Vad kallar man någon som inte talar sanning?

Från Svenska Dagbladet idag: 

"Reinfeldt anklagade Sahlin för att vilja köpa, äga och skjuta till välfärdens pengar till fordonsindustrin.

- Du är desperat. Jag har inte efterfrågat något ägande, sade Sahlin." 

Sahlin i E24 i december förra året: 

"Skulle det vara så att det handlar om att tillfälligt rädda svensk bilindustri i väntan på en seriös ägare - det är självklart att staten inte ska vara en långsiktig ägare - så får man inte utesluta det i dag, säger Sahlin."  

Så vad kallar man någon som inte talar sanning? Mona Sahlin.

"Alla ska få höjd skatt"

Det är Mona Sahlins vallöfte som hon tillslut fick ur sig i partiledardebatten igår. Hon försöker säga att det bara är höginkomsttagare som ska få höjd skatt, men eftersom hon lovar extra allt till så många räcker inte pengarna på långa vägar.

Därför kommer hon höja skatten för alla. 

En undersköterska med säg 19 000 kronor i månaden kommer minst bli av med det tredje steget i jobbskatteavdraget, det är cirka 200 kronor i månaden. Men vi vet inte om det stannar där. 

I övrigt blev jag väldigt missnöjd över att debatten knappt alls handlade om EU-valet. Det mest intressanta med EU tyckte programledarna var om folk skulle gå och rösta. Varför bryr sig ingen, undrade de. Ja, testa med att faktiskt debattera sakfrågorna så kommer nog fler bry sig.

Sedelpressen på högvarv

Jag lyssnade på Thomas Östros en liten stund igår. Duktig talare men tröttsamt och dyrt budskap. Extra allt, var hans besked, men inte ett ord om var pengarna ska komma ifrån.

Mona Sahlin jobbade även hon extra skift vid sedelpressen igår. Bland annat lovade hon att "pension och lön beskattas lika". Notera att hon inte sa att hon skulle sänka pensionärernas skatt till samma nivå som löntagarna, bara att de ska betala lika mycket. Höjd skatt för de som arbetar, är det rättvisa? Om skatten för pensionärerna ska sänkas till samma nivå som löntagarna (vilket iofs är önskvärt) så kostar det 37 miljarder kronor. Sedelpressen kommer brinna upp.

Efter Östros stärkte vi oss med en fika på Bagarstugan och pizza och glass på Pappa Grappa.

Idag ska jag träffa Per Åke Fredriksson, för en fika eller lunch. Han är oppositionsråd i Gävle, och ett mycket duktigt sådant. Ni kan läsa hans blogg här.

Ikväll blir det O'learys och El Classico.

Btw, min medverkan i Kvällsöppet om Barack Obamas 100 första dagar kan ni se här.

Ingen borgfred för Sahlin

Det är rätt mysigt att åter ha en vovve på fötterna när man sitter och i fotöljen med datorn i knät. Jag är hundvakt i helgen. Det finns nackdelar också. Igår tyckte Bronx att klockan sex var en lämplig tidpunkt för morgonpromenad. Gnäll och krafs på dörren gjorde att jag till slut gav upp. På promenaden berättade jag för honom vad de gör med hundar i Kina. Idag väckte han mig halv nio. 

Jag skrev för ett tag sedan om borgfreden som rådde under Sveriges ordförandeskap i EU 2001. I sin bok Min väg, mina val, skrev Göran Persson: 

”Oppositionen slöt upp bakom ansträngningarna att göra det svenska ordförandeskapet så bra som det bara var möjligt. Under halvåret när Sverige hade ansvar för ordförandeskapet utmanades jag inte inrikespolitiskt en enda gång.”  

Men Mona Sahlin meddelar att något liknande inte kommer ske denna gång. Världen befinner sig i en finanskris, Sverige är i ett enormt tufft läge, och ska vi leda EU mitt i detta - men Mona Sahlin kan inte ens lova att tona ner kritiken under några månader. Pinsamt.

Olofsson har starkare stöd än Sahlin

Att statsministern drar iväg uppåt i förtroendeligan är inte konstigt, och välförtjänt. Att Sahlin rasar neråt är inte speciellt förvånande heller, och välförtjänt. Men att Sahlin ligger så otroligt lågt är häpnadsväckande.

Maud Olofsson, en partiledare som leder ett parti med mellan 5-7 procent av väljarkåren bakom sig har förtroende av 33 procent av väljarna. Mona Sahlin, som leder ett parti med 35-40 procent av väljarna bakom sig, har förtroende av 30 procent.

Nu gynnas mindre partier i dessa mätningar. Samtliga partiledare för mindre partier har mycket högre förtroende än stöd i väljarkåren. Men siffrorna för Sahlin är ändå otroligt svaga.

Hoppas nu bara hon sitter kvar i många val.

Nycklarna till sedelpressarna

Som statsministern sa i debatten med Mona Sahlin. Den vill hon ge till amerikanska bildirektörer.

Kommunen har, till skillnad från staten, inte tillgång till någon sedelpress. Men det finns andra kreativa sätt att trolla fram pengar. Till exempel kan man sälja saker till sig själv.

Det är vad vänsterkoalitionen planerar att göra.

Kommunens fastigheter som man har äldreboenden i planeras att säljas till det kommunalägda Hyresbostäder. Där får man in 350 miljoner till kommunen. Troligen måste dock pengarna som Hyresbostäder ska köpa för lånas av kommunen, som i sin tur lånar i någon bank. Detaljerna låter vi vara osagda än så länge, men jag har svårt att se att det skulle gå till på något annat sätt.

Samma sak med tre fastigheter som nu säljs från kommunen till kommunalägda Eventfastigheter.

Om du gjorde liknande affärer med dina egna pengar skulle du nog säkert ha en stående plats i TV3:s program Lyxfällan.

Ditt och datt

Äppelföreningens, förlåt, Hyresgästföreningens ordförande skrev på DN Debatt igår. Ekonomerna på Ekonomistas har översatt hennes artikel - som visar att hon inte har en aning om hur en marknadsekonomi funkar - att handla just om äpplen.

Erik Lakomaa gästbloggar och ger lite tips till upphovsrättsindustrin:

"Problemet för upphovsrättsindustrin är att fildelarna samtidigt är deras kunder. Att ge sig på kunderna med lagboken i handen är en beprövat usel affärsmodell."

