Tel Aviv

På plats i Tel Aviv sedan sent igår kväll. Jag letade och letade för att hitta den flygresa som skulle ta kortast tid och samtidigt var på rätt datum. Det går direktflyg men dessa gick på fel dagar. Så hittade jag en med mellanlandning i Kiev, Ukraina, som verkade bäst. Självklart blev flyget sex timmar försenat i Kiev... men nu är jag här i den 30-gradiga värmen!

Har slappat en stund nere vid poolen och ska väl såsmåningom bege mig ut en sväng på stan.

Himla kul med Tobias Krantz som ny högskole- och forskningsminister, grattis Tobbe! Den mest välutbildade högskoleministern sedan 60-talet, sa Jan Björklund. Nu har FP två ministrar med doktorsgrad, den andra är Cecilia Malmström, också i statsvetenskap tror jag. Krantz skrev om regionfrågan.

Johnny Munkhammar bjuder på lite kuriosa i form av att Tobbes fru, Anna Grönlund Krantz, är Göran Perssons chef på JKL.

Några lästips:

* Sebastian Hallén pekar på hur Mona Sahlins löften om mer pengar till kommunsektorn är falska.

* Johan Ingerö beskriver tiden som leijonunge.

* Alliansen hade vunnit, även om det hade varit riksdagen vi röstat till den sjunde juni.

Ute i god tid

Jag har precis lämnat in deklarationen och ansökan om avdrag för hushållstjänster. Det senare förorsakade vissa problem. I helgen fick jag klart för mig att det inte räckte att ange summan på arbetskostnaden och avdraget, varenda faktura skulle bifogas. Dessa hade jag såklart inte kvar.

Så i morse ringde jag företaget - Serviceteamet - och undrade om det gick att hämta fakturorna. Killen som skötte det skulle först vara tillgänglig på kvällen - då jag var i Stockholm. Men det löste sig genom att jag hämta fakturorna efter jag kommit hem vid nio-snåret. Sen satte jag mig och förde snabbt ner allting på blanketten och tog vägen förbi skattekontoret och droppade av alltihopa. 

Det roar mig lika mycket varje år hur många det är som är ute i sista sekunden. Jag är ju uppenarligen likadan. Man kan undra varför det är så svårt att göra några dagar tidigare?

Nu är det bara att invänta skattefridagen, som inträffar någon gång i slutet av juli. Det är den dag vi slutar jobba för staten och börjar jobba för oss själva. Innan det datumet går 100 procent av vår inkomst till kommun, landsting och staten, efter går 100 procent till oss själva. 

Har som sagt var en snabb sväng i Stockholm. Israel firade 61 år och jag var inbjuden av ambassadören att delta. Man träffar alltid massa intressanta människor, Johan Ingerö till exempel, på sådana tillställningar.

Torbjörn Karfunkel från Fred i Mellanöstern fick ett fint pris. Det är han väl värd.

Nej, det är dags att säga ifrån rejält

Bloggen Kulturmagasinet på NT.se skriver om utställningen på Stadsbiblioteket på ett resonernade sätt. Bland annat detta om begreppet antisemitism:

"Och det kan vara viktigt att iaktta en viss försiktighet om inte begreppet ska urvattnas."

Det håller jag naturligtvis med om, men frågan man får ställa sig är om begreppet håller på att vattnas ur för att det används för flitigt. Jag skulle säga ett bestämt nej till det.
Det som tyvärr håller på att vattnas ur är motståndet mot antisemitismen och överdrivna angrepp på judar och Israel. Hakkors, Hizbollah- och Hamas-flaggor, att kalla judar blodtörstiga och så vidare är mycket mer regel än undantag i demonstrationer för Palestina eller mot Israel.

Därför är det oerhört viktigt just nu att säga ifrån på skarpen så fort man ser något sådant. Vad är det man brukar säga, jo:

"Problemet är inte i första hand de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad."

Vad menar du Stjernkvist?

Lars Stjernkvist skriver om utställningen på Stadsbiblioteket:

"Det är viktigt, tycker jag, att försvara yttrandefriheten, och i det ligger att vi även måste försvara rätten att uttrycka åsikter vi inte gillar."

Ja, det instämmer väl de flesta i. Men det som diskussionen handlar om är om antisemitiska utställningar ska få visas på kommunens stadsbibliotek eller inte. Stadsbiblan har en policy om att utställningarna inte får vara rasistiska.

Jag har svårt att tolka Stjernkvist på något annat sätt än att han är tveksam till att utställningen togs ner. Eller så är det bara en allmän reflektion. Här är det faktiskt viktigt att vara tydlig, så förtydliga dig gärna Lasse!

Förstår man inte, eller vill man inte förstå?

Jag förstår att Palestinaföreningen i Norrköping är arga för att deras utställning plockas ner. Lite trist är det dock att de inte alls verkar förstå kritiken, eller så vill man inte förstå den.

I Folkbladet säger Isam Bardaqji:

"Jag är fly förbannad. Det är skamligt och visar att våra barn inte är lika mycket värda som andra."

