Nej, det är dags att säga ifrån rejält

Bloggen Kulturmagasinet på NT.se skriver om utställningen på Stadsbiblioteket på ett resonernade sätt. Bland annat detta om begreppet antisemitism:

"Och det kan vara viktigt att iaktta en viss försiktighet om inte begreppet ska urvattnas."

Det håller jag naturligtvis med om, men frågan man får ställa sig är om begreppet håller på att vattnas ur för att det används för flitigt. Jag skulle säga ett bestämt nej till det.
Det som tyvärr håller på att vattnas ur är motståndet mot antisemitismen och överdrivna angrepp på judar och Israel. Hakkors, Hizbollah- och Hamas-flaggor, att kalla judar blodtörstiga och så vidare är mycket mer regel än undantag i demonstrationer för Palestina eller mot Israel.

Därför är det oerhört viktigt just nu att säga ifrån på skarpen så fort man ser något sådant. Vad är det man brukar säga, jo:

"Problemet är inte i första hand de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad."

Vad menar du Stjernkvist?

Lars Stjernkvist skriver om utställningen på Stadsbiblioteket:

"Det är viktigt, tycker jag, att försvara yttrandefriheten, och i det ligger att vi även måste försvara rätten att uttrycka åsikter vi inte gillar."

Ja, det instämmer väl de flesta i. Men det som diskussionen handlar om är om antisemitiska utställningar ska få visas på kommunens stadsbibliotek eller inte. Stadsbiblan har en policy om att utställningarna inte får vara rasistiska.

Jag har svårt att tolka Stjernkvist på något annat sätt än att han är tveksam till att utställningen togs ner. Eller så är det bara en allmän reflektion. Här är det faktiskt viktigt att vara tydlig, så förtydliga dig gärna Lasse!

Förstår man inte, eller vill man inte förstå?

Jag förstår att Palestinaföreningen i Norrköping är arga för att deras utställning plockas ner. Lite trist är det dock att de inte alls verkar förstå kritiken, eller så vill man inte förstå den.

I Folkbladet säger Isam Bardaqji:

"Jag är fly förbannad. Det är skamligt och visar att våra barn inte är lika mycket värda som andra."

Vad har värdet på barn med saken att göra? Faktiskt ingenting. Det är utan tvekan en djup tragedi varje gång någon, barn eller vuxen, dödas i en konflikt som den i Gaza. Men det innebär inte att det är samma sak som Förintelsen. Att samla ihop och industriellt avrätta sex miljoner människor är inte samma sak som krig. Målet med Förintelsen var att utrota världens alla judar. När man jämför det med kriget i Gaza förminskar man betydelsen av Förintelsen och ökar därmed risken att det kommer ske igen.

Ibrahim Mohsen försvarar sig med att han inte är antisemit - och kommer i andetaget därefter just med mer antisemitism:

"Vi är semiter själva och vi tar avstånd från judeutrotningen under andra världskriget. Efter förintelsen sa alla att det som hände inte får hända igen. Men det gör det nu."

Att jämföra Israels politik idag med nazisternas klassas som antisemitism. Just därför plockades utställningen ner.

Jag anklagar inte Mohsen eller någon annan för att vara antisemit, det kan jag rimligen inte veta. Däremot sprider de antisemitism. Det är oerhört farligt. Och det vet vi! Vi vet vad det ledde till förra gången.

För Mohsen och alla andra är det fritt fram att kritisera staten Israel så mycket man vill. Men ge inte alla judar ansvar för vad Israel gör.

Hamas, inte Palestina

Jag blev intervjuad av NT idag och det har smugit in sig några fel i artikeln. Några gånger står det att jag skulle ha sagt "Palestina", när jag istället har sagt Hamas. Det är ganska viktigt faktiskt. För det första är Palestina inte något sammanhängande land. Fatah styr Västbanken och Hamas Gaza. Säger man Palestina låter det som om man pekar på alla palestinier, vilket jag inte gör.

Min huuvdpoäng kommer inte heller alls fram. Att om båda sidor var demokratier så skulle vi inte se detta vi ser nu. Det är grundproblemet i konflikten att den ena sidan inte står för demokrati, utan precisa motsatsen.