Carl B Hamilton granskar vad Mona Sahlin sagt och gjort tidigare angående elkablar till andra länder, som hon numera är helt mot. Tidigare var hon för, nu är hon mot, men hon påstår - och ljuger därmed - att hon inte ändrat ståndpunkt.
Mona Sahlin är inte redo att leda Sverige.

Media köpte Hamas rapportering om dödsoffer i Gazakonflikten. Enligt IDF var en tredjedel av de dödade civilia, medan Hamas rapporterade två tredjedelar.

Jeb Bush, bror till förra presidenten och tidigare guvernör i Florida, kommenterar det svenska skolsystemet:

"The idea that somehow Sweden would be the land of innovation, where private involvement in what was considered a government activity, is quite shocking to us Americans. But they're way ahead of us. They have a totally voucherized system."

Bra att det börjar gå fram. Jag påpekade samma sak för John McCain i somras. Borde naturligtvis sagt det till den andre killen också.

Djupt imponerad av regeringen

Jag är ingen opartisk granskare naturligtvis, men jag tror många kan hålla med om att det krävs politisk mod och stark ryggrad för att göra som regeringen gör i Saab-frågan. Även om man inte håller med om agerandet i sak.

Den enkla vägen vore att gå in med stöd, lappa och laga, "rädda" tusentals jobb och så vidare. Den svåra vägen är att se till hela Sverige, att ta ansvar för hela Sverige.

Socialdemokraternas hållning är faktiskt förvånande. Även om jag inte delat deras åsikter i många frågor så har jag - och många andra - haft en tro på dom som statsbärande parti. Att de ibland kan sätta sig över kortsiktiga poäng för att ta ansvar för Sverige. Så är inte längre fallet. Mona Sahlin har visat det i fråga efter fråga. Nu gör hon det igen. Jag antar att det fortfarande är pensionspengarna hon ska köpa Saab för.

Att ha en socialdemokratisk regering innebar tidigare många felaktiga och dåliga beslut. Det kvarstår, men nu också med en kortsiktig politik som är väldigt, väldigt skadlig för ett land.

Få regeringar klarar av det den svenska regeringen gör nu. Jag är, som sagt, djupt imponerad.

Och pengarna ska tas var då?

Socialdemokraterna föreslår ett krispaket på 20 miljarder kronor. Man glömmer klädsamt bort att berätta var pengarna ska tas någonstans. Det blir lån, antar jag.

Mona Sahlin klarar inte att leda Sverige. Inte Thomas Östros heller för den delen.

Läs förresten Monica Magnusson och José Kimengas insändare om Hageby och Navestad i dagens NT. Det är en svar på en insändare från vänsterkoalitionen, som föreslår att man ska fixa integrationsproblemen i Hageby med en stadsdelspark. Eller vänta förresten, det finns inga problem i Hageby. Men en park vore bra ändå. Eller något sånt.

Annat ord för ekonomiskt oansvar: Mona Sahlin

Mona Sahlin och Socialdemokraterna har tydligen bestämt sig för att köra den svenska ekonomin i skiten. Först bestämmer hon sig för att strunta i utgiftstaket, som har varit en garant för en ansvarsfull ekonomisk hushållning. Sen kommer hon i en oavbruten ström av miljarförslag som skulle skapa rejäla underskott. Nu vill hon dessutom slå sönder pensionssystemet.

Det gamla systemet ändrades på 90-talet eftersom det helt enkelt gick ut mer pengar än vad som kom in. Det förstår var och en att det inte är hållbart. I det nya systemet, om ekonomin går dåligt, som nu, bromsar utbetalningarna av pensionerna in. Precis som de ökat rejält senaste åren när nästan ett par hundra tusen människor fått jobb.
Det är såklart inte kul när systemet bromsar, men helt nödvändigt för att vi inte ska ha ett penssionssystem som gör oss bankrutt.

Det vill Sahlin ändra på. Hon vill minska inbromsningen. Kissa-i-byxorna-politik kallas sånt. Det är skönt i början, men snabbt blir det bara kallt och obehagligt.

Mona Sahlin är inte redo att leda Sverige.

Bilpaketet

Totalt 28 miljarder till bilindustrin. Inget ägande - och inga pensionspengar (som Mona Sahlin har tyckt att vi ska använda för att köpa Volvo och Saab).

Det ser okej ut även om jag i grunden är djupt skeptisk till att staten ska satsa pengar för att hjälpa vissa företag men inte andra. Om jag som småföretagare går omkull står inte någon där för att ta emot. Samtidigt får man ju vara lite praktisk. Volvo och Saab är två stora företag som betyder mycket för svensk ekonomi. Att bara strunta i dom är inte heller ekonomiskt försvarbart.

Man ska dock alltid har i bakhuvudet - och regeringen verkar ha det - att marknadsekonomin måste få verka. Det är tufft när företag går omkull. Men ur det kommer möjligheter till nya företag som växer sig starka om inte staten hindrar den utvecklingen.

Sahlin klarar inte att leda Sverige

Johan Ingerö uppmärksammar en krönika av Villy Bergström, tidigare vice riksbankschef och socialdemokrat. Om Mona Sahlin skriver han:

"Partiledaren Mona Sahlin är inte förmögen att med auktoritet tala om ekonomiska frågor, än mindre tänka konstruktivt om ekonomiska system, därtill är hon för okunnig. Kompetenser i hennes omgivning har stötts ut."

Men om hon har tur kanske hon får Lars Ohly som finansminister att luta sig mot.

Smått och gott

Förra veckans stora magplask stod inte helt oväntat Mona Sahlin för. Hon dundrade ut ett pressmeddelande med kritik av Alliansen för att Sverige tappat i en internationell jämställdhetsranking:

"Effekterna av två år med regeringen Reinfeldt syns redan. Vi har under den moderatledda regeringen trillat ner till tredjeplatsen på World Economic Forums lista gällande Gender Gap Index 2008. Tidigare år har Sverige alltid legat på första plats."

Ett litet problem bara. Listan gällde från 1998 till 2006. Vilka var det som styrde Sverige då? Och vem var jämställdhetsminister 2003-2004?

Mona Sahlin är inte redo att leda Sverige.

Fredrik Erixon skriver i Wall Street Journal om hur snabbt vi glömmer läxorna från historien. Denna gång 70-talets kriser.