Vad har värdet på barn med saken att göra? Faktiskt ingenting. Det är utan tvekan en djup tragedi varje gång någon, barn eller vuxen, dödas i en konflikt som den i Gaza. Men det innebär inte att det är samma sak som Förintelsen. Att samla ihop och industriellt avrätta sex miljoner människor är inte samma sak som krig. Målet med Förintelsen var att utrota världens alla judar. När man jämför det med kriget i Gaza förminskar man betydelsen av Förintelsen och ökar därmed risken att det kommer ske igen.

Ibrahim Mohsen försvarar sig med att han inte är antisemit - och kommer i andetaget därefter just med mer antisemitism:

"Vi är semiter själva och vi tar avstånd från judeutrotningen under andra världskriget. Efter förintelsen sa alla att det som hände inte får hända igen. Men det gör det nu."

Att jämföra Israels politik idag med nazisternas klassas som antisemitism. Just därför plockades utställningen ner.

Jag anklagar inte Mohsen eller någon annan för att vara antisemit, det kan jag rimligen inte veta. Däremot sprider de antisemitism. Det är oerhört farligt. Och det vet vi! Vi vet vad det ledde till förra gången.

För Mohsen och alla andra är det fritt fram att kritisera staten Israel så mycket man vill. Men ge inte alla judar ansvar för vad Israel gör.

En dag full av Israel

Man vet aldrig var dagen tar vägen. Idag blev det väldigt mycket Israel. Jag kunde visserligen ana det eftersom Radio Östergötland intervjuade mig igår, och det skulle sändas i morse. Det handlade om Palestinska föreningens utställning på Stadsbiblioteket där bilder från dagens Gaza jämfördes med Förintelsen.

Enligt en definition framtagen av ett EU-organ så faller det inom ramen för vad som är antisemitism. Biblan har en policy om att inget rasistiskt får visas i deras utställning, och jag tyckte därför att utställningen skulle tas ner.

Efter samtal med bibliotekschefen och ordföranden i kultur- och fritidsnämnden, Bengt Cete, så togs beslutet att plocka ner den. Cete och jag medverkade i radion i eftermiddag, där han kommenterade beslutet. Bengt steg i min aktning. Vi har olika åsikter i många frågor, men när någon visar en stark ryggrad när det kommer till demokrati, då vinner man min aktning. Det gjorde verkligen Bengt idag.

Jag ilade sedan från radion till Linköpings universitet där Israels ambassadör var på besök. Inte mindre än 60 poliser och säkerhetsvakter bevakade besöket. Är det inte bisarrt? Här kommer en företrädare för en demokrati och han behöver skyddas av 60 personer! Det säger något om vilka fullständiga galningar många av Israels fiender är.
Självklart kunde man inte heller respektera hans framträdande utan började skrika obehärskat efter två sekunder. Sju-åtta personer fick ledas ut.

Jag fick möjlighet att prata en stund med ambassadören efteråt. Han är tämligen ny på posten och sa att han gärna skulle komma på ett längre besök. Ska se om jag kan ordna något sådant.

Folkbladet: Gazautställning stoppas.
NT: Utställning om Gaza stoppas.
Michajlovs blogg: Devalvera inte Förintelsen.
Radio Östergötland: Fotoutställning om Gazakriget tas bort och Kritik mot Gazautställning på Stadsbiblioteket.

Fred i Irak, missiler i Israel

Dick Erixon skriver om valet i Irak, som man bara kan läsa ytterst sporadiska artiklar om i Sverige. Det har gått lugnt och fredligt till, och dessutom har islamisterna tappat mark.

President Bush går inte till historien som en stor president. Jag tycker han misslyckades på många områden, där han borde ha kunnat lyckats mycket bättre. På ett område tror jag dock att historien kommer ge honom rätt. Om Irak. Inte för sättet hur man hanterade situationen efter invasionen, däremot slutresultatet. Våldet är nu det lägsta sedan invasionen, och sjunker. Dessutom håller en stabil demokrati på att ta form. Det kan få enormt positiva effekter på övriga arabvärlden och på sikt skapa fred i och demokrati i ett område som aldrig upplevt något av det.

Hamas skjuter nu varje dag in raketer och missiler i Israel. Inte ett dugg förvånande är det att omvärldens tystnad är dånande. Israel borde kräva av världen att se till så att beskjutningen slutar. Det Israel gör är alltid fel, så varför kan då inte FN fixa problemet. Kanske genom lite dialog med Hamas? Det påstås ju funka.
Erik Svansbo skriver mer om det.

Dessutom avslöjar en kanadensisk tidning att Israel inte alls besköt en FN-skola. När kommer svenska medier som spred osanningar med en dementi? Håll inte andan.

Vilket årtionde är det?

När jag ser filmen från demonstrationen i Malmö får jag påminna mig om att vi lever i en demokrati på 2000-talet, och inte Tyskland på 30-talet.