UPPDATERING:
NT har nu rättat i artikeln på webben.

Demokrati är lösningen på konflikten

Widar Andersson skriver följande på Folkbladet.se:

"Läser Norrköpings folkpartists Mathias Sundins blogg. Han gör en kort resumé av varför det är som det är i Israel/Gaza. Sundin är Israelvän. Inget fel i det. Jag har själv lätt att finna argumentkedjor som talar för Israel. Samtidigt kan jag - till skillnad mot Sundin(?) - bygga argument som talar för palestiniernas sak."

Men min argumentation är inte bara för Israel, den är för båda sidor. Min argumentation är för demokratin. Om Hamas la ner vapnen och accepterade demokrati och om delar av den palestinska befolkningen stödde demokrati skulle vi få en fredlig lösning på konflikten. Argumentationen för "palestinernas sak" är alltså exakt densamma som för "israelernas sak". Det är faktiskt nu bara att titta på olika delar av Palestina. Det pågår inget krig på områden som är kontrollerade av Fatah, däremot på det område som kontrolleras av Hamas. Fatah behöver gå längre mot demokrati och ta större avstånd från våld, men där har det gått åt rätt håll. Hamas är motsatsen.

Om man däremot likställer Hamas med palestinier, ja då kan jag inte bygga någon argumentationskedja för deras sak. Deras syfte är att utrota andra människor. Därför ska man ställa sig på demokratins sida. Demokratier krigar inte med varandra. De löser konflikter på andra sätt.

Det är Hamas som ska fördömas

När det kommer till Israel blir världen alltid galen. Hamas och Israel behandlas på samma sätt och många tycker att Israel "som den starkare parten" ska visa återhållsamhet och "inleda fredssamtal". För det första är det ju precis vad Israel gör, tar större ansvar. För det andra så är lösningen på våldet i konflikten mycket enkel: Om Hamas slutar beskjuta Israel så kommer inte heller Israel beskjuta Gaza.

Vi börjar från början, eller i alla fall i november.

Under den så kallade vapenvilan så sköt Hamas bara under november och början av december 213 raketer och 126 granater in i Israel. Bland annat mot en skola där barn tränade fotboll. Till skillnad från Israel, som försöker undvika civila offer, är Hamas mål just de civila offren.Trots detta har Israel exempelvis fortsätt ta emot sjuka människor från Gaza som får komma till israeliska sjukhus för behandling. Mellan den 16-21 november 155 personer, veckan därpå 187 personer, osv.

Sedan "vapenvilan" slutade så har Hamas ökat antalet beskjutningar av Israel kraftigt. Israel varnade då att man skulle slå till hårt mot Hamas om inte beskjutningen slutade. Det gjorde de naturligvis inte och nu när Israel angriper så kommer fördömanden från hela världen. Men vad i guds namn ska de ta sig till? Ska de sitta med armarna i kors när Hamas öser in raketer och granater?

Och kom ihåg - världen sa för några år sedan att Israel skulle lämna ockuperat område. Israel lämnade Gaza. Vad hände? Hamas tar över och bedriver krigföring från området. Ändå fortsätter världen säga att Israel ska lämna ockuperade områden. Kom ihåg; Hamas mål är inte att driva ut Israel från Palestina, det är utrota staten Israel och dess invånare.

Alla säger att konflikten är så komplicerad. Det stämmer. Men i grunden är det hela mycket, mycket enkelt. Om Hamas och andra palestinska terroristorganisationer lägger ner sina vapen kommer våldet sluta. Om Palestina blir en fungerande demokrati kommer konflikten lösas på fredlig väg, som demokratier alltid gör. Det kommer vara bråk och konflikt, men inte med våld.

Var fanns FN med sina fåniga pressuttalanden när Hamas konstant lobbade granater in i Israel? Om världen ställde sig på demokratins sida och krävde demokrati av alla inblandade skulle konflikten bli lättare att lösa.

DN123, SVD123

Grattis Israel!