Är ni inte kompisar med Per Schlingmann på Facebook. Hav förtröstan, så här ser hans sida ut.

Niklas Frykman skrev för ett tag sen om en "demokratidag" med Dogge Dogelito. Mycket läsvärt.

Johan Norberg skriver på Newsmill.se om varför marknaden ska låta verka när det gäller bilbranschen.

Stefan Fölster krossar på samma sida ett antal myter om bilbranschen.

Lugn i stormen

Jag måste säga att jag förvånas en del av väldigt mångas reaktioner på regeringens extrasatsningar och över huvud taget på mångas beteende i denna kris. Samtliga särintressen fullständigt skriker efter mer satsningar just på deras område. Ansvarstagandet och helhetsbilden känns som bortblåst.

Jag vet inte om regeringens insatser nu räcker eller inte. Det vet ingen. Men något vi vet är att missköta statsfinanser är oerhört skadligt för Sverige. Det är för att vi har välskötta finanser som vi har råd med satsningar på 40 miljarder utan nedskärningar.

Stefan Arrelids kommentarer är häpnadsväckande. STATEN ska ta större ansvar för KOMMUNERNA. Kom ihåg att Stefan Arrelid har de senaste två åren fattat beslut om budgetar UTAN några som helst buffertar. INGENTING har sparats i ladorna, tvärtom gör de slut på de pengar vi har i mycket snabb takt. Idrottsparken är det värsta exemplet. 300 miljoner kronor samtidigt som han skurit ner hemtjänsten och kommunen går med underskott. Och nu ska staten komma in och rädda honom.

Som sagt, ingen vet om det är tillräckligt det regeringen gör, men kom ihåg att vi satsar just nu mest av ALLA Europas regeringar.

Samtidigt föreslår Mona Sahlin att vi ska ta våra pensionspengar i AP-fonderna och köpa Volvo och Saab. När jag tänker på vad det kan leda till knyter det sig i magen på mig. Våra pensionspengar ska alltså riskeras på två företag som mycket väl kan gå i konkurs även om staten är ägare. Miljarder pensionspengar kan gå upp i rök. Och vad säger att det slutar med Volvo och Saab?

Oppositionen kan inte samla ett gemensamt alternativ och en gemensam politik. De kan inte ens bestämma sig för om de ska samarbeta eller inte. Dom är inte redo att leda Sverige.

Jan Björklund berättade igår hur regeringen jobbar och det känns mycket förtroendeingivande. Dom jobbar frenetiskt med inte panikslaget. Jag får känslan att alla andra rusar runt som yra höns, då måste vi ha det några som är aktiva men samtidigt lugna i stormen.

Sahlins otrevliga debattstil

Det jag reagerat mest på hittills i partiledardebatten är Mona Sahlins debattstil. Hon pratar ständigt i mun på de andra, "nu måste jag få komma in", "det där måste jag få bemöta" och så vidare. Det är ingen konstigt att man är lite ivrig och laddad och vill komma in, det har alla gjort sig skyldiga till. Men Sahlin håller på så hela tiden.

Tänk om Göran Persson hade gjort det, vilket liv det hade blivit - med all rätt. Men det är inte bättre när Sahlin gör det.

Annars är en bra debatt, märks att alla är rejält laddade!

Det trovärdiga alternativet

"Detta är det trovärdiga alternativet," sa Mona Sahlin i onsdags när hon presenterade sitt nya historiska samarbet med miljöpartiet. På fredagen fick hon som bekant göra en halv pudel och öppna dörren för vänsterpartiet igen. Men så idag på DN Debatt så attackerar (s) och (mp) återigen vänsterpartiet:

"Vi avvisar vänsterns krav på att slopa utgiftstaket."

Okej, så dörren är stängd igen?

Kravet i sig är det verkligen inget fel på, det märkliga är bara att socialdemokraterna själva spräcker utgiftstaket i sin budget för 2009 och 2010.

Det ska bli kul att se partiledardebatten ikväll i SVT, 20.00.

Jag har missat inbjudan tydligen...

Socialdemokraterna jobbar hårt på att försöka ta poäng på finanskrisen. De bjuder in sig själva till samtal, dock utan att ha presenterat en enda idé om vad de vill göra. Lokalt tycker Lars Stjernkvist också att Sahlin också borde få komma till Rosenbad och träffa Reinfeldt.

Jag måste ha missat något.

Jag tillhör oppositionen i Norrköping men har inte fått någon inbjudan till krissamtal. Norrköping påverkas självklart också av den globala krisen. Det påverkar vår budget och vår verksamhet. Men trots det har Lars Stjernkvist inte bjudit in till samtal. Eller har min inbjudan kommit bort?

Om vänsterkoalitionen vill bjuda in alliansen på samtal om det ekonomiska läget i kommunen så välkomnar jag självklart det, men det är inget krav jag ställer. Vill koalitionen ha Alliansens stöd i några av de ekonomiska besluten är jag självklart beredd att diskutera det. Men jag skulle aldrig stå utanför kommunalrådskorridoren och begära att få bli inbjuden till samtal - bara för att.

Är hon redo att leda Sverige? Nej.

Uttrycket rödgrön röra känns uttjatat, men idag kan jag inte komma på något bättre sätt att beskriva vad som händer på vänsterkanten i svensk politik.

Först lovar Sahlin evig trohet till miljöpartiet, eller ja, trohet till 2020 i alla fall. Sen får hon svidande kritik från SSU, fackföreningar, medlemmar och såklart vänsterpartiet. Då ändrar hon sig, säger att hon gör en halv pudel, och skickar ett brev till vänsterpartiet där hon ber om ursäkt. Plötsligt är vänsterpartiet en tänkbar regeringspartner igen. I alla fall för Sahlin. Miljöpartiet säger fortfarande tvärt nej till vänsterpartister i en regering.

Genom sina manövrar har Sahlin dessutom minskat möjligheten att få vänsterpartiet att överge en del av sina mest galna ekonomiska idéer. Det enda positiva som kunde kommit fram av s och mp:s samarbete.

Mitt i en av världshistoriens värsta finansiella kriser så visar oppositionsledaren att hon fullständigt saknar känsla för stämningar inom sitt eget parti. Att hon inte klarar att ena oppositionen är en sak, att hon inte klarar att hålla ihop sitt eget parti - tyder det på att hon är redo att leda Sverige? Nej.