Ungefär 300 människor manifesterar för Israels rätt att försvara sig. De har tillstånd, sjunger sånger och håller anföranden. Lugnt och stillsamt.
Några meter bort står 300 människor, utan tillstånd, skriker och vrålar, kastar glasflaskor, raketer, ägg och stenar.

Vad gör polisen? Tittar på, och motar sedan bort de som har ett tillstånd.

Allan Widman, var med som talare på manifestationen, och skriver om upplevsen på Newsmill. När de motas bort säger en mycket gammal kvinna till honom:

"Det var precis så här den gången också. Vi leddes undan och de andra blev kvar på torget".

Läs innan du kommenterar Widar...

Widar Andersson för just nu en trist debatt på Folkbladet.se, så här skriver han:

"Enligt Folkbladet hissade någon en Hizbollahflagga på scenen där Lars Stjernkvist tidigare hade hållit ett tal på demonstrationsmötet i Hörsalsparken i Lördags. Stjernkvists ansvar för detta torde vara obefintligt. Folkpartisterna Svansbo och Sundin tycks dock anse att Stjernkvist har visat sympati för Hizbollah genom att tala fred och citera Amos Oz från en scen där det senare förekom en flagga från Hizbollah. Långsökt, minst sagt."

För det första var det inte en flagga, och den hissades inte. Det var flera flaggor som viftades med under hela tillställningen, bland annat när Lars pratade. De syntes mycket väl. Kolla bilder hos Svansbo och Gudmundson.
För det andra har jag eller Erik aldrig påstått att Stjernkvist visar sympati med Hizbollah. Om man läser vad jag skrev i lördags så skriver jag tydligt att jag att Lars naturligtvis inte delar deras åsikter. Just därför borde han tydligt ta avstånd från sådana organisationer och inte dela scenen med dom. Det kan man kräva av demokrater.

Att vi tycker man sympatiserar med Hizbollah för att man talar om fred och citerar Amoz Oz är ju rent löjeväckande, ärligt talat. Var får du det ifrån Widar?

Om jag anordnade en manifestation för fred i Mellanöstern och det dök upp en organisation som är pro-Israel och tycker man ska kärnvapenbomba Gaza (ja, det finns sådan dårar), då skulle jag tydligt säga att dessa personer har inget här att göra och inte på något sätt representerar mina eller manifestationens åsikter.

Varför är det så himla svårt för en del sossar att göra samma sak med extremister som Hizbollah och Hamas? Återigen - jag vet att dessa sossar inte delar dessa organisationers åsikter, men genom att dela scen med dom släpper man in dom i finrummet. Sånt är farligt.

Utplåna Israel - det får man tåla

Jag och Erik Svansbo var och tittade på demonstrationen "för folkrätt" som hölls i Hörsalsparken. "Värdig" är det ord som Lars Stjernkvist beskriver den med. Talarna höll en hyfsad ton och Lars sa en del bra saker, på det sättet håller jag med om att det var värdigt.

Det som dock inte var det minst värdigt var flertalet Hizbollah-flaggor. En sådan organisation, med uttalat mål att utplåna Israel och judarna som bor där, har så lite med folkrätt och värdighet som det kan bli. Erik frågade Lars efteråt, men han ville inte ta avstånd från flaggorna. Widar Andersson skriver om saken:

"Mathias Sundin och Erik Svansbo buade inte. Fast lite upprörda var de. På scenen fanns en Hizbollahflagga vilket retade de två lokala folkpartisterna. Men herregud - den som är så snarstucken och enögt känslig att man inte pallar med en sådan sak i en demonstration av det här slaget; den bör hålla sig hemma."

För mig är detta ett oerhört märkligt resonemang. Varför ska man "palla med" terroristorganisationer? Har man inte som demokrat en skyldighet att bli upprörd? Jag lastar inte Lars Stjernkvist eller någon av arrangörerna för att dessa personer dyker upp. Jag förstår också om man inte känner igen vissa flaggor (vilket ingen använde som ursäkt). Men när man blir konfronterad med det efteråt och inte ens då tar avstånd, då har man hamnat snett.

Jag har fetstilat "av det här slaget" i det Widar skriver. Jag kanske läser in för mycket i det, men jag tycker det säger en hel del. Det är en oerhört förlåtande attityd mot människor som står för rent vidriga åsikter. I demonstrationer "av det här slaget" får man liksom acceptera lite judehat, utplånande av Israel och dylikt. Widar delar inte dessa åsikter, såklart, men varför markerar han då inte kraftigt mot det? Den överslätande attityden legitimerar fruktansvärda åsikter.

Jag vet att Lasse inte delar vare sig Hamas eller Hizbollahs värderingar. Just därför måste han och andra markera.

Se bilder på Eriks blogg.

Per Gudmundson skriver om fler sossar under Hizbollah-flag.

Kommer jag att bua imorgon?

Widar Andersson undrar på Folkbladet.se om jag kommer bua på anti-Israeldemonstrationen imorgon (som jag och Erik Svansbo gjorde 2006 på en hatisk anti-Israelmanifestation). Fått den frågan av andra också.

