyda mer för världsfreden än om Iran blev en demokrati. Ett demokratiskt Iran bredvid ett demokratisk Irak. En demokratiseringsvåg i diktatoriska arabvärlden skulle vara i full gång. Eftersom mattan också skulle ryckas undan för Hizbollah och Hamas skulle chansen för fred mellan Israel och Palestina öka.

Så förutom vad det skulle betyda för det iranska folket, skulle det betyda så mycket för världen.

Israel, där jag befinner mig nu, är ett märkligt land. Västerländskt i mellanöstern-tappning och, som Jonte sa, i en militär förpackning. Överallt finns beväpnade vakter, här på hotellet minst tre stycken. Vid varje restaurang, köpcentrum osv måste man visa upp vad man har i väskan, så den inte innehåller någon bomb. Utfrågningen i säkerhetskontrollen på flyget var långt värre än i USA. Ett folk som lever under ett ständigt dödshot.

Det största hotet mot Israels existens är ett kärnvapenbestyckat Iran. Det största steget mot fred och demokrati i arabvärlden är ett demokratiskt Iran. Tänk om vi är på väg dit nu.

Fred i Irak, missiler i Israel

Dick Erixon skriver om valet i Irak, som man bara kan läsa ytterst sporadiska artiklar om i Sverige. Det har gått lugnt och fredligt till, och dessutom har islamisterna tappat mark.

President Bush går inte till historien som en stor president. Jag tycker han misslyckades på många områden, där han borde ha kunnat lyckats mycket bättre. På ett område tror jag dock att historien kommer ge honom rätt. Om Irak. Inte för sättet hur man hanterade situationen efter invasionen, däremot slutresultatet. Våldet är nu det lägsta sedan invasionen, och sjunker. Dessutom håller en stabil demokrati på att ta form. Det kan få enormt positiva effekter på övriga arabvärlden och på sikt skapa fred i och demokrati i ett område som aldrig upplevt något av det.

Hamas skjuter nu varje dag in raketer och missiler i Israel. Inte ett dugg förvånande är det att omvärldens tystnad är dånande. Israel borde kräva av världen att se till så att beskjutningen slutar. Det Israel gör är alltid fel, så varför kan då inte FN fixa problemet. Kanske genom lite dialog med Hamas? Det påstås ju funka.
Erik Svansbo skriver mer om det.

Dessutom avslöjar en kanadensisk tidning att Israel inte alls besköt en FN-skola. När kommer svenska medier som spred osanningar med en dementi? Håll inte andan.

Secret Service kollar upp mig

Jag fick ett mail igår som jag måste erkänna jag tyckte var ganska coolt. Secret Service är den organisation som bevakar presidenten och andra politiker. Både John McCain och Barack Obama har Secret Service-skydd. Eftersom jag på något sätt lyckades bli bäste kampanjare i lördags så ska jag nu få träffa McCain nästa gånger han kommer till Nevada. Därför fick jag igår ett mail där Secret Service behöver lite uppgifter om mig för att kolla upp mig innan träffen med McCain. Nu håller jag tummarna att inget ska gå snett bara för att jag är svensk.

I tisdags hade vi Taco Tuesday i kampanjen. Ett enkelt, men framgångsrikt koncept. Massvis med tacos lockade till sig massvis med volontärer som ringde massvis med telefonsamtal. Våra målsättningar uppnådde vi med råge och de andra kontoren i Nevada är avundsjuka eftersom vi utklassar dom så hårt.

Barack Obamas utrikesresa kan inte beskrivas som något annat än en succé. Dock har det - inte ännu i alla fall - fått något genomslag i opinionen. I Gallups dagliga undersökningar är skillnaden idag bara två procent och McCain tar igen i flera viktiga delstater.