Bra Björklund-tal

Jag hann se det mesta av Jan Björklunds tal till folkpartiets partiråd idag. Som vanligt bra. Han håller alltid en hög klass, kul med en sån ledare. TT lyfter fram några bra grejor:

- Regeringen kunde ha hanterat FRA-frågan mycket bättre och lyssnat tidigare på kritikerna.

Han kritiserade också socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, som lovat att riva upp lagen och utreda FRA-lagen igen.
- Den svenska underrättelsetjänsten har skyddat oss mot kommunismen. Nu vill Mona Sahlin ge den svenska kommunistledaren vetorätt mot FRA-lagen. Jag undrar vad Tage Erlander hade sagt, det är sorgligt att se.

- De flesta svenskar har accepterat fartkameror för att minska trafikolyckor. De som kör för fort fotograferas. Men nu vill Vägverket fotografera alla bilister för att kunna räkna ut hur fort folk kör mellan fartkamerorna. Det är en orimlig tanke att staten ska kunna registrera vara alla medborgare befinner sig.
- Medborgarna ska kunna veta allt om myndigheterna, men myndigheterna ska inte kunna veta allt om medborgarna.

Han pratade också en del om höghastighetståg och sa saker som verkade positivt för Ostlänken. Minns inte de exakta formuleringarna så jag återkommer när talet läggs ut på nätet. Ni kan se det här då.

Manglad

Sådana här dagar är man rejält trött efter arbetet trots att jag inte gjort något annat än suttit ned. Budget så gott som hela dagen och hela kvällen. Det tar faktiskt på krafterna, hur konstigt det än kan låta. Men samtidigt är det väldigt kul - ja, faktiskt. (Ok, jag erkänner, roligare om vi hade varit i majoritet.)

Riksdagen har öppnat. Vi får behålla mer av de pengar vi sliter ihop meddelade regeringen idag. För ett vårdbiträde med 19 000 kr i månaden blir den totala skattelättnaden nu per månad drygt 1100 kr. Inte illa!

Dessutom höjs gränsen för när man måste börja betala statlig straffskatt. Det gör det mer lönsamt att utbilda sig. Sverige blir rättvisare.

Mona Sahlin sa att regeringen "ger". Nej Mona, man "ger" inte pengar genom skattesänkningar. Man låter folk behålla lite mer av det som redan är deras. Det är en jäkla skillnad.

Tänkte på Kerstin Hildebrand idag. Vänsterpartiets kommunalråd. Hon sätter stopp för valfrihet inom äldreomsorgen som till och med sossarna skulle vilja släppa igenom.
Vänstern brukar ju dra till med att han eller hon står till höger om Djingis Khan när de vill vara lustiga.
Kerstin Hildebrand står nog strax till vänster om Karl Marx. Och det är faktiskt inte speciellt lustigt.

Dags att gå hem, syns imorrn!

Besök i HV-land

Igår spenderade jag större delen av dagen i Jönköping. Jag var inbjuden av länsförbundet där för att hålla en ideologiutbildning. Vi pratade mycket om mänskliga rättigheter. Dessa rättigheter är inte något som uppstått av sig själva, det är många års liberal idéutveckling och blodspillan som till slut resulterade i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

I Sverige finns liberalismens kanske mest tydliga avtryck i offentlighetsprincipen, som drevs igenom av den svenska liberalismens fader Anders Chydenius 1766 - och i den allmänna och lika rösträtten. Den drevs igenom av en folkpartistisk statsminister 1919, Nils Edén.

Man får ju säga att Fredrik Reinfeldts Kina-resa håller på att utvecklas till en succé. Först lämnar han över 13 namn, inte fem som Mona Sahlin ville, på fångar som borde släppas, direkt till Kinas president. Idag meddelar han att Sverige finansierar en professur i mänskliga rättigheter på Pekings universitet.

En mycket relevant fråga ska nu ställas till Mona Sahlin.

Hon har inför Reinfeldts resa upphetsat krävt att han ska meddela om han tänker lämnar över någon lista. Det är inte så man jobbar i utrikeskretsar.

Men så till frågan: Är det så klumpigt Mona Sahlin skulle sköta sin sysslor som statsminister?

Jag trodde hon hade lång erfarenhet, men tydligen har det utrikespolitiska fältet inte varit något hon studerat så vidare noggrannt. Jag förstår att hon försöker ta poäng i inrikespolitiken, men jag förutsätter också att hon kommer agera så om hon blir statsminister som hon nu kräver av andra.

Mats Odell i spritfest

Mats Odell har ställt till med spritfest. Hela regeringen faktiskt. 55 miljarder kronor för Vin & Sprit är svårt att kalla en dålig affär. 10-15 miljarder mer än någon räknat med. Dessutom när pengarna nu används för att betala av på statsskulden minskar räntebetalningarna med två miljarder per år. Detta att jämföra med den avkastning som bolaget gav till statskassan förra året på 800 miljoner.

Men man behöver inte räkna kronor på detta sättet för att försvara försäljning av företag. Det går alldeles utmärkt att göra på demokratisk grund. Det finns en demokratisk poäng i att staten inte äger företag som de genom lagar reglerar. Företag och stat ska hållas skilda åt.

Dessutom har jag överhuvutaget svårt att förstå varför vi har beslutat om en restrektiv alkoholpolitik i Sverige, men gör allt vi kan för att sälja så mycket sprit som möjligt till andra länder.

Notera nu att denna affär inte hade genomförts av Mona Sahlin. Hela oppositionen har skrikit halsen av sig mot dessa affärer. Hade det fått bestämma hade vi haft två miljarder mindre att röra oss med och en större statsskuld.

Inga onödiga resor nu barn

Maria Wetterstrand tycker inte att det är något problem att Mona Sahlin åker till Antarktis för att studera klimatförändringar:

"Jag kan inte fördöma att man träffas för att diskutera klimatet och försöka göra något."

Men hon har inget problem att förömda "onödiga resor":

"Då vill jag hellre fördöma alla de onödiga resor som sker varje dag, där de som reser inte åstadkommer något."

Hade jag något hår skulle jag slita det i ilska. Hur kan vara så otroligt överlägsen andra? Vad exakt är en onödig resa? Vem är hon att bedöma det? Maria Wetterstand tycker sig höra till någon överlägsen elit som kan bedöma vilka resor som är nödvändiga och inte. När hon pendlar fram och tillbaka till sin make i Finland - är det nödvändiga resor? Vad åstadkommer hon på de resorna?