Jag kommer vara där och höra vad som sägs. Att bua har jag inte planerat, men det hade jag visserligen inte planerat förra gången heller.

Hamas sköt under humanitär paus

Parterna hade kommit överens om att stoppa krigföringen under tre timmar på dagen så att humanitär hjälp kunde komma in i Gaza. Hamas passade dock på att skjuta lite under pausen, rapporterar BBC och Haaretz. Ingenstans har jag sett det i svensk media. Jag känner liksom på mig att det hade rapporterats om det varit Israel som gjort samma sak.

Läs för övrigt Erik Svansbos blogg, han har skrivit väldigt mycket bra om konflikten.

Obama om Israel och Hamas

Barack Obama har inte sagt något om kriget i Gaza ännu. Vad han kommer att säga när han blir det om ett par veckor vet inte jag, men i valrörelsen var han mycket tydlig. Många var osäkra var han stod i Israel-frågan innan han höll ett tal på AIPAC förra sommaren. Inte efter. Här är något av det han sa då:

"Our alliance is based on shared interests and shared values. Those who threaten Israel threaten us."

"The long road to peace requires Palestinian partners committed to making the journey. We must isolate Hamas unless and until they renounce terrorism, recognize Israel's right to exist, and abide by past agreements. There is no room at the negotiating table for terrorist organizations. That is why I opposed holding elections in 2006 with Hamas on the ballot."

"The Palestinian people must understand that progress will not come through the false prophets of extremism or the corrupt use of foreign aid."

"I will always keep the threat of military action on the table to defend our security and our ally Israel."

Hamas kan stoppa kriget

Men väljer att inte göra det. Israel och PLO har sagt ja till den franska-egyptiska förslaget, men Hamas gör tummen ner. Förslaget går ut på att vapensmugglingen in i Gaza ska sluta och att krigföringen stoppas, från båda sidor. Ganska enkla krav, kan man tycka. Men inte för en organisation som Hamas. De behöver sina vapen för att kunna fortsätta bygga upp sin armé. Deras krig är inte över, även om vi får en tillfällig vapenvila.

Back to work

Oppositionskorridoren börjar fyllas. Kristdemokraterna var här först, Jörgen kom någon minut efter mig. Det är kommunstyrelse idag efter lunch. Hoppas att de fått igång ett element i Rådssalen, där brukar det vara kallt även när det är plusgrader ute. Bävar för hur det är idag. Nåja, man får ju vara inomhus i alla fall.

NT har korrigerat det där med Palestina även i tidningen ser jag. Utmärkt, det är viktigt. Tyvärr har ett annat fel smugit sig in i artikeln. Det står att 635 civila har dödats i striderna. Det är den totala dödssiffran varav en majoritet Hamas-män. Men eftersom media hela tiden klumpar ihop civila och soldater får man lätt uppfattningen att alla som dör är civila.

Kom hela tiden ihåg att en vapenvila är möjlig. Om Hamas slutar skjuta in i Israel och om smugglingen av vapen till Gaza slutar så upphör kriget. Men Hamas gör inte det. Hamas startade konflikten och vägrar att sluta den, ändå är det Israels ansvar som man hela tiden talar om. På TV4-nyheterna i morse diskuterades ett förslag till fredsavtal som Frankrike och Egypten har lagt fram. Hur ställer sig Israel till det, frågade programledaren. Hamas ståndpunkt var tydligen inte intressant.

De skolor som träffades igår besköts för att det kom granateld därifrån. Det är en välkänd taktik från Hamas att göra så. Dödsfallen blir inte mindre tragiska för det, men vi ska komma ihåg vilka som bär huvudansvaret.

Hamas, inte Palestina

Jag blev intervjuad av NT idag och det har smugit in sig några fel i artikeln. Några gånger står det att jag skulle ha sagt "Palestina", när jag istället har sagt Hamas. Det är ganska viktigt faktiskt. För det första är Palestina inte något sammanhängande land. Fatah styr Västbanken och Hamas Gaza. Säger man Palestina låter det som om man pekar på alla palestinier, vilket jag inte gör.

Min huuvdpoäng kommer inte heller alls fram. Att om båda sidor var demokratier så skulle vi inte se detta vi ser nu. Det är grundproblemet i konflikten att den ena sidan inte står för demokrati, utan precisa motsatsen.

UPPDATERING:
NT har nu rättat i artikeln på webben.

Obalanserad rapportering om Gaza-kris

Om man ska ha någon balans i medierapporteringen och möjlighet att själva till exempel tydligt se varifrån uppgifterna kommer ifrån kan man inte läsa svensk media. Jag kollade en stund på CNN och fick en mycket bredare bevakning än i Sverige. De lät båda sidor komma till tals, de redovisade både sidor av konflikten. Exempelvis visade de en karta över israeliska angrepp i Gaza, och motsvarande karta över Hamas angrepp i Israel.