I dag fyller staten Israel 60 år. Jag hurrar och grattar med hela mitt hjärta!

Dagen efter att David Ben-Gurion utropade staten Israel så anföll flera arabstater och sedan dess har konflikten pågått. Israel är inte en ofelbar stat. Det är ingen demokrati. Men det är en demokrati. Allt som sägs i den svenska debatten har redan sagts mer välformulerat i den israeliska, för att fritt ur minnet citera Göran Persson.

Konflikten mellan Israel och Palestina är naturligtvis mycket komplicerad - men i grunden väldigt enkel. Om båda sidor var demokratier skulle inte blod spillas. Det skulle säkert vara bråk, skrik och hårda ord, men inte mord. Om palestinerna bestämde sig för att verkligen anamma demokrati och lägga ner vapnen skulle en fredlig lösning som båda parter kan acceptera inte vara långt borta.

Detta är oerhört viktigt att komma ihåg när vi diskuterar konflikten. Den finns kvar eftersom den ena sidan inte står för demokrati.

Jag är stolt över Israel och jag är stolt över att vara israelvän. Jag gläds i hela mitt hjärta över att staten Israel funnits i 60 år trots en sådan enorm press och hat från delar av omvärlden. De kommande 60 åren förtjänar Israel ett helt annat stöd från oss.

Men gladast är nog Bengtzing

Jag röstade på Daniel i Melodifestivalen. Det hjälpte ju föga. Sen röstade jag på Bengtzing för hon blev så glad när hon gick vidare till andra omgången. Jag hade missat låtarna, så det blev annat som fick avgöra.

Gillar inte att norrmän vinner Vasaloppet. Men Auckland blev ju glad.

Medvedev "vann" presidentvalet i Ryssland. Han blev säkert också glad. Men gladast är nog Putin.

En annan auktoritär ledare, Chavez i Venezuela, hotar att starta krig med Colombia. Att han är en dåre visste jag men att han skulle starta krig, det trodde jag inte.

Dödstalen stiger i Gaza. Israel fördöms som vanligt. Och jag blir som vanligt oerhört irriterad över att skulden läggs där och inte där den hör hemma, på Hamas. Om de inte sköt 50-60 raketer om dagen in i Israel skulle inte en enda palestinier dö. Om världen och FN hade någon moralisk kompass skulle Hamas unisont fördömas och stoppas.

Helgen som snart ligger bakom mig har varit mycket bra. Veckan som ligger framför mig ser också väldigt bra ut. Det gör mig glad.

Men gladast är nog Bengtzing.

Björlund måste be om ursäkt

I rikdagens utrikesdebatt jämförde riksdagsledamoten och ledamoten i Norrköpings kommunfullmäktige, Torbjörn Björlund (v), israeler med nazistiska lägervakter under andra världskriget.

"I dag fungerar många av de israeliska bosättarna på precis samma sätt som många av fångvaktarna gjorde på den tiden då man hade läger för judar under andra världskriget, då judar internerades och dödades under det som vi kallar Förintelsen."

Jag besökte utrotningslägret Auschwitz för ett tag sedan. Det finns väl bevarat för framtida generationer att beskåda och minnas. Att vänsterpartiet har en extrem syn i Israel-Palestina-frågan vet jag. Men att gå så långt att jämföra israeliska bosättare med vad lägervakterna i Auschwitz gjorde, det är bara för mycket.

Björlund får naturligtvis vara kritisk mot vad israeliska staten och vad israeliska bosättare gör men när han jämför det med nazismens brott reducerar han Förintelsens betydelse. Det är en mycket farlig väg. Det är inte för inte som vi uppmärksammar Förintelsen varje år. Det är för att minnas. För om vi minns minskar risken att det händer igen.

Torbjörn Björlund måste såklart be om ursäkt. Jag tycker också att hans gruppledare i KF i Norrköping, Cecilia Ambjörn, ska avstånd från hans kommentar. Samma sak med vänsterpartiets kommunalråd Kerstin Hildebrand.

När jag tänker på de berg av kammar, glasögon, resväskor, människohår och annat som finns sparat i Auschwitz och samtidigt på Björlunds uttalande så gör det mig nästan fysiskt illamående.