Den här typen av översittarfasoner gör mig rasande. Vänsterpolitik när den är som allra sämst. Återigen, moral är bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra.

Dubbelmoral inte dubbelt så bra

Mona Sahlin ska flyga 3200 mil i flygplan och orsakar på det sättet mer koldioxidutsläpp än en vanlig svensk gör på ett helt år. För att göra det hela ironiskt är resans syfte att studera klimatförändringarna. Moral är bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra.

Jag tycker inte att Mona Sahlin gör fel som åker på resan. Jag tycker hon gör fel när hon vill förvägra andra med mindre pengar att göra samma sak. Sossarna har dövat sitt samvete genom att satsa motsvarade resepengarna i något som ska minska koldioxidutsläpp. Det är något som de mindre bemedlade inte har råd med. I Mona Sahlins värld har de rika råda att resa, de fattiga får stanna hemma.

Vi löser inte klimatproblem med att resa mindre. Vi borde resa mer. Inte heller genom att handla mindre. Vi borde handla mer. Inte heller genom att åka mindre bil. Vi borde åka mer bil. Det är sättet flyg och bil drivs som är problemet. Inte resandet i sig. Ny teknik utvecklas bäst genom ekonomisk tillväxt. Minskat resande och minskad handel leder till minskad tillväxt. Dessutom får det väldigt direka konsekvenser för människor i fattiga länder. De kommer bli fattigare och smalare.

Att Mona Sahlin åker på en resa för att lära sig är något bra. Att hon träffar politiker och människor i andra länder är bra. Men det är inte bara bra för Mona Sahlin att göra det. Det är bra för alla människor och så många som möjligt borde få chansen. Då kan vi inte förbjuda flyg eller göra det svindyrt. Då löser vi inte klimatproblemen och vi tvingar dessutom kvar människor i fattigdom.

Mona Sahlins resa är inte fel. Det är hennes dubbelmoral som är problemet.

Röjsåg fram!

I helgen har jag bevittnat två sågningar av socialdemokraternas skolpolitik. Eftersom jag lyssnade till Jan Björklund i lördags är det lätt att tro att hans var värst. Men så är inte fallet. Janne var inte nådig, men hjärnfoskaren professor Martin Ingvar tar fram stor röjsågen när han kapar sossarnas skolpolitik längs fotknölarna.

På DN Debatt idag står bland annat att läsa:

De nya ekonomierna i Indien och Sydostasien stormar fram och har elitsatsningar, betoning av goda insatser från eleverna och internationell utblick med en nationalistisk överton. Samtidigt envisas vi med en skola där den internationella utblicken saknas och där barnen luras till att tro att alla kan bli Lucia, och det utan ansträngning.

Centralt för de misslyckanden som vi ser är betygsdebatten. Här står inte socialdemokratin ensam vid skampålen. Vankelmodig populism har präglat flera partiers hållning, inklusive flera av de borgerliga. Tvehågsenheten inför betygen är tydlig. Begreppssammanblandningen är ännu mer påtaglig. Att lära sig något nytt kräver arbete och en insats från eleven. Återkoppling är en central del i en socialt driven pedagogisk process. Medan utvecklingssamtal anses ok är betyg inte accepterade.

Sverige har världens i särklass sämsta betygssystem. Det levererar inte. Det diskriminerar entydigt pojkar från arbetarklass. Problemen med betygen är att de introduceras för sent, har för få steg, saknar legitimitet i barnens ögon, stressar och har alltför komplexa betygskriterier.

Pojkar ligger 18-24 månader efter flickor i den biologiska utvecklingen får i dag första betyget mitt i flammande pubertet. En period i livet då dom måste ha mössa på sig för att hålla ihop tankarna. Innan de kommit ur puberteten har de fått sina första slutbetyg i gymnasiet. De har aldrig fått lära sig vad återkoppling är utan blandar ihop det med bestraffning. Självklart blir betygen illa omtyckta då. Antipluggkulturen frodas.

Just arbetarklasspojken som är född på landet i Sverige är den största förloraren i det misslyckade skolsystem som socialdemokratin bär ett sådant avgörande ansvar för.

Politikens svar på Excel-arket

Det kallar Per Gudmundson på SvD Thomas Östros för. Hoho!

Vi har precis målat om i folkpartilokalen och färgen var inte torr igår när jag satt och väntade på luf:arna. Ungefär så kul som det var att titta på den färgen torka, så kul är Östros.

Man behöver visserligen inte vara rolig som politiker, men någon form av utstrålning är ju ändå rätt bra. Bosse Ringholm var ju i alla fall så torr att han blev komisk.

Sahlin har varit kritiskt mot Reinfeldts hantering av ministrar. Men de fick i alla fall inte sparken via Aftonbladet.

Ett fall framåt - och ett bakåt

Precis hemkommen från brorsan. Chelsea-Newcastle 2-1, vilket får räknas som ett fall framåt eftersom mitt lag spelade helt okej. Det klickade runt straffområdet men i övrigt rätt bra. Cacapa var grym i försvaret och Chelseas 2-1-mål var solklar offside. Efter två riktiga bottennapp mot Derby och Wigan får man som Newcastle-supporter nöja sig med det lilla.

Ett fall bakåt är Mona Sahlins märkliga debattartikel i DN idag. Återigen, trots att Björklund flera gånger sagt nej, fortsätter hon att försöka stoppa skriftliga omdömen från första klass. Vad är det som är så hemskt och farligt med att ge klara och tydliga besked om barnens kunskap i ettan? Varför vänta till sexan? Klara och tydliga besked och extra stöttning i läsa-skriva-räkna i lågstadiet är en oerhört viktig del när skolresulaten ska vändas uppåt.

Läs bara hur nöjda lärare och föräldrar i Rågsved är med sina omdömen:

Nu kommer man inte längre undan med beskrivningar som "eleven är glad, trevlig och lätt att ha att göra med". Nu är vi väldigt mycket tydligare när det gäller att beskriva vad eleven kan och hur eleven kan utveckla sig, säger Robert Rosenholm, lärare för en tvåa på Rågsvedsskolan.

Jag blev positivt överraskad över att omdömet var så detaljerat. Det står vad barnet kan i varje ämne, vad det kan bli bättre på och vad jag som förälder kan göra. Förut fick jag i princip bara veta att han var trevlig och att det gick bra i skolan, säger Lee Israeli (förälder).