Av någon anledning har DN.se och SvD.se "Attackerna mot Gaza" i den så kallade balken, rubriken som sammanfattar ett helt område av artiklar. Konflikten handlar ju faktiskt inte om bara attacker mot Gaza, utan också attacker från Gaza.

Jag har mailat DN och SvD och frågat varför de har den rubrik de har i balken. Hittills fått svar på DN:

"Det som fångar världens uppmärksamhet just nu är attacken mpt Gaza. Beskjutningen mot Israel har (tyvärr) pågått en längre tid. Rubriken i "balken" ändras efter hand.

vänligen
Mats Areskoug
DN.se"

Andra medier, som just har "världen" som publik verkar dock göra en annan bedömning än svenska DN. Hos BBC står det istället "Middle East Crisis", samma sak hos CNN på TV, på nätet "Gaza Crisis".
DN och SvD är dock inte ensamma, även Al Jazeera har rubriken "War on Gaza".

Utländska medier är också mycket mer noga med att uppge varifrån deras uppgifter kommer. "Säger israeliska militären", eller "säger Hamas" förekommer flitigt när olika uppgifter om exempelvis antalet döda rapporteras.

Demokrati är lösningen på konflikten

Widar Andersson skriver följande på Folkbladet.se:

"Läser Norrköpings folkpartists Mathias Sundins blogg. Han gör en kort resumé av varför det är som det är i Israel/Gaza. Sundin är Israelvän. Inget fel i det. Jag har själv lätt att finna argumentkedjor som talar för Israel. Samtidigt kan jag - till skillnad mot Sundin(?) - bygga argument som talar för palestiniernas sak."

Men min argumentation är inte bara för Israel, den är för båda sidor. Min argumentation är för demokratin. Om Hamas la ner vapnen och accepterade demokrati och om delar av den palestinska befolkningen stödde demokrati skulle vi få en fredlig lösning på konflikten. Argumentationen för "palestinernas sak" är alltså exakt densamma som för "israelernas sak". Det är faktiskt nu bara att titta på olika delar av Palestina. Det pågår inget krig på områden som är kontrollerade av Fatah, däremot på det område som kontrolleras av Hamas. Fatah behöver gå längre mot demokrati och ta större avstånd från våld, men där har det gått åt rätt håll. Hamas är motsatsen.

Om man däremot likställer Hamas med palestinier, ja då kan jag inte bygga någon argumentationskedja för deras sak. Deras syfte är att utrota andra människor. Därför ska man ställa sig på demokratins sida. Demokratier krigar inte med varandra. De löser konflikter på andra sätt.

Det är Hamas som ska fördömas

När det kommer till Israel blir världen alltid galen. Hamas och Israel behandlas på samma sätt och många tycker att Israel "som den starkare parten" ska visa återhållsamhet och "inleda fredssamtal". För det första är det ju precis vad Israel gör, tar större ansvar. För det andra så är lösningen på våldet i konflikten mycket enkel: Om Hamas slutar beskjuta Israel så kommer inte heller Israel beskjuta Gaza.

Vi börjar från början, eller i alla fall i november.

Under den så kallade vapenvilan så sköt Hamas bara under november och början av december 213 raketer och 126 granater in i Israel. Bland annat mot en skola där barn tränade fotboll. Till skillnad från Israel, som försöker undvika civila offer, är Hamas mål just de civila offren.Trots detta har Israel exempelvis fortsätt ta emot sjuka människor från Gaza som får komma till israeliska sjukhus för behandling. Mellan den 16-21 november 155 personer, veckan därpå 187 personer, osv.

Sedan "vapenvilan" slutade så har Hamas ökat antalet beskjutningar av Israel kraftigt. Israel varnade då att man skulle slå till hårt mot Hamas om inte beskjutningen slutade. Det gjorde de naturligvis inte och nu när Israel angriper så kommer fördömanden från hela världen. Men vad i guds namn ska de ta sig till? Ska de sitta med armarna i kors när Hamas öser in raketer och granater?

Och kom ihåg - världen sa för några år sedan att Israel skulle lämna ockuperat område. Israel lämnade Gaza. Vad hände? Hamas tar över och bedriver krigföring från området. Ändå fortsätter världen säga att Israel ska lämna ockuperade områden. Kom ihåg; Hamas mål är inte att driva ut Israel från Palestina, det är utrota staten Israel och dess invånare.

Alla säger att konflikten är så komplicerad. Det stämmer. Men i grunden är det hela mycket, mycket enkelt. Om Hamas och andra palestinska terroristorganisationer lägger ner sina vapen kommer våldet sluta. Om Palestina blir en fungerande demokrati kommer konflikten lösas på fredlig väg, som demokratier alltid gör. Det kommer vara bråk och konflikt, men inte med våld.

Var fanns FN med sina fåniga pressuttalanden när Hamas konstant lobbade granater in i Israel? Om världen ställde sig på demokratins sida och krävde demokrati av alla inblandade skulle konflikten bli lättare att lösa.

