Drömmar om ett fritt Iran

Tänk om... tänk om Iran kunde bli fritt. Vägen dit kan vara lång, eller precis runt hörnet. Inget vet hur situationen kommer utveckla sig. Få saker, om något, skulle betyda mer för världsfreden än om Iran blev en demokrati. Ett demokratiskt Iran bredvid ett demokratisk Irak. En demokratiseringsvåg i diktatoriska arabvärlden skulle vara i full gång. Eftersom mattan också skulle ryckas undan för Hizbollah och Hamas skulle chansen för fred mellan Israel och Palestina öka.

Så förutom vad det skulle betyda för det iranska folket, skulle det betyda så mycket för världen.

Israel, där jag befinner mig nu, är ett märkligt land. Västerländskt i mellanöstern-tappning och, som Jonte sa, i en militär förpackning. Överallt finns beväpnade vakter, här på hotellet minst tre stycken. Vid varje restaurang, köpcentrum osv måste man visa upp vad man har i väskan, så den inte innehåller någon bomb. Utfrågningen i säkerhetskontrollen på flyget var långt värre än i USA. Ett folk som lever under ett ständigt dödshot.

Det största hotet mot Israels existens är ett kärnvapenbestyckat Iran. Det största steget mot fred och demokrati i arabvärlden är ett demokratiskt Iran. Tänk om vi är på väg dit nu.

Vänta och se med Obama

President Obama vill få tillstånd en dialog med ledarskapet i Iran och har därför hållt en mycket låg profil i kommentarerna kring protesterna som pågår där nu. För det får han en hel del kritik i USA, och inte bara från republikaner.

Min största anledning att stödja McCain före Obama var utrikespolitiken. Hittills har flera av de värsta farhågorna besannats men jag tycker ändå man ska vänta med omdömet ett tag. Jag hoppas att Obamas strategi bygger på att verkligen sträcka ut handen till världens auktoritära stater och sedan köra en riktigt tuff linje mot dom som inte tar den.

Diktaturer förstår ett språk: Maktspråk. Om de känner att motståndaren är mäktigare backar de. Annars flyttar de fram sina positioner.

Att tala maktspråk innebär dock inte att man inte alls ska ha någon kontakt alls med diktaturerna, och det är vad jag hoppas Barack Obama inser.

Min förhoppning är alltså att omvärlden erkänner att Obama verkligen har försökt nå dialog, och när det inte lyckats kommer sluta upp kring en tuffare linje. Det känns naivt, och är troligen naivt. Övriga världen kommer troligen vilja fortsätta den mjuka linjen, och frågan är om Obama också komme vilja göra det.

Historien har visat att om inte USA går före, kommer inte någon annan att göra det heller. EU och andra länder känner sig bekvämare i ett lite ljummare maktspråk. Ett USA med samma vaga inställning som EU kommer innebära att diktaturerna flyttar fram sina positioner i världen. Men låt oss vänta med det slutliga omdömet tills vi har sett lite mer vad Obama har i tankarna. Han är ingen dumskalle.

Appropå utrikespolitik

Via Johan Ingerö hittar jag en mycket intressant artikel om Sverige i Weekly Standard:

AMONG THE MORE stalwart American allies throughout the Cold War and the war on terror one can number Great Britain, Australia, New Zealand, Canada and . . . Sweden. Wait! Sweden? The steadfastly "non-aligned"? Home of the cradle-to-grave welfare state, of the pacifist Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI)? The country that lambasted us throughout the Vietnam War and which has regularly criticized our actions in Iraq? That Sweden?

Yes, that Sweden. For all its obvious disagreements with the United States, Sweden served as a bulwark against the USSR from 1945 until the fall of the Soviet Union. Sweden may have been officially "non-aligned," but there was never any doubt of whose side the country was on in the Cold War. Sweden maintained one of the largest military establishments not only in Europe, but in the world, and it was not aimed at Norway, or Denmark, or Germany.

Den har också stor relevans för Östergötland eftersom den handlar om JAS 39 Gripen och problemen att få tillgång till en amerikansk radar till en version av planet.

Martin Ljung, är inte han dö?

Nä, han fyller ju nitti. Jag vaknade imorse till Martin Ljungs underbara sketch om Fingal Olsson. Grattis på 90-årsdagen! Funkade nästan lika bra som att bli arg på Lars Ohly.

Mats Turesson (fp), skriver i NT idag om försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik. Läs den, han har många viktiga saker att säga:

Det som oroar mest är bristen på sammanhang mellan vår utrikespolitik, säkerhetspolitik, försvarspolitik och försvarsmaktens resurstilldelning och uppgifter. ... Vi måste också våga riskera något i denna kamp för de värderingar vi tror på. Som politiska beslutsfattare och samhällsmedborgare måste vi acceptera att svenska soldater i dessa sammanhang kan hamna i strid. I Darfur bör vi ta en aktiv roll för att hindra den slakt av människor som pågått där så länge. Är vi eller är vi inte beredda att leva upp till det vi säger oss vilja göra? Att verka för fred och säkerhet i världen. Eller är vi beredda att göra det bara lite grann, om någon annan utför de verkligt farliga uppdragen?

De resultat vi såg igår för riket, om de sämsta behörighetsnivåerna på tio år, är ännu sämre i Norrköping. Vi ligger över rikssnittet och tappar från 2006. Lars Stjernkvist som i vanliga fall gärna poserar i media, syns nu inte till någonstans. Hur Lars ska det hjälpa om du tar bort ytterligare miljoner från grundskolan? En fråga jag ställt många gånger, men aldrig fått något svar.

NT har en lite mer utförlig artikel om min motion till landsmötet. Hittar inget på aftonbladet.se. Mats Turesson ringde nu och meddelade att Rix MorronZoo pratade om förslaget och menade att det var en toppenidé. Nu måste jag kuta för att hinna till min skjuts.

Klantigt Pelosi

USA:s första kvinnliga talman blandar och ger. Hon var mycket effektiv och oerhört snabb med att driva igenom de förslag som demokraterna gick till val på. Och att sätta press på Bush att ta hem trupperna från Irak är helt i linje med den politik som demokraterna vann valet på (även om min åsikt är att det vore ett katastroftalt misstag att lämna Irak). Däremot, att åka till Syrien och börja bedriva utrikespolitik är både att gå för långt och gör inget annat än skada. Annars demokratvänliga Washington Post sågar Pelosis diplomati:

"Ms. Pelosi announced that she had delivered a message from Israeli Prime Minister Ehud Olmert that 'Israel was ready to engage in peace talks' with Syria. What's more, she added, Mr. Assad was ready to 'resume the peace process' as well. ... Only one problem: The Israeli prime minister entrusted Ms. Pelosi with no such message. 'What was communicated to the U.S. House Speaker does not contain any change in the policies of Israel'."

Lämna utrikespolitiken åt Condoleeza Rice.