Fika, fika, gym, KF

Söndagen började i sakta mak för att sedan övergå i två fikor på raken och sedan lite gym för att stilla samvetet. Först fika med Erik Svansbo och sedan med Alexander Nejdemo, en ny kille i ungdomsförbundet och folkpartiet. Tidigare elevrådsordförande på Kungsgård och ordförande i Norrköpings elevråd. Vi har flera väldigt duktiga ungliberaler på gång in. Otroligt roligt. Fikade för övrigt på nyöppnade Bagarstugan i Knäppingsborg. Ett nytt favoritställe!

Efter fikat alltså dags för gym. Bra att träna med Erik och brorsan, man tvingar sig själv att lyfta vikterna några extra gånger. Sprang ett par kilometer på löpbandet. Var länge sedan jag sprang någonstans överhuvudtaget. Tänkte jag skulle öka distansen upp till 5 km så småningom och ta mig ner mot 25 minuter i Grabbhalvan.

Efter gymmet har sjag ysslat med att förbereda mig inför morgondagens budgetdebatt. Ju mer jag läser och tittar på siffrorna i vänsterkoalitionens budget desto mer oroad blir jag. Den går inte ihop. De gör av med mer pengar än de får in. Nåja, vi återkommer till det i morgon.

Läste på förmiddagen med stigande förvåning Mona Sahlins vilda utfall på DN Debatt. Min enkla tolkning är att sossarna ser det som ett hot att regeringen genomför vallöftena i en snabb takt och måste därför försöka motverka den bild som väljarna har börjat få. Meningen om att regeringen gjort "PR till statskick" fick mig faktiskt att skratta rätt ut. Är det något som det klagas på inom borgerligheten så är det att regeringen pratar för lite, gör för lite PR, om alla vallöften de genomför. Mycket verkstad, men för lite snack, som Janne Björklund sa.

Konstig omsvängning i skolpolitiken

I helgen fick Mona Sahlin mandat att förhandla på några få punkter med Janne Björklund om skolpolitiken. Det mesta av de nya förslagen sköts på framtiden men betyg från tidigare ålder och nationella prov skulle hon få förhandla om. Deras ingång i förhandlingarna är att detta kan vara okej om skriftliga omdömen från årskurs ett förbjuds. När jag hörde detta blev jag konfunderad. Tycker socialdemokraterna att vi ska ha betyg tidigare eller inte?

I morse när jag hörde deras skolpolitiska talesman i morgonsoffan klarnade det. På en fråga vad det finns för fördelar med betyg i tidigare ålder svarade hon att det gör det inte, utan att de bara ville använda det för att stoppa skriftliga omdömen.

Jag tror att Mona Sahlin både försöker ha kakan och äta den. Hon vet att deras flummiga skolpolitik är ett sänke hos väljarna. Därför försöker hon göra om den. Partiet vill inte, men genom att förhandla med regeringen om betyg i tidigare ålder hoppas de att väljarna tror att de nu tycker att det är bra. Sorry elever och föräldrar, sossarna har inte omprövat sin skolpolitik.

Sahlin ligger lågt

Debatten rasar om svarta tjänster och annat fusk, man undrar ju varför Mona Sahlin ligger så lågt trots detta utmärkta läge att tvåla till regeringen. Well, jag har mina aningar:

Som vanligt: Arbete mot bidrag

Janne Björklund var utmärkt i hans första partiledardebatt. Han började med att be Mona Sahlin att fråga Ingvar Kamprad, som hon ska träffa, varför han flyttat hela sitt företag, sin förmögenhet och sig själv utomlands. Han tog också upp de 60 000 som skulle bli utan jobb om socialdemokraternas budget gick igenom, som nu får jobb med regeringens politik. Om man ställer dessa bredvid varandra och de håller varandra i handen, så räcker de från Sahlins villa i Nacka till Perssons herrgård i Sörmland. Mona Sahlin meddelade att hon inte ville prata om sin egen politik.

När hon ändå gjorde det var det som vanligt fokus på ersättningar och bidrag. Det absolut grundläggande faktum att fler människor i arbete är bättre för dessa människor, men också helt nödvändiga för allt annat vi vill göra, har inte gått fram till vänsterblocket. Fokus ligger hela tiden på att människor ska ha höga ersättningar när de är arbetslösa, men inte att de ska få en ökad chans att få jobb. Ett förlorat val, hög arbetslöshet, enormt utanförskap och en ny politik som alla (utom vänstern) är överens om leder till fler jobb borde leda till eftertanke och omprövning. Men icke. Mer av detsamma är deras recept.

Seriöst regeringsalternativ...

"Jag ser mig lite som en storasyster som håller pojkarna i öronen."

Mona Sahlin om Peter Eriksson (mp) och Lars Ohly (v).

Vad vill Sahlin egentligen?

Efter en knapp timmes debatt har jag fortfarande ingen aning om vad Mona Sahlin och socialdemokraterna vill. Eller, jag vet vad hon vill, men inte hur hon tänker göra det. Hon vill ha lägre arbetslöshet, bättre skola, bättre sjukvård, mindre orättvisor och högre skatter. Men hur då?

Det enda konkreta var svaga hänvisningar till den politik som socialdemokraterna förde under 12 år. Det vet vi ledde till ett stort utanförskap och hög arbetslöshet. Sahlin tyckte inte det var något misslyckande, bara den delen om att människor som stod längst från arbetsmarknaden inte fick stöd. Hur hon skulle hjälpa dem fick vi inte veta.

I socialdemokraternas budget kan vi i stället se lite av vad socialdemokraterna vill. De vill höja skatten för alla med en lön över 19 000 kr med 250 kr i månaden. Det är 3 000 kr om året. Inte några småpengar. Om deras budget gick igenom i riksdagen skulle 60 000 av de jobb som skapas försvinna.

Men jag undrar still vad hon egentligen har utmanat Fredrik Reinfeldt på debatt för. Har man ingen egen politik att prata om, varför ska man då debattera?

Såg jag nu en potentiell statsminister i Mona Sahlin? Nej, mindre än någonsin tror jag. Om man inte efter 12 år med flera stora misslyckande som stort utanförskap och en skola med sämsta resultaten på tio år inte kan prestera några nya idéer då ska man inte bli statsminister. Att då hävda att den gamla politik man förde ändå var rätt hyfsad, då kan man inte känna in samhällsproblem och finna lösningar på dessa. Och det är en statsministers viktigaste uppgift.