DN123, SVD123

Israel, Obama och Samuel

Jag har varit i Linköping ikväll och pratat för samfundet Sverige-Israel om Barack Obamas Israelpolitik. Otroligt trevligt, vilka underbara människor! Barack Obama är dessutom en riktig Israelvän, det känns väldigt skönt.

När jag kom hem hade jag fått mail från Svensk Israel-information där Samuel Danofsky skrivit om FN och rasismen. Samuel jobbar till vardags på folkpartiets riksdagskansli och är dessutom kandidat till Europaparlamentet. Kolla in hans blogg vetja.

Hur trovärdiga resolutioner?

Det kommenteras här på bloggen om Israel. Som någon form av argument framhålls alla de resolutioner som antagits i FN mot Israel. Det låter ju vid en första anblick rätt allvarligt. Men vid en andra anblick som ett rent skämt.

Eller kan någon förklara för mig varför FN:s generalförsamling 22 gånger under 2006-2007 antog resolutioner som var kritiska mot Israel, men inte en enda mot Sudan. Ni vet det där landet där ett folkmord pågår.

Ni som tycker att Israel beter sig fruktansvärt illa på många sätt, blir det inte lite konstigt för er när inte andra länder också fördöms? Säger det er ingenting? Säger det er ingenting om trovärdigheten och rättvisa i resolutionerna mot Israel? Jag bara undrar.

Grattis Israel!

I dag fyller staten Israel 60 år. Jag hurrar och grattar med hela mitt hjärta!

Dagen efter att David Ben-Gurion utropade staten Israel så anföll flera arabstater och sedan dess har konflikten pågått. Israel är inte en ofelbar stat. Det är ingen demokrati. Men det är en demokrati. Allt som sägs i den svenska debatten har redan sagts mer välformulerat i den israeliska, för att fritt ur minnet citera Göran Persson.

Konflikten mellan Israel och Palestina är naturligtvis mycket komplicerad - men i grunden väldigt enkel. Om båda sidor var demokratier skulle inte blod spillas. Det skulle säkert vara bråk, skrik och hårda ord, men inte mord. Om palestinerna bestämde sig för att verkligen anamma demokrati och lägga ner vapnen skulle en fredlig lösning som båda parter kan acceptera inte vara långt borta.

Detta är oerhört viktigt att komma ihåg när vi diskuterar konflikten. Den finns kvar eftersom den ena sidan inte står för demokrati.

Jag är stolt över Israel och jag är stolt över att vara israelvän. Jag gläds i hela mitt hjärta över att staten Israel funnits i 60 år trots en sådan enorm press och hat från delar av omvärlden. De kommande 60 åren förtjänar Israel ett helt annat stöd från oss.

Men gladast är nog Bengtzing

Jag röstade på Daniel i Melodifestivalen. Det hjälpte ju föga. Sen röstade jag på Bengtzing för hon blev så glad när hon gick vidare till andra omgången. Jag hade missat låtarna, så det blev annat som fick avgöra.

Gillar inte att norrmän vinner Vasaloppet. Men Auckland blev ju glad.

Medvedev "vann" presidentvalet i Ryssland. Han blev säkert också glad. Men gladast är nog Putin.

En annan auktoritär ledare, Chavez i Venezuela, hotar att starta krig med Colombia. Att han är en dåre visste jag men att han skulle starta krig, det trodde jag inte.

Dödstalen stiger i Gaza. Israel fördöms som vanligt. Och jag blir som vanligt oerhört irriterad över att skulden läggs där och inte där den hör hemma, på Hamas. Om de inte sköt 50-60 raketer om dagen in i Israel skulle inte en enda palestinier dö. Om världen och FN hade någon moralisk kompass skulle Hamas unisont fördömas och stoppas.

Helgen som snart ligger bakom mig har varit mycket bra. Veckan som ligger framför mig ser också väldigt bra ut. Det gör mig glad.

Men gladast är nog Bengtzing.

Björlund måste be om ursäkt

I rikdagens utrikesdebatt jämförde riksdagsledamoten och ledamoten i Norrköpings kommunfullmäktige, Torbjörn Björlund (v), israeler med nazistiska lägervakter under andra världskriget.

"I dag fungerar många av de israeliska bosättarna på precis samma sätt som många av fångvaktarna gjorde på den tiden då man hade läger för judar under andra världskriget, då judar internerades och dödades under det som vi kallar Förintelsen."

Jag besökte utrotningslägret Auschwitz för ett tag sedan. Det finns väl bevarat för framtida generationer att beskåda och minnas. Att vänsterpartiet har en extrem syn i Israel-Palestina-frågan vet jag. Men att gå så långt att jämföra israeliska bosättare med vad lägervakterna i Auschwitz gjorde, det är bara för mycket.

Björlund får naturligtvis vara kritisk mot vad israeliska staten och vad israeliska bosättare gör men när han jämför det med nazismens brott reducerar han Förintelsens betydelse. Det är en mycket farlig väg. Det är inte för inte som vi uppmärksammar Förintelsen varje år. Det är för att minnas. För om vi minns minskar risken att det händer igen.