Det kryllar av Irak-veteraner i McCains kampanj. I förrgår var jag ute och knackade dörr med en annan volontär, Ryan, som blev skadad av en roadside-bomb i Irak. Han var där som medlem i National Guard, en mycket avancerad hemvärn kan man väl kalla det. Han är fortfarande i National Guard vilket gör att han kan komma att tvingas återvända till Irak. Trots det kampanjar han för McCain för att han tycker att USA måste se till att vinna i Irak. Med Barack Obamas skulle risken för honom att tvingas åka tillbaka minska, men han väljer ändå McCain - och till och med att aktivt jobba för att få honom vald. Sånt imponerar.

Angående hjälpa till

Jag skrev i ett tidigare inlägg att resten av världen borde hjälpa till med att förbättra situationen i Irak trots att det var USA (plus en hel del andra länder som invaderade) som invaderade. Jag tycker att Sverige är ett av de länder som gjort allra mest. Då menar jag inte genom denna konferens, utan genom flyktingmottagandet. Andra länder i Europa och inte minst USA själva borde skämmas över hur lite flyktingar de tar emot.

Nu tycker jag det är väldigt kul att det flyttar människor till Sverige. Men det orsakar också en del problem i kommuner som Södertälje. Flyktingmottagande får vi dock diskutera vid ett annat tillfälle. Till exempel på måndag.

Arbetslust noll

Jag sitter här på Rådhuset och önskar att jag vore någon annanstans. Gärna i närheten av en paraplydrink eller dylikt. Har engelska på eftermiddagen, annars inga möten inbokade fören ikväll då jag ska till Mjölby. Alltså måste jag tvinga mig själv att arbeta. För det mesta är det väldigt skönt att inte ha någon chef, men vissa dagar vore det bra med en spark i baken.

Nåja.

Irak-konferensen är igång. Såg presskonferensen med Reinfeldt och Rice. Han är duktig, statsministern. Hon också för den delen. Jag har mycket svårt att förstå alla som menar att Sverige legitimerar Irak-kriget genom denna konferens. Men herregud! Vad är viktigast? Att vifta med ett pekfinger och säga fy, det där var fel! Eller faktiskt hjälpa till? Man kan tycka vad man vill om beslutet att gå in i Irak, men jag har svårt att förstå att man på grund av det inte vill hjälpa människorna i Irak. Helt klart ligger det största ansvaret på USA, men vi borde göra allt vi kan för att hjälpa till. Därför blir jag väldigt stolt över Sverige när vi också medverkar internationellt som i dagarna.

McCain i Europa

John McCain är i Europa och passar på att skriva en artikel om det USA han vill se om han blir president. Han vill stänga lägret på Guantanamo, förhandla fram en efterföljare till Kyoto-avtalet, motverka tortyr och stärka samarbetet mellan världens demokratier. Inte minst det sistnämnda är något som ligger mig varmt om hjärtat.

2006 skrev jag tillsammans med Dick Erixon och professor RJ Rummel hur ett Demokratiernas förbund skulle vara mer effektivt än FN på att stoppa folkmord och krig. FN har kapats av skurkstater och galna diktatorer. Tanken är i grunden mycket god, men eftersom demokrati och diktatur är med på samma villkor kan organisationen sällan bli tillräckligt handlingskraftig. Ett Demokratiernas förbund skulle inte heller vara perfekt, men bra mycket bättre.

Att läsa att John McCain föreslår något liknande är mycket upplyftande.

Han skriver också att världens demokratier borde ha gjort mer för att stötta nya demokratier som Irak, Libanon och Afganistan. Helt rätt! Vi sitter helst på läktaren och pekar finger. Tycka vad man vill om invasionerna av Irak och Afganistan, men alla demokratierborde vara med och hjälpa dessa människor till demokrati. Det är vår moraliska plikt.

Klockan är mycket

Har jobbat på i bra tempo och blev förvånad när jag kastade en blick på klockan. Hög tid att åka hem och sova lite. Väskan från resan är nu återigen i mitt förvar.

Bra att Carl Bildt och Tobias Billström är i Irak. Bildt skriver på bloggen att EU och FN kan och borde göra mer i Irak - trots och på grund av det allvarliga läget. Håller helt med.