För avsluta positivt tycker jag att debatten hölls i en mycket bra ton av båda två. Jag har absolut inget mot känslor eller en hård debatt, men det är också viktigt att låta den andra redovisa sina ståndpunkter. Det levde båda upp till och det är bra för demokratin.

10 kilo mindre!

I juni vägde jag 87 kg, precis 20 kg mer än när jag gick ut gymnasiet. Den toppningen fick mig att tänka till. Det kunde helt enkelt inte fortsätta så här. Därför började jag äta annorlunda. Mindre pasta, bröd och potatis. Jag skar bort nästan allt godis och blev efter några veckor av med sockersuget. Nu knappt fyra månader senare har alltså 10 kg försvunnit. I morse prickade jag 77 kg. Jag har försökt ställa om mitt ätande på ett sätt som jag kan hålla resten av livet, inte bara under en bantningskur. Nu är jag inte alls hungrig på samma sätt som tidigare. Jag äter inte extremt nyttigt utan framförallt mindre. Färre snabba kolhydrater gör att hungern inte alls slår till lika snabbt. Känns så klart oerhört skönt. Man känner sig fräschare och helt naturligt lättare.

Dagen har gått i en hyfsat stilla lunk. Knallade ner till jobbet på förmiddagen och jobbade ett par timmar. Sedan Arsenal - Sunderland hemma hos brorsan. Efter det satt Erik och jag och planerade vårt lilla företagsprojekt i Afrika. Återkommer om det när jag skriver lite om Swedfund.

Nu väntar jag på debatten mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Det ska bli intressant vad hon har att komma med och hur hon försvarar höjd skatt för låginkomsttagare. Hittills har jag inte kunnat se en statsminister i Mona Sahlin, som jag kunde göra i Göran Persson, trots våra olika åsikter. Sahlin uträttade nada som minister, men hon är duktig på att prata och framstå som vanlig medelsvensson. Men vill vi ha en medelsvensson som statsminister?

Anders Borg förklarar regeringens politik i DN i dag. Det är något regeringen måste göra oftare. Bra jobbat Borg.

Det är jag som är Mona

Mona Sahlin som inte gillar att bli kallad Mona av Fredrik Reinfeldt presenterade sig i Almedalen som Mona. Dick Erixon är inte helt nöjd med talet:

"Hon får en svag etta i betyg (på en femgradig skala)."

Folkbladets nya: Konstig prioriteringar Sahlin

Widar Andersson är på semester och en ung herre vid namn Joel Malmqvist tar över Folkbladets ledarsida i tre veckor. Han har vacker handstil, läser Coetzee, lyssnar på Dionne Warwick och dricker helst rosévin, berättar han i en intervju. Låter som en riktig arbetargrabb.

I hans första ledarartikel ifrågasätter han Mona Sahlins tre viktigaste frågor som jag också skrivit om tidigare. De tre är:

1. Likställ äktenskapen helt oavsett kön.
2. Stoppa utförsäljningen av hyreslägenheterna.
3. Massiv utbyggnad av vindkraften.

Joel skriver:

"Viktiga frågor alla tre, men ska de ligga i topp? Var finns problemen i skolan, framtidens jobb och de växande klassklyftorna i Sverige? Sahlins lista låter snarare som något vänstern och miljöpartiet hade kunnat komma överens om."

Prexis, som Pellefant skulle ha sagt.

Jobben och skolan inte viktiga för Sahlin?

I SJ:s tidning Kupè svarar Mona Sahlin på vad de tre viktigaste frågorna i politiken är, hon svarar:

1. Likställ äktenskapen helt oavsett kön.

2. Stoppa utförsäljningen av hyreslägenheterna.

3. Massiv utbyggnad av vindkraften.

Ettan tycker jag också är väldigt viktig, men det är ändå inte en större frågan än att bryta utanförskapet och se till att människor få jobb. Eller att reformera skolan. Men det tycker visst socialdemokraterna.

Via Ledarbloggen på SvD.

Dagens sanning

"Vi har Ibrahim Baylan. Ni har Jan Björklund. Det är skillnad."

- Mona Sahlin i partiledardebatten.

Ja, som tur är.

Jobb mot bidrag

Mona Sahlin har precis pratat om (i partiledardebatten) hur viktigt det är med en bättre jobbpolitik. Sen pratade hon om bidrag. Det pratades om förnyelse när Sahlin valdes. Hon har varit riksdags- och regeringspolitiker i över halva sitt liv - det är inte ett recept för förnyelse.

Björklund utmanar Sahlin på debatt!

Skolminister Janne Björklund är den enda minister som fullt ut har greppat sitt uppdrag. Han genomför snabbt Alliansen skolpolitik, han ser till att den får stort genomslag i media - och han bemöter motståndarna.

Nu utmanar han Mona Sahlin på skoldebatt! Fullständigt lysande!

"Bästa Mona,

Vid flera tillfällen sedan du tillträdde som partiledare har du angripit mig och den skolpolitik som förs. Samtidigt aviserar du att socialdemokraterna också ska bli för kunskaper och ordning, "men inte på
Björklunds vis".

Jag föreslår att vi möts i en offentlig debatt om svensk skolpolitik, för att försöka bena ut var vi står och vilka olikheter och skillnader som finns.

Jag ställer upp när som helst och var som helst.

Med vänlig hälsning
Jan Björklund"

Man får vara nöjd med det lilla

Widar Andersson (s):

"Analytikerna i stockholmspressen lägger denna morgon pannorna i djupa veck inför Mona Sahlins förnyelsetal i Kalmar i går. De tycker sig ha svårt att se vad lite mer exakt den här förnyelsen ska handla om sakpolitiskt. Och så är det. Förnyelsen kommer att komma lite här och där, kanske inte som mest märkvärdigt i de områden där debatten står som hetast. Det Mona gör - till skillnad från sina företrädare - är att hon talar om förnyelsen som något positivt, naturligt och viktigt för socialdemokraterna."

Mona Sahlin pratar om förändring, utan att föreslå någon. Påminner med andra om budgeten där Pär Nuder pratar om jobb, utan att komma med några förslag.