Torbjörn Björlund måste såklart be om ursäkt. Jag tycker också att hans gruppledare i KF i Norrköping, Cecilia Ambjörn, ska avstånd från hans kommentar. Samma sak med vänsterpartiets kommunalråd Kerstin Hildebrand.

När jag tänker på de berg av kammar, glasögon, resväskor, människohår och annat som finns sparat i Auschwitz och samtidigt på Björlunds uttalande så gör det mig nästan fysiskt illamående.

Produktiv kväll

Efter kommunstyrelsen satt jag ganska håglös på mitt rum i Rådhuset. Klockan var fem och jag tänkte nog gå hem. KS hade dragit ut på tiden. Folk var väldigt debattglada idag, speciellt Stjernkvist. Nya kommundirektören Åsa Byman Falk hade sin första arbetsdag och satt med på KS som sig bör.
Jag hade dock en hel del att göra och satte igång och jobbade lite smått. Kom plötsligt in i ett väldigt flow och fick en hel gjort. Nyss hemkommen faktiskt.

Har läst lite snabbt om regeringens förslag för att underlätta för förtidspensionerade att komma tillbaka till arbete. Man ska belönas om man kan arbete och gå upp i arbetstid, inte bestraffas. Utanförskapet bryts för allt fler människor.

Mer tragiskt är självmordsdådet i Israel. Ett år sedan sist. Verkar visst som den där "muren" har hjälpt. Hamas kallar dådet heroiskt. Påminn mig, men var det inte de där som vi ska ge bidrag till och ha förbindelser med?

"Aldrig mer" klingar falskt

På Förintelsens minnesdag uttalas orden "aldrig mer" väldigt ofta. De som säger det menar det verkligen. Många människor är bestämda att det aldrig ska upprepas. Men ändå klingar "aldrig mer" så falskt.Vi ser att anti-semitismen fortfarande existerar. Trots en hel del hets mot muslimer löpet en jude i Sverige ungefär tio gånger så stor risk att utsättas för ett hatbrott.

Ingen stat, möjligtvis undantaget USA, utsätts för så mycket onyanserad kritik som Israel. Det finns ibland nästan ingen gräns för vad människor kan säga om Israel och ingen gräns för vad de kan försvara om det riktas mot Israel.

I dag på Henrik Bachners föreläsning om anti-semitismen försvarade en man affischer från en anti-Israel-demonstration. Affischerna föreställde en konservburk innehållandes "barnkött" med stämpeln Made in Israel. Han menade att det var helt okej eftersom Israel mördar barn.

Dessa människor finns det gott om och det är inte svårt att föreställa sig dem i ett annat sämhällsklimat där judehetsen gått ännu längre. Vi undrar var nazisterna fick tag i alla lägervakter. Jag har sett många kandidater.

Israel-Palestina-konfliken är komplicerad men samtidigt enkel. Konflikten som den ser ut i dag skulle inte existera om båda sidorna, inte bara den ena, var riktiga demokratier där inte terrorister röstas fram till makten. Det skulle mycket väl kunna vara en konflikt, men den skulle hanteras med fredliga medel. Precis som alltid sker mellan och i demokratier.

För att avsluta lite positivare så var det roligt att se många från andra partier i fackeltåget ikväll. Miljöpartiet, socialdemokraterna och kristdemokraterna fanns på plats vad jag såg.

Läs gärna Erik Svansbos inlägg också. Vi var tillsammans på fackeltåget.

Förintelsens minnesdag

På söndag är en av årets viktigaste dagar för mig, Förintelsens minnesdag. Norrköping är väldigt duktiga på att uppmärksamma den. I år är programmet extra bra. Bland annat föreläsning av idéhistoriken Henrik Bachner som skrivit boken "Anitsemitismens återkomst" på Arbetets museum kl 13.10-14.50.

Sen tänkte jag gå och lyssna på lite judisk musik. Tycker det ofta är oerhört vackert men enormt sorgsam, även de glada låtarna. Kanske bara jag som känner så?

Och på kvällen är det gudstjänst i synagogan samt fackeltåg upp till den judiska begravningsplatsen på kyrkogården vid Folkparken. Väldigt stämningsfullt och känslosamt.

Jag rekommenderar er verkligen att gå med i tåget och gärna besöka andra saker under dagen. Program hittar ni här.

Dags för KS

Om sisådär 10 minuter har vi en timmes förmöte i Alliansen inför KS. Därefter vidtar KS i en eller ett par timmar, beroende på hur mycket diskussioner det blir. KS är upplagt så att först har vi ett informations-KS, där tjänstemän kommer och föredrar förslagen och vi diskuterar mellan blocken. Sen ett par veckor senare är det besluts-KS där vi bara yrkar på det beslut vi vill ha och sedan röstar. Besluts-KS brukar med andra ord ta mycket kortare tid.

Noterar att...