"Aldrig mer" klingar falskt

På Förintelsens minnesdag uttalas orden "aldrig mer" väldigt ofta. De som säger det menar det verkligen. Många människor är bestämda att det aldrig ska upprepas. Men ändå klingar "aldrig mer" så falskt.Vi ser att anti-semitismen fortfarande existerar. Trots en hel del hets mot muslimer löpet en jude i Sverige ungefär tio gånger så stor risk att utsättas för ett hatbrott.

Ingen stat, möjligtvis undantaget USA, utsätts för så mycket onyanserad kritik som Israel. Det finns ibland nästan ingen gräns för vad människor kan säga om Israel och ingen gräns för vad de kan försvara om det riktas mot Israel.

I dag på Henrik Bachners föreläsning om anti-semitismen försvarade en man affischer från en anti-Israel-demonstration. Affischerna föreställde en konservburk innehållandes "barnkött" med stämpeln Made in Israel. Han menade att det var helt okej eftersom Israel mördar barn.

Dessa människor finns det gott om och det är inte svårt att föreställa sig dem i ett annat sämhällsklimat där judehetsen gått ännu längre. Vi undrar var nazisterna fick tag i alla lägervakter. Jag har sett många kandidater.

Israel-Palestina-konfliken är komplicerad men samtidigt enkel. Konflikten som den ser ut i dag skulle inte existera om båda sidorna, inte bara den ena, var riktiga demokratier där inte terrorister röstas fram till makten. Det skulle mycket väl kunna vara en konflikt, men den skulle hanteras med fredliga medel. Precis som alltid sker mellan och i demokratier.

För att avsluta lite positivare så var det roligt att se många från andra partier i fackeltåget ikväll. Miljöpartiet, socialdemokraterna och kristdemokraterna fanns på plats vad jag såg.

Läs gärna Erik Svansbos inlägg också. Vi var tillsammans på fackeltåget.

Dags för KS

Om sisådär 10 minuter har vi en timmes förmöte i Alliansen inför KS. Därefter vidtar KS i en eller ett par timmar, beroende på hur mycket diskussioner det blir. KS är upplagt så att först har vi ett informations-KS, där tjänstemän kommer och föredrar förslagen och vi diskuterar mellan blocken. Sen ett par veckor senare är det besluts-KS där vi bara yrkar på det beslut vi vill ha och sedan röstar. Besluts-KS brukar med andra ord ta mycket kortare tid.

Noterar att...

...Fredrik Malm förtjänstfullt sågar Ali Esbati som i sin tur hyllar diktatorkramaren George Galloway.

...Johan Ingerö tycker det är mycket gnäll och lite verkstad från vissa i jämställdhetsdebatten.

...en annan Johan, Norberg, förklarar att det inte finns något motsatsförhållande mellan yttrandefrihet och religionsfrihet.

...och att Hamas sin vana trogen fortsätter försöker döda barn. Hur var det nu igen? Vi skulle visst erkänna och samarbete med dessa barnamördare?

FN:s råd för mänskliga rättigheter

Detta råd ersatte kommissionen för mänskliga rättigheter som länge fick stark kritik för att det gav inflytande och legitimitet åt regimer som konstat bröt mot de mänskliga rättigheterna. Bland annat var Libyen ett tag ordförandeland. Det nya rådet verkar dock inte det minsta bättre. I denna video granskar UN Watch vad som sägs i rådet. Diktaturer attackerar demokrater och stöttar varandra. I ett beslut bestäms att de speciellt utseddda FN-experter som granskar efterlevnaden av mänskliga rättigheter i Vitryssland och Kuba tas bort. Däremot permanentades experten som granskar Israel.

För de naiva där ute som tror att Palestina står på demokratiernas sida (i frågor som inte rör Israel) tänk igen. Palestinas representant hyllar Casto, Che Guevara och andra massmördare och diktatorer. Det är alltså denna fina regering som Gunilla Carlsson vill ha mer samarbete med. Jag betackar mig.



Hittat via Gudmundson.