Sahlin: Bidrag istället för jobb

Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin laddar upp inför 1 maj. Artikeln på DN Debatt är ganska otrevlig och innehåller en del lögner, som att budgeten och skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare inte skulle vara fullt finansierade. Läs det här och tänk på vad det innebär om det blir maktskifte 2010:

"Vid årsskiftet sänktes skatterna med hela 65 miljarder kronor - pengar som kunde ha använts till att förbättra välfärden, öka rättvisan och göra något åt miljöproblemen. Framför allt kunde de ha använts till satsningar på utbildning och möjligheter för fler att rusta sig för en ny tids jobb."

Dessa skattesänkningar riktade sig huvudsakligen till låg- och medelinkomstagare. Det blev för en ensamstående mamma några tusenlappar extra om året samtidigt som satsningar på vård, skola, omsorg och annan välfärd ökade! Inga pengar har tagits bort, tvärtom. Norrköpings kommun får till exempel mer pengar i statsbidrag till välfärdssatsningar i år än tidigare.

Jag förmodar att Sahlin tänker höja dessa skatter igen om hon får chansen och satsa på att "förbättra välfärden, öka rättvisan och göra något åt miljöproblemen."

I Monas och Wanjas artikel består till 90 procent av kritik av den nya regeringen och beröm av den gamla. Trots en skyhög arbetslöshet och enormt utanförskap så smyger sig inte en enda bisats in om kritik mot den tidigare politiken. Det är ganska anmärkningsvärt. Övriga tio procent ägnas åt det som kommit att bli paradgrenen för socialdemokraterna - bidrag istället för jobb. De lovar att höja a-kassan igen.

Socialdemokraterna förlorade valet på att de inte hade någon jobbpolitik. Sverige fick över en miljon människor i utanförskap eftersom socialdemokraterna inte hade någon jobbpolitik. Då lovar Mona Sahlin att ytterligare satsa på bidrag som vi vet kommer öka arbetslösheten.

Och appropå det där med fullt finanserat - hur tänkte Sahlin och Lundy-Wedin finansiera denna bidragshöjning? Om det säger de noll och intet.

(s)-löfte: Fastighetsskatten kommer tillbaka

Bra att veta. Mona Sahlin håller med andra sossar om att det är vansinnigt att avskaffa fastighetsskatten. Sven-Erik Österberg har lovat att den kommer tillbaka om (s) vinner valet 2010. Börjar luta mot att (s) kommer gå till val på kraftigt höjda skatter på flera områden 2010.

Arbetarmoral

Att det överhuvudtaget blir diskussion om regeringens förändringar i a-kassan som innebär att den som blir arbetslös från första dagen ska vara beredd att söka jobb inom andra yrken och på andra platser i landet, visar var arbetarmoralen har tagit vägen. Den är knappt existerande.

Det en moralisk skyldighet att var och en efter förmåga ska försörja sig själv så mycket det bara går. Alla kan inte det och då får vi hjälpas åt. Men de som kan det måste också göra det. Det är inte rätt att leva på andras arbete bara för att man inte kan tänka sig jobba med något annat än det yrke man hade senast eller för att man inte kan tänka sig att flytta.

Det innebär ju naturligtvis inte att det är kul att kanske tvingas flytta från familj eller byta till ett yrke man trivs sämre med. Men vi kan inte ha ett samhälle där en grupp människor lever på en annan grupp. Ett sådant samhälle har snart ingen solidaritet kvar.

Den samhällsmodell vi har bygger på att alla som kan också bidrar ekonomiskt till den. Annars kommer den krackelera och förtvina, som vi har börjat se under sossarnas senaste 12 år vid makten. När så många som över en miljon människor hamnar i utanförskap och lever på andras arbete så sätter det djupa spår, både för de är utanför och innanför.

Mona Sahlin som i sitt första tal som partiledare talade om rätten till arbete och plikten att arbete - varför stödjer hon inte dessa förändringar? Det är en sak att prata om förnyelse, en helt annan att förnya.

Tillbaka till det förgångna

Jag tittade ungefär 45 minuter på Mona Sahlins tal innan jag tröttnade. Hon pratar på ett sätt så att man inte behöver anstränga sig att förstå och är lite smårolig då och då. Men vad säger hon egentligen? Inte så värst mycket.

Hon känns väldigt vanlig men har faktiskt suttit precis halva sitt liv i riksdag och regering. Trots den erfarenheten har jag mycket svårt att tänka mig Mona Sahlin som representant för Sverige i Bryssel, Washington och London. Röstar man på socialdemokraterna 2010 så är det en röst på Mona som statsminister, som högst ansvarig för Sveriges ekonomi och som vår röst i världen.

Hennes tal innehöll inte så värst mycket, förutom att det var trivsamt att lyssna på. Mycket i den socialdemokratiska retoriken känns tryggt, mysigt och skönt. Men tänker man ett steg till så krackelerar bilden. För vad innebär retoriken i verkligheten? Hon pratade om småföretagare som behöver trygghet. Alldeles riktigt. Hur får de då denna trygghet? Inte genom regleringar och höga skatter som gör det svårt att anställa.

Mest av allt innehöll hennes tal en återgång till förgångna. Hon började med att prata om Gunnar Sträng, sen klev hon ytterligare tillbaka i tiden och pratade om 1900-talets början. Där låg hennes svar på framtidens frågor. För 100 år sedan. Naturligtvis ska kärnvärderingar lyftas fram, men Sverige behöver även en opposition som ser framåt. Mona Sahlin var något nytt för 11 år sedan när hon nästan blev statsminister. Nu återgår socialdemokraterna till det som var alternativet innan Göran Persson.

En hel del tyder på att Mona Sahlin blir den första socialdemokratiska ordföranden som inte blir statminister.

Sagt om Mona

"Man kan ju säga att under hennes många år i regeringen så har åren varit fler än de betydelsefulla insatserna."

-Göran Hägglund

Ingen höjd a-kassa, men skatt då?

Mona Sahlin lovar inte att höja a-kassan om hon vinner valet om drygt tre år. Det är ju extremt märkligt med tanke på den mycket kraftiga kritik som kommit från vänsterhåll.

Jag har tidigare frågat företrädare från vänster om de lovar att ta bort jobbavdraget, skattesänkningen för de som jobbar, men inte fått något svar. Mona Sahlin svarar inte specifikt på det i Ekots intervju men hon säger att sossarna mycket väl kan gå till val på höjda skatter.