...Fredrik Malm förtjänstfullt sågar Ali Esbati som i sin tur hyllar diktatorkramaren George Galloway.

...Johan Ingerö tycker det är mycket gnäll och lite verkstad från vissa i jämställdhetsdebatten.

...en annan Johan, Norberg, förklarar att det inte finns något motsatsförhållande mellan yttrandefrihet och religionsfrihet.

...och att Hamas sin vana trogen fortsätter försöker döda barn. Hur var det nu igen? Vi skulle visst erkänna och samarbete med dessa barnamördare?

FN:s råd för mänskliga rättigheter

Detta råd ersatte kommissionen för mänskliga rättigheter som länge fick stark kritik för att det gav inflytande och legitimitet åt regimer som konstat bröt mot de mänskliga rättigheterna. Bland annat var Libyen ett tag ordförandeland. Det nya rådet verkar dock inte det minsta bättre. I denna video granskar UN Watch vad som sägs i rådet. Diktaturer attackerar demokrater och stöttar varandra. I ett beslut bestäms att de speciellt utseddda FN-experter som granskar efterlevnaden av mänskliga rättigheter i Vitryssland och Kuba tas bort. Däremot permanentades experten som granskar Israel.

För de naiva där ute som tror att Palestina står på demokratiernas sida (i frågor som inte rör Israel) tänk igen. Palestinas representant hyllar Casto, Che Guevara och andra massmördare och diktatorer. Det är alltså denna fina regering som Gunilla Carlsson vill ha mer samarbete med. Jag betackar mig.



Hittat via Gudmundson.

Bra att Blair inte går i pension

Det verkar som om Europas största statsman både vill och får bli representant för Kvartetten, EU, USA, FN och Ryssland, i Israel-Palestina-frågan.

Han lyckades över all förväntan med att mäkla fred på Nordirland och har respekt runt om i världen. Dessutom har han en personlighet som lämnar få oberörda. Det han kommer att sakna är verklig makt, om nu inte Kvartetten ställer sig helhjärtat på hans sida. Vi får se.

Jag är glad att han inte går i pension, världen behöver en person som Blair. Ska någon kunna ta fredsprocessen framåt så är det han.

UPPDATERING
Passande från Svenska Dagbladets ledarsida:

Göran Persson har slutat och blivit konsult med egen herrgård. Efter tio år som partiledare och statsminister lämnade han efter sig en tretimmars tv-dokumentär proppad med nedlåtenhet. Det var hans politiska arv.

Instämmer

Erik Svansbo skriver om nuvarande läget i Palestinakonflikten. Jag instämmer till hundra procent.

Dom borde ta jobb på JKL

Hamas PR-byrå borde söka jobb på JKL, eller så borde JKL söka jobb hos dom. Hamas är nämligen enormt skickliga på PR och svensk och annan västmedia köper hela tiden deras tricks. Kanske inte alltför sällan för att de själva sympatiserar mer med Hamas än med Israel.

De senaste dagarna har något mycket olustigt utspelat sig som visar hur det hela tiden går till.

I onsdags uppmärksammade Erik Svansbo och bloggen TT-kritik att svensk media fullständigt ignorerar det regn av missiler som Hamas skickade in i Israel. 18 människor skadades. Israel avstod länge från att svara på attacken, men gick tillslut till motangrepp. 2500-3000 av 23 000 människor i staden Sderot har nu flytt från attackerna.

Det var först när Israel gjorde något som svenska medier vaknade och började rapportera. De ställde sig då på Hamas sida. "Israelisk flyganfall får Hamas att reagera", skrev SvD, och gav därmed sken av att det var Israel och inte Hamas som inledde striden. I DN:s artikel låg även där tyngdvikten på Israels insatser, och inte Hamas, men Hamas nämndes i alla fall. Nu när raketattackerna från Hamas fortsätter (bland annat mot en synagoga), så struntar DN, SvD och TT i det och nämner bara vad Israel gör.

Så här går det till nästan hela tiden i rapporteringen av vad som sker i konflikten. Skulden läggs oftast på Israel. Vi sitter här med armarna i kors och ställer oss till doms över Israel. Frågan är vad vi skulle göra om någon sköt raketer in i vårt land? Skulle vi tycka omvärlden var rättvis när de klagade på oss när vi slog tillbaka?

Mer Birgitta

Att sätta Birgitta Ohlsson som utrikestalesman i folkpartiet var en riktig femetta. Så här kommenterar hon Hamas och Fatah:

"Det är positivt att de palestinska ärkerivalerna Hamas och Fatah satt sig vid förhandlingsbordet. En enhetsregering kan bli ett avstamp för en ny politik men först måste kvartettens (USA, Ryssland, EU och FN) krav uppfyllas; att den palestinska regeringen erkänner staten Israel, tar avstånd från terroraktioner och godtar alla avtal som PLO har slutit med Israel. ... Vi får aldrig glömma Hamas är en väpnad islamistisk terrororganisation som utfört många självmordsdåd och i grunden vill utplåna staten Israel."